Med rödgrönt alternativ kommer tågen att gå i Mälardalen

Man får tacka Inger Fredriksson (C) för hennes mod att kommentera min debattartikel i Katrineholms-Kuriren 16 februari om tågtrafiken i Mälardalen. Även om jag har full förståelse för att alliansens sörmländska företrädare på alla sätt hukar sig när detta ämne kommer på tal, så har det ändå känts milt sagt overkligt att ingen moderatallianspolitiker vågat försvara sin regering förrän nu!

Först skulle jag vilja påpeka att min och många andras kritik mot regeringens sätt att ta ansvar för tågtrafiken i Mälardalen verkligen inte är begränsad till inverkan av vintern, även om Inger Fredriksson försöker låtsas att det är så. Ingen annan som läser, tittar på och lyssnar till lokala medier har missat att det varit – och är – en hård kritik över tid.

För det andra är väl det tramsiga påståendet att jag skulle försöka göra tågminister Torstensson (C) ansvarig för vädret bara ett uttryck för att argumenten tryter.
Jämförelsen mellan det begränsade inflytande Vänsterpartiet hade under ett antal i ett budgetsamarbete med S haltar rätt betydligt i jämförelse med ett gemensamt ansvar för den moderatledda koalitionsregeringens politik och där C dessutom innehar tågministerposten.
Det innebär nu inte att jag är nöjd med den eventuella påverkan mitt parti kan ha haft på bristande underhåll av rullande tågmateriel och banor under S-regeringar. Men det undandrar väl inte de borgerligas ansvar för att man efter fyra år ännu inte lyckats lösa de mest akuta underhållet? Det har ju varit kris under lång tid och det fortsätter så. Varför det?

Jag förstår att Inger Fredriksson låter bli att kommentera att en av orsakerna är M-alliansens skattesänkaräventyr. Förutom att man delvis lånat till det, så är 100 miljarder verkligen ingen liten summa. Man förstår då också att samma regering försöker pressa ut så mycket som möjligt ur statens bolag, som till exempel SJ, i- stället för att helhjärtat satsa överskottet på underhåll och investeringar. Mycket snack och lite verkstad alltså!

Sen skulle jag vilja veta hur logiken fungerar hos moderatalliansen när man kräver långsiktiga kostsamma investeringar, för det är det alltid fråga om när det gäller tåg och räls, av de företag som i ska trafikera våra spår. Det ska ju konkurreras bevars, på spår som redan nu är knökfulla. Vilket företag vågar försätta sig i ett läge där man inte har en rimlig chans att räkna hem en långsiktig investering? Det kan man väl inte ens kräva av ett bolagiserat SJ?
Jag tycker vi skulle kunna vara överens om att har man företagsledningar som inte klarar det uppdrag ägarna har gett dem, är det fråga om dåligt ledarskap. Då byter man ut dem, om man ska leva som man lär! Och har man styrelser som inte förmår ställa rätt krav på sina företagsledningar, brukar ägarna byta ut styrelsen.
I detta fall är ju styrelsen moderatalliansregeringen och ägarna är det företrädda svenska folket – som kan byta ut sin styrelse vart fjärde år – i allmänna val.

Vi som inte kommer till arbete och skola i tid för att tågen inte fungerar – vare sig det rör sig om tillfälliga väderlekslägen, ett långligt eftersatt underhåll eller en ansvarslös skattesänkarpolitik, tänker nog i de banorna.
Det skulle heller inte förvåna mig om många företagsledare, vars företag drabbas svårt av att deras medarbetare inte kan ta sig till sina arbetsplatser i tid, har liknande tankar. Att inte satsa på infrastrukturen är en näringslivsfientlig politik.

Jag och mitt parti tycker helt naturligt det finns stora fördelar med ett samlat samhälleligt grepp över just infrastrukturen, så att man kan fördela resurser på ett rättvist och rationellt sätt. Då kan man också få miljövänligt tågtrafik även i till exempel Sala, Åmål och Oxelösund. Med moderatalliansens idé om att samhällets infrastruktur är något man spelar lättsinnigt med, på en dogmatiskt konstruerad marknad som helt felaktigt jämförs med flyget eller landsvägstrafiken, lurar man folk helt enkelt. Samarbete strider liksom med konkurrensens idé. Kanske går det att konkurrera om biljettpriserna på ”de feta linjerna” som Stockholm-Göteborg, men vilket marknadsanpassat tågföretag vill satsa på mindre lönsamma linjer?

Det var länge sen C vågade hävda att ”Låt hela Sverige leva” – eller ens ”Låt Mälardalen leva” och i- stället blev kärnkraftskramare. Det är tur att det finns ett rödgrönt alternativ i årets val.