Jag läste imorse elaka och vassa ledarskribenten i Svenskan, Maria Abrahamsson. Det händer ibland att hon kommer nära sanningen, som i detta med dem som ska ta tillvara våra intressen i pensionsfondernas styrelser, när hon funderar om det kan röra sig om dubbelmoral eller inkompetens eller oförmåga hos styrelseledamöter att ta sina uppdrag på allvar. Ingetdera kan uteslutas, säger hon. Jag är förskräckt böjd att hålla med.
Och inte kan jag glömma det utmärkta inslag Uppdrag granskning gjorde för snart tre års om just vd-löner och -bonusar i de största börsbolagen. Wanja Lundby-Wedin yttrade då, inte överraskande, att det var "hutlösa " ersättningar. Det pikanta i sammanhanget var vinkeln på programinslaget: Hur tog representanterna för börsens största ägare - våra pensionsfonder, dina och mina pensionspengar - ställning i denna direktörernas dans runt guldkalven? Alla röstade ja. Och det hade, på direkt fråga, Lundby-Wedin inte en aaaning om. Är det då så konstigt om det går snett i pensionsbolagens och pensionsfondernas styrelser när deras vd:ar och topptjänstemän ska belönas hutlöst? Har vi inte rätt att begära kompetens och ansvar av dem som ska representera oss? Saknar man utbildning eller är det bara dumstruten som gäller? Eller är det ännu värre, enligt devisen "Intresset ljuger aldrig", att det bara är feta styrelsearvoden som gäller?
/Lasse, låt drevet gå - fortfarande rödförbannad på fredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar