Igår den 27 april togs alltså det första steget på vägen att lägga ner alla landsbygdsskolor. För ingen tror väl att det finns en väg tillbaka, utöver någon enstaka friskola, som kan komma att poppa upp under någon övergångtid. Vi får se hur det landar.
Och är det någon som tror att det kommer att ske någon inflyttning "en masse" av barnfamiljer till Vingåkers glesbygd idag under ett antal förutsebara år av ekonomiska besvärligheter? När det nu inte har gjorts det under tjugohundratalets inledande goda år. Det är såna där femtiplussare som jag själv istället, som tagit steget till det goda livet på landet.
Fertiliteten hos Vingåkers glesbygdsboende kan jag inte ha någon uppfattning om, men beredvilligheten att fylla skolorna med nya barn har vi alltför talande siffror på. Det går det bara inte att prata eller önska bort. Vi är en åldrande befolkning i Vingåker.
Alltså snart också exit Högsjö och Marmorbyn skolor! Det är bara en tidsfråga innan man hunnit göra tillräcklig plats i de skolor som redan finns i centralorten.
Det vara bara lite synd att man inte vågat tänka lite vidare i hur man kan lokalisera framtidens kommunala verksamhet. Skolan skulle kunna ha utgjort en startpunkt.
Om man nu ändå tänker sig att "låta hela kommunen leva", något som väl i princip alla verksamma politiska grupperingar ändå skriver under på, så kanske man lite måste ta efter statens ambitioner med att utlokalisera offentlig verksamhet till annat än centrala Stockholm. Ska annat än centralorten Vingåker kunna utvecklas, måste man kanske våga sprida på annan tyngre kommunal verksamhet än skolan. Inte minst för att dra nytta av befintliga investeringar i lokaler och anläggningar. Längre är inte avstånden inom kommunen. Kan vi bussa skolbarn korsochtvärs, klarar nog de kommunanställda med egen bil att också ta sig till- och från arbetet i framtidens Läppe, Högsjö, Österåker, Marmorbyn eller var det nu kan vara. Men vågar vi?
/Lasse
Och är det någon som tror att det kommer att ske någon inflyttning "en masse" av barnfamiljer till Vingåkers glesbygd idag under ett antal förutsebara år av ekonomiska besvärligheter? När det nu inte har gjorts det under tjugohundratalets inledande goda år. Det är såna där femtiplussare som jag själv istället, som tagit steget till det goda livet på landet.
Fertiliteten hos Vingåkers glesbygdsboende kan jag inte ha någon uppfattning om, men beredvilligheten att fylla skolorna med nya barn har vi alltför talande siffror på. Det går det bara inte att prata eller önska bort. Vi är en åldrande befolkning i Vingåker.
Alltså snart också exit Högsjö och Marmorbyn skolor! Det är bara en tidsfråga innan man hunnit göra tillräcklig plats i de skolor som redan finns i centralorten.
Det vara bara lite synd att man inte vågat tänka lite vidare i hur man kan lokalisera framtidens kommunala verksamhet. Skolan skulle kunna ha utgjort en startpunkt.
Om man nu ändå tänker sig att "låta hela kommunen leva", något som väl i princip alla verksamma politiska grupperingar ändå skriver under på, så kanske man lite måste ta efter statens ambitioner med att utlokalisera offentlig verksamhet till annat än centrala Stockholm. Ska annat än centralorten Vingåker kunna utvecklas, måste man kanske våga sprida på annan tyngre kommunal verksamhet än skolan. Inte minst för att dra nytta av befintliga investeringar i lokaler och anläggningar. Längre är inte avstånden inom kommunen. Kan vi bussa skolbarn korsochtvärs, klarar nog de kommunanställda med egen bil att också ta sig till- och från arbetet i framtidens Läppe, Högsjö, Österåker, Marmorbyn eller var det nu kan vara. Men vågar vi?
/Lasse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar