Centern Centern står inför partiledarbyte. Bra det – om det nu skulle leda till ens en liten avvikelse från Maud Olofssons resoluta kursändring från borgerligt folkrörelseförankrat miljöparti till nyliberalt kärnkraftskramarparti.
Man kan ju inte undgå de tre partiledarkandidaternas marknadsföringsaktiviteter den senaste tiden. Bra det, så vi får veta. Men genom fluffiga cirkulärinlägg till tidningarnas debattsidor...? Och inte hjälper det med olika lokala supportrar som puffar för sina favoriter, som nu t ex Inger Fredriksson, ordförande för sörmlandscentern häromda´n. Jag blir inte klokare för det.
För vad är det som som skiljer dessa tre med (C) efter namnet från några i den alliansa minoritetsregeringen med t ex (M) efter sitt namn? Förklara gärna, någon.
Däremot slås jag av vad som sorgfälligt undviks i alla artiklar och presentationer, vare sig de nu bär underskrifter av kandidaterna själva eller av någon av deras supportrar. Ingen försöker förklara hur folkrörelsepartiet Centern, med sin förankring på landsbygden, nu är ett kärnkraftsbevararparti. Och vad det faktiskt innebär av fastlåsning av kärnkraften i Sverige som energikälla.
Sällan har väl argumenten mot kärnkraft varit starkare. Eller har alla glömt bort tragedin i Japan tidigare i år?
Jag kan se hur ställningstagandet för planering av framtida kärnkraft kommer att innebära en överproduktion av el och rycka undan fötterna för produktionen av biobränsle i glesbygden. Jag kan se kraven på öppnandet av smutsiga urangruvor i Västerbotten osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar