Ska det va' så här med tågen i Mälardalen? hade väl Plus-Sverker sagt

Ingen läskunnig har väl kunnat undgå den våg av missnöje med hur tågtrafiken i Mälardalen fungerar som den uttrycks i dagliga insändare, ofta mera utförligt i debattartiklar och inte minst ledare och artiklar i den sörmländska pressen. Jag själv har flera gånger fått utrymme på dessa sidor det senaste året som resulterat i uppmuntrande ryggdunkar av medresenärer.

Det man slås av är något som liknar förakt för oss som kunder/resenärer. Det innebär att all denna kritik aldrig bemöts av någon på ansvarig inom SJ eller de olika politiska nivåer upp till regeringens, som skulle kunna påverka.

Det är alltför lätt att få inspiration till att ställa sig frågor om vad detta kan bero på. Om man bortser från att man i den dagliga arbetspendlingen i princip aldrig kommer fram på utsatt tid, så har det varit ett alltför stort antal förseningar av den kombinationstyp som måndagskvällen den 1 februari som exempel, då det tog nästan fyra timmar att ta sig från Stockholm C till Vingåker. Det var snö i växlar (blir det inte vinter varje år?), det hände en personolycka vid Stockholm Södra (mera ovanligt), vagnbrist (kortare tåg alltså), rälsbrott någonstans mellan Gnesta och Flen och så vidare.
Dagligen konfronteras vi med inställda tåg, där den vanligaste orsaken anges som fordonsbrist eller – läs och häpna – personalbrist! Vi som främst arbetspendlar i Mälardalen undrar naturligtvis hur länge detta ska få fortgå. Det jag och många av mina dagliga medresenärer då frågar oss är förstås varför ingen ansvarig på någon nivå vågar kommentera sakernas tillstånd.
Ska vi börja uppifrån, så får vi höra tala om orealistiska snabbtågsplaner från regeringens utredare, planer där snabbtågen förutom att tågen förmodligen kommer att gå Sörmland förbi också kommer att kräva såna investeringar på en nivå att all annan tågutveckling och underhåll kommer att eftersättas.
Som helt realistiskt bedömer dessutom den moderatledda regeringen det att släppa in så kallad konkurrens på spåren. Nu! Vilka extra spår som klarar det har tågminister Torstensson (C) hittat? Och hörde du en centerpolitiker i Vingåker eller Katrineholm offentligt applådera detta?
Ett avgörande problem med hur en nationell infrastrukturverksamhet som tågtrafiken i Sverige behandlas, är regeringens krav på att SJ ska leverera vinst till statskassan för populistiska skattesänkningar i- stället för säkra och stabila nyttigheter till folket.
Där kan man utkräva ansvar av tågminister Åsa Torstensson (C) och den övriga moderatledda regeringen vid valet den 19 september. Det är de och den borgerliga majoriteten i riksdagen som bestämmer ramarna för infrastrukturen, SJ:s verksamhet och tillsätter dess styrelse. Har man verkligen gjort ett bra jobb på detta område?

Hur sköts SJ av sin ledning med en ytterst välbetald vd i spetsen? Är det ett välskött företag om det är fortlöpande underbemannat för att öka vinsten, om underhållet är eftersatt så att man kortsiktigt kanske kan öka vinsten, om det svenska näringslivet förlorar hundratusentals timmar och mångmiljonbelopp på att arbetspendlare inte kommer fram i tid till jobbet eller för den delen – att också privatpersoners livskvalitet försämras av tvingas öda tid i onödan på dåliga tågtransporter. Har vi råd med såna företagsledningar och styrelser? I vanlig företagsamhet – och nu är ju tågtrafikens olika delar bolagiserad – brukar de odugliga få gå. Hade vi varit fransmän hade vi förmodligen låst in vd Jan Forsberg och styrelseordförande Adelsson (M) i sina fina rum tills de fullbemannat sin organisation och sett till att vi kommer till jobbet.

De mest beklämmande är väl ändå den kompakta tystnaden på den politiska lokala och regionala nivån, hos dem vi valt att företräda oss. När hörde du riksdags- och kommunfullmäktigeledamoten Fredriksson (C) i Katrineholm redovisa hur hon agerat för arbetspendlarna i Mälardalen i riksdagen och hos partikamraterna i regeringskansliet? När hörde du oppositionsrådet i Vingåker Björn Andersson (M) dra näven i bordet och kräva en rimlig kvalitet på tågtransporter i- dag – innan ”getingmidjor” på Stockholms C är bortbyggda i någon avlägsen framtid? För att bara ta ett par exempel. Varför är Sörmlands politiker så tysta i denna fråga? Saknar man ryggrad att tycka självständigt och vårdar hellre sin ”plats vid köttgrytorna” än att ta sina väljares intressen tillvara?
Om inte lokalpressens kritiska ledarskribenter lyckats locka fram dem ur sina hålor kanske du kan med din valsedel den 19 september. Dålig politik och inaktiva politiker ska väl inte premieras med ett nytt förtroende i vare sig kommunfullmäktige, landstinget eller riksdagen?

(också publicerad i Katrineholmskuriren den 16 februari)