Visar inlägg med etikett kärnkraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärnkraft. Visa alla inlägg

tisdag 23 augusti 2011

En strålande trio - De tre i kärnkraftsCentern!


Centern Centern står inför partiledarbyte. Bra det – om det nu skulle leda till ens en liten avvikelse från Maud Olofssons resoluta kursändring från borgerligt folkrörelseförankrat miljöparti till nyliberalt kärnkraftskramarparti.
Man kan ju inte undgå de tre partiledarkandidaternas marknadsföringsaktiviteter den senaste tiden. Bra det, så vi får veta. Men genom fluffiga cirkulärinlägg till tidningarnas debattsidor...? Och inte hjälper det med olika lokala supportrar som puffar för sina favoriter, som nu t ex Inger Fredriksson, ordförande för sörmlandscentern häromda´n. Jag blir inte klokare för det.

För vad är det som som skiljer dessa tre med (C) efter namnet från några i den alliansa minoritetsregeringen med t ex (M) efter sitt namn? Förklara gärna, någon.

Däremot slås jag av vad som sorgfälligt undviks i alla artiklar och presentationer, vare sig de nu bär underskrifter av kandidaterna själva eller av någon av deras supportrar. Ingen försöker förklara hur folkrörelsepartiet Centern, med sin förankring på landsbygden, nu är ett kärnkraftsbevararparti. Och vad det faktiskt innebär av fastlåsning av kärnkraften i Sverige som energikälla.

Sällan har väl argumenten mot kärnkraft varit starkare. Eller har alla glömt bort tragedin i Japan tidigare i år?

Jag kan se hur ställningstagandet för planering av framtida kärnkraft kommer att innebära en överproduktion av el och rycka undan fötterna för produktionen av biobränsle i glesbygden. Jag kan se kraven på öppnandet av smutsiga urangruvor i Västerbotten osv.

Men förklara gärna, Anna-Karin, Anders och Annie, för intresset ljuger som bekant aldrig...

(Också publicerad på SN-bloggen i Sörmlands Nyheter den 23 augusti  2001)

måndag 21 juni 2010

Centern håller på att avveckla sig!


Jag har funderat lite över varför sörmländska rixdagsledmöter så ofta undviker att diskutera de frågor de är inblandade som lagstiftare, när det inte verkar ha direkt lokal prägel. Det är som om kärnkraftens väl och ve, integritetsfrågor i anslutning till FRA, vårt statsskick inte minst, inte går att diskutera med oss i provinsen eller att det ens berör oss. Och definitivt inte mellan valen! Det är därför jag inte kan låta bli att fundera över t ex Inger Fredrikssons krönikor i KK som ligger farligt nära blahablaha gränsen, nu senast i Katrineholms-Kuriren (KK) förra veckan. Det är bara att konstatera att...

... Centern håller på att avveckla sig !

Det är ur mitt perspektiv naturligtvis alldeles utmärkt, om man granskar den politik Centern för inom ramen för moderatalliansen. Någon saknad kan man ändå känna efter flera decenniers politiskt arbete, där man lärt känna seriösa centerföreträdare med rejäl förankring i landsbygdens folkrörelser och inte minst deras engagemanget i miljöfrågor. Detta är icke mer, av allt döma.

Jag läste just centerriksdagsledamoten och kommunpolitikern i Katrineholm Inger Fredrikssons inlägg i Katrineholms-Kuriren (måndag 14 juni) om att ”Bonden ska ha matjord i fickorna”. Vad jag förstår försöker hon här frammana en bild av ett svenska jordbruket som icke längre är, men som just centern tycker det skulle vara. För verkligheten i dagens Sverige är ju att bonden knappast har vare sig rent mjöl i påsen längre och än mindre obesprutad matjord i fickorna!

Det är ju just Inger Fredrikssons centerparti, med intima kopplingar till producentkooperationen inom jordbruket, främst i namn av LRF, som politiskt drivit fram den oönskade situation vi har på den svenska matmarknaden. Man kan i detta sammanhang också gärna nämna de närmast monopolistiska bondeföretagsgrupperingarna som Arla och slakteriföretagen. Det är här den centerpartistiska nyspråkligheten i Orwelliansk anda kommer in (ni vet, ”krig är fred – fred är krig”osv.). För vem tror på centern och Inger Fredriksson när hon talar om ekologiskt jordbruk och närodlat, när man i decennier drivit fram ett helt kemiberoende jordbruk och en djurhållning som av snöda vinningskrav på många håll drivs till rent djurplågeri. Det är samma politiker, i olika roller, som drivit fram en monumental centralisering inom slakteri- och mejerinäringen. För hur bra är det att köra djur över halva Sverige, eller t o m utomlands, för slakt? Hur mycket utsläpp genererar mejerinäringen när man släpar den svenska mjölken till några få jättemejerier?

Det vill Inger Fredriksson aldrig tala om. Än mindre den ”tvärtomspråklighet” hennes kamrater (C) i moderatalliansregeringen Maud Olofsson och Andreas Carlgren hänger sig åt när man nu överger sin välgrundade ståndpunkt om kärnkraftsavveckling för en utbyggnad istället. Utbyggnad kommer att leda till avveckling säger Carlgren! Det är samme miljöminister Carlgren som hävdar att jakt på utrotningshotade valar leder till att rädda valarna i världshaven. Eller för den delen, avskjutning av de svenska vargarna räddar den svenska vargstammen.

Inger Fredriksson ansluter sig också till den Carlgrenska uppfattningen att den ryska gasledningen på Östersjöns botten är berömvärt miljöprojekt. Men det talar hon aldrig om, liksom de jättelika motorvägsprojekt som hon varit med om att rösta fram under moderatalliansen. Det är så hon ska minska koldioxutsläppen. Men det talar hon aldrig om.

Centern och Inger Fredriksson var också med om att rösta fram moderatalliansens integritetskränkande lagar som FRA och IPRED, där stat och företag ska kunna snoka i din privata svär. Det ställningstagandet har vi aldrig fått se förklarat i någon krönika i Katrineholms-Kuriren.Kan man lita på politiker som säger en sak men menar och handlar precis tvärtom? Jag tror det är riktigt bra för miljön och försvaret av den personliga integriteten i Sverige att Centerpartiet avvecklar sig själva på det här sättet.