En strålande trio - De tre i kärnkraftsCentern!

Centern Centern står inför partiledarbyte. Bra det – om det nu skulle leda till ens en liten avvikelse från Maud Olofssons resoluta kursändring från borgerligt folkrörelseförankrat miljöparti till nyliberalt kärnkraftskramarparti.

Man kan ju inte undgå de tre partiledarkandidaternas marknadsföringsaktiviteter den senaste tiden. Bra det, så vi får veta. Men genom fluffiga cirkulärinlägg till tidningarnas debattsidor...? Och inte hjälper det med olika lokala supportrar som puffar för sina favoriter, som nu t ex Inger Fredriksson, ordförande för sörmlandscentern häromda´n. Jag blir inte klokare för det.

För vad är det som som skiljer dessa tre med (C) efter namnet från några i den alliansa minoritetsregeringen med t ex (M) efter sitt namn? Förklara gärna, någon.

Däremot slås jag av vad som sorgfälligt undviks i alla artiklar och presentationer, vare sig de nu bär underskrifter av kandidaterna själva eller av någon av deras supportrar. Ingen försöker förklara hur folkrörelsepartiet Centern, med sin förankring på landsbygden, nu är ett kärnkraftsbevararparti. Och vad det faktiskt innebär av fastlåsning av kärnkraften i Sverige som energikälla.

Sällan har väl argumenten mot kärnkraft varit starkare. Eller har alla glömt bort tragedin i Japan tidigare i år?

Jag kan se hur ställningstagandet för planering av framtida kärnkraft kommer att innebära en överproduktion av el och rycka undan fötterna för produktionen av biobränsle i glesbygden. Jag kan se kraven på öppnandet av smutsiga urangruvor i Västerbotten osv.

Men förklara gärna, Anna-Karin, Anders och Annie, för intresset ljuger som bekant aldrig...

(Också publicerad på SN-bloggen i Sörmlands Nyheter den 23 augusti  2001)

M a a ledarbloggen i Sörmlands nyheter den 10 mars: "Ryktet om centerns död"

Jodå Lars Kriss, centern håller visst på att ta livet av sig! " "Stureplanscentern" är ett korkat begrepp", skriver du. Visst, men varför tar du inte upp det med dina centerkompisar? Jag håller verkligen med dig om att det "inte står för något spännande och fräscht". "Centerpartiet har vågat genomföra en förnyelse, som till exempel Socialdemokraterna inte ens klarar att skissera.", skriver du i din ledare. Det är väl just det, att (C) övergivit alla sina ideal, sin folkrörelseförankring och glidit in i moderatalliansens blå töcken. Var finns idag borgerlighetens utpost i miljödiskussionen, där man gått från ett radikalt ställningstagande mot kärnkraftens risker till ett lika radikalt ställningstagande för kärnkraftens utveckling i Sverige? "Kärnkraften är inte farligare än att cykla", hävdade salig Gösta Bohman (M). Maud Olofsson verkar ha axlat hans mantel av okunskap. Man skulle kunna säga att centern gjort en "MonaSahlinare" långt före Mona - i att "dissa" sitt ideologiska arv. Det är nog fler än jag som skulle önska sig en centerpartist i rutig skjorta, eftertänksamt tuggandes på ett grässtrå än dagens högljudda nyliberala företrädare i rosa.

Centern håller på att avveckla sig!

Jag har funderat lite över varför sörmländska rixdagsledmöter så ofta undviker att diskutera de frågor de är inblandade som lagstiftare, när det inte verkar ha direkt lokal prägel. Det är som om kärnkraftens väl och ve, integritetsfrågor i anslutning till FRA, vårt statsskick inte minst, inte går att diskutera med oss i provinsen eller att det ens berör oss. Och definitivt inte mellan valen! Det är därför jag inte kan låta bli att fundera över t ex Inger Fredrikssons krönikor i KK som ligger farligt nära blahablaha gränsen, nu senast i Katrineholms-Kuriren (KK) förra veckan. Det är bara att konstatera att...

... Centern håller på att avveckla sig !

Det är ur mitt perspektiv naturligtvis alldeles utmärkt, om man granskar den politik Centern för inom ramen för moderatalliansen. Någon saknad kan man ändå känna efter flera decenniers politiskt arbete, där man lärt känna seriösa centerföreträdare med rejäl förankring i landsbygdens folkrörelser och inte minst deras engagemanget i miljöfrågor. Detta är icke mer, av allt döma.

Jag läste just centerriksdagsledamoten och kommunpolitikern i Katrineholm Inger Fredrikssons inlägg i Katrineholms-Kuriren (måndag 14 juni) om att ”Bonden ska ha matjord i fickorna”. Vad jag förstår försöker hon här frammana en bild av ett svenska jordbruket som icke längre är, men som just centern tycker det skulle vara. För verkligheten i dagens Sverige är ju att bonden knappast har vare sig rent mjöl i påsen längre och än mindre obesprutad matjord i fickorna!

Det är ju just Inger Fredrikssons centerparti, med intima kopplingar till producentkooperationen inom jordbruket, främst i namn av LRF, som politiskt drivit fram den oönskade situation vi har på den svenska matmarknaden. Man kan i detta sammanhang också gärna nämna de närmast monopolistiska bondeföretagsgrupperingarna som Arla och slakteriföretagen. Det är här den centerpartistiska nyspråkligheten i Orwelliansk anda kommer in (ni vet, ”krig är fred – fred är krig”osv.). För vem tror på centern och Inger Fredriksson när hon talar om ekologiskt jordbruk och närodlat, när man i decennier drivit fram ett helt kemiberoende jordbruk och en djurhållning som av snöda vinningskrav på många håll drivs till rent djurplågeri. Det är samma politiker, i olika roller, som drivit fram en monumental centralisering inom slakteri- och mejerinäringen. För hur bra är det att köra djur över halva Sverige, eller t o m utomlands, för slakt? Hur mycket utsläpp genererar mejerinäringen när man släpar den svenska mjölken till några få jättemejerier?

Det vill Inger Fredriksson aldrig tala om. Än mindre den ”tvärtomspråklighet” hennes kamrater (C) i moderatalliansregeringen Maud Olofsson och Andreas Carlgren hänger sig åt när man nu överger sin välgrundade ståndpunkt om kärnkraftsavveckling för en utbyggnad istället. Utbyggnad kommer att leda till avveckling säger Carlgren! Det är samme miljöminister Carlgren som hävdar att jakt på utrotningshotade valar leder till att rädda valarna i världshaven. Eller för den delen, avskjutning av de svenska vargarna räddar den svenska vargstammen.

Inger Fredriksson ansluter sig också till den Carlgrenska uppfattningen att den ryska gasledningen på Östersjöns botten är berömvärt miljöprojekt. Men det talar hon aldrig om, liksom de jättelika motorvägsprojekt som hon varit med om att rösta fram under moderatalliansen. Det är så hon ska minska koldioxutsläppen. Men det talar hon aldrig om.

Centern och Inger Fredriksson var också med om att rösta fram moderatalliansens integritetskränkande lagar som FRA och IPRED, där stat och företag ska kunna snoka i din privata svär. Det ställningstagandet har vi aldrig fått se förklarat i någon krönika i Katrineholms-Kuriren.Kan man lita på politiker som säger en sak men menar och handlar precis tvärtom? Jag tror det är riktigt bra för miljön och försvaret av den personliga integriteten i Sverige att Centerpartiet avvecklar sig själva på det här sättet.

Intresset ljuger aldrig - Det är lönsamt att göra affärer med blodbesudlade diktaturer!

Det känns onekligen som om historien "går igen". Som nu när ett av toppnamnen i den blodbesudlade kinesiska diktaturen besöker Sverige och Göteborg. För Kina är en diktatur och Xi Jinping är vicepresident i Kina. Han är här för att Ford ska sälja ut sitt dotterbolag Volvo PV till Kina. Ja, jo, formellt är det ju ett privat kinesiskt bilföretag, Geely, som står som köpare. Men affären är helt finansierad med statliga bankpengar.

Diktator Jinping bjuds på lunch av vice statsminister Maud Olofsson (C). Ska vi gissa att hon passade på att diskutera de ständiga brotten mot mänskliga rättigheter i världens folkrikaste diktatur? Nä, trodde väl det. För så fort det handlar om affärer så försvinner all diskussion om sådant. Intresset ljuger aldrig! Har du nånsin sett en storföretagsledare stå upp för mänskliga rättigheter i samband med en bra affär. Eller alla småhandlare heller, för den delen, som också glatt omedvetet (eller ännu värre - medvetet) profiterar på diktaturen.

När det var dags för den olympiska rörelsen att bjuda den kinesiska diktaturen på ett verkligt smaskigt propagandanummer - de olympiska spelen häromåret, höjdes ändå en rad kritiska röster. Det talades t o m om bojkott, att idrottsföreträdare skulle ställa kritiska frågor och att man skulle kräva öppenhet för journalister. Vi vet ju att den kinesiska diktaturen gjorde precis som de ville, tvärtom alltså. För det rörde sig ju om decenniets propagandatillfälle dem. Men frågan väcktes åtminstone, även om idrottsvärlden i gemen också tyckte illa om det.

Näringslivet drog sig inte ens för etableringar i apartheidens Sydafrika, när det begav sig. Trots klara riktlinjer från t ex FN. Det gick lättare att komma överens bland många av världens länder om ett avståndstagande till en avskyvärd regim då, för Sydafrika var trots allt inte så viktigt för investerare och handel. Och regeringen höll sig på anstighetens kant. Idag är det annorlunda. Hur många av oss har inte sina pensionspengar bundna i kinesiska fonder t ex. Intresset ljuger aldrig!

När jag tänker "historien går igen" - speciellt ur svenskt perspektiv - så tänker jag 60 år tillbaka på regeringens och näringslivets hållning till den nazistiska diktaturens Tyskland förståss. Man levererade järnmalm till den tyska krigsmaskinen in i det sista, formellt privata företag. Och vi köpte tyskt kol så länge det bara gick. Business as usual m a o. På officiell nivå hade man utmärkta och respektfulla förbindelser med regimen, på polis- och militärnivå var väl förbindelserna närmast kärleksfulla! Man uppskattade den tyska ordningen och redan på 1930-talet. Raka autostrador och imponerande massarrangemang. Liknande uttalanden har ju även sentida svenska politiker låtit undslippa sig, men idag gäller det de kinesiska "framstegen".

Miljoner politiska fångar i läger. Systematiskt undertryckande av människorättsaktivister och journalister. Dödsstraffets "förlovade land" med tusentals avrättade varje år. Det är också en del av den kinesiska verkligheten idag.

Nu hör vi plötsligt inte ett knäpp från medierna, i synnerhet inte från de "fursteslickande" ekonomijournalisterna. De har istället växlat upp till att bli "diktaturslickare", att döma av de milt sagt entusiastiska beskrivningarna av affären. "Det bästa som kunde hända", säger t o m de gamla göteborgska betongsossarna Göran Johansson i spetsen i tidningsintervjuer. Hallå, var finns den kritiska hållningen? Nånstans?