Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson