Svenska folkets rätt till lätt underhållning - Ranelid och Flinck yeah!

Man kan ju inte riktigt låta bli att ryckas med av diskussionen kring Björn Ranelid i schlager-festivalen. Kan ju inte på något sätt påstå att jag är en regelbunden tittare på denna maratoncirkus i lättare musikunderhållning. Men vad och vilka är det som döljer sig bakom den illa maskerade hatkampanjen mot Ranelid?
Man brukar ju säga att "intresset ljuger aldrig"! Gamla sanningar stämmer ju fortfarande så bra. Inga halvfigurer i "branschen", vare sig de kommer direkt från krämarteves mobbningsarenor eller de som hankat sig med lite längre är väl lyckliga över konkurrens om uppmärksamhetsutrymmet i media. Speciellt inte från en som är stjärna i på den arenan som Björn Ranelid - att marknadsföra sig själv.

Sen har vi  nöjesjournalistikens B-lag som inte fattar någonting. Men eftersom de antagligen aldrig kommer i kontakt "bucker", så kommer de förstås aldrig att komma längre än till försök att analysera Ranelids ibland lite originella yttre (kollar dom sig aldrig själva i fejan eller analyserar sina byxarschlen i knävecken?).

Sist och slutligen: Den svenska schlagerfestivalcirkusen är kanske för mycket av allt. Omtag i all oändlighet. Programledare med noll distans till sig själva. Scenmässiga omramningar som kanske skulle kräva lite mer av innehåll för att fylla kostymen.
Men vafaen, svenska folket får ju vara med och tycka till och då får ju såna som Ranelid och Torsten Flinck en chans - trots nöjesjournalistikens b-gäng s k expertutlåtanden över vilka som borde vinna. Och folk har ju kul - arenorna runt om i Sverige blir ju knökfulla av entusiastisk publik så fort teves OB-bussar rullar in i byn. Lätt underhållning är inte fel!