Kör med spark!

Återigen en dag nu i veckan med formidabelt sparföre. Solen ”smörjer” medarna. Strax under noll i luften. På natten har dagsmejan frusit till underlaget. Kaisa och jag kör Vansbrosparkar.

I svenska akademiens ordbok kan man läsa under ordet ”sparklstötting” (eng. kick-sled): ”SPARK-STÖTTING. om ett för snö l. is avsett fortskaffningsmedel som består av två långa, smala medar (numera vanl. av stål) med två upprättstående, tvärslåförsedda ståndare vilka via trälämmar uppbärande ett säte förbinds med medarnas uppböjda framändar o. som framdrivs gm att den åkande skjuter ifrån med en fot medan han står på en av de bakre medändarna med den andra foten o. håller sig fast i ståndarnas tvärslå; äv. om (i sht förr använt) dylikt redskap (i en ä., jämförelsevis kälklik variant med trämedar) nyttjat för hästanspänning; förr äv.: sparkstöttingsåkning (ss. sport), sparkstöttingssport; jfr spark, sbst.², sparkare ³, sparkstött.”
I deras artikel finns inga belägg för ordet äldre än andra halvan av 1800-talet.

Tillverkaren Vansbro sparkfabrik skriver på sin hemsida:”Sparken - Vårt miljövänligaste fordon!? Sparken, som är en helsvensk uppfinning med en ca 150-årig historia, räknas faktiskt som ett fordon. Den drivs av människans "apostlahästar" och är därmed ytterst miljövänlig. Även om sparken räknas som ett fordon enligt vägtrafikförordningen skall den framföras på samma sida av vägen som gående, det vill säga vänstersida i körriktning. Vad görs en spark av? Våra sparkar är tillverkade av svenskt björkträ. Stålet i medarna levereras från stålverket i Boxholm och är bland annat gjort av skrotade bilar. Trädetaljerna målas med en vattenbaserad trälack.
http://www.vansbrosparkfabrik.se/

Skulle vara intressant att få några äldre belägg för detta förträffliga och hälsobringande fortskaffningsmedels historia.

Om att kommunicera...

Det här är vad man kan läsa i Svenska Akademiens ordlista som förklaring till verbet kommunicera. Kunde inte låta bli att reflektera, när jag var på väg in efter en heldag i trädgården och hörde hackspettarna, vilka det nu var. Vi här på Nederhult är nämligen grannar med alla de tre stora arterna av spettar - gröngölingen, spillkråkan och den svartvita. Alla tre högst ljudliga i sin närvaro. Och de verkar nästan som om de gillar att visa upp sig. Gröngölingen i sin eleganta oliv-mossgröna skrud och klarröda mössa, spillkråkan i kolsvart dräkt med likaså knallrött på huvudet. Den svartvita som också kompletterar sig med färgsprakande rött. Eleganter, verkligen.

Sent igår eftermiddag alltså. Vindstilla och märkvärdigt tyst. Bara det svaga bruset från kvarnfallet. Plötsligt slår en spett en elegant trumvirvel i en tonart och en annan längre bort svarar genast med sitt "instrument". Jag kunde bara stanna på förstutrappen och lyssna. Sådär höll de på en lång stund och jag tyckte mig kunna höra variationer. Det var definitivt kommunikation och utbyte av meddelanden av något slag.

Gled mina tankar till bristen på kommunikation inom mitt parti. Jag hade ju tagit mig friheten att på Facebook uttrycka min stora besvikelse, för att inte säga bestörtning över fd. partiledare Lars Ohlys oerhörda tilltag att tvinga ut Bengt Berg från hans plats i Riksdagens Kulturutskott. Många kulturarbetare utanför Vänsterpartiet reagerade naturligtvis mycket negativt, både vad gäller den uppenbara bristen på riksdagsledamöter i utskotten med genuin och kompetent förankring i kulturfrågorna och den interna demokratiska processen inom partiet.

Jag fick genast "signaler" från olika "ledande nivåer" om att jag borde ta bort facebookinlägget från nätet. Ingen av dessa har försökt diskutera sakfrågan med mig: Är Lars Ohly en bättre företrädare för partiet i kulturfrågor än Bengt Berg, som hittills gjort det?
Lars Ohly tycker naturligtvis det, för det har han ju själv gett ett mångordigt uttryck för i en radiointervju. Och tydligen också partiets valberedning, som formellt föreslagit det han vill. Annars locket på alltså. Vem i partiet förklarar? Kommunikation?