Mörker över vetenskap och beprövad erfarenhet i den sörmländska offentliga vården?

 

Det skulle jag vilja hävda, när politiker i Landstinget Sörmland i slutet av hösten valde att förlänga avtalet med antroposofernas Vidarkliniken i Järna som vårdentreprenör. Och många samhällsdebattörer och skribenter - ur olika politiska läger - frågar sig samma sak: Hur långt ska den offentliga vården finansiera religiöst baserad vårdfilosofi?

Det tycker vi Vänsterpartiet i Sörmland är en tydlig politisk fråga och dags att ta ställning till på allvar. Därför skickade Vänsterpartiets distriktsårskonferens uppdraget till sin landstingsgrupp att lägga fram en motion till landstingsfullmäktige i Landstinget Sörmland om avveckla landstingets samarbetsavtal med antroposofernas Vidarkliniken.

Vi trodde väl att redan att förra årets mässlingepidemi i Järnatrakten skulle stämma landstingets chefläkargrupp till professionell eftertanke och närmare sätta sig in i vad avtalets skrivningar om”antroposofisk inriktning” av vården egentligen står för.
Det är ju ingen hemlighet att antroposoferna propagerar för att föräldrar inte ska låta vaccinera sina barn. ”Under galgen” tvingades de också till slut ändra sin antivaccineringspropaganda för att kunna få fortsatt offentlig finansiering av sin verksamhet.
Landstingsmajoritetens (S+ Fp+Mp) sjukvårdslandstingråd Thomas af Bjur uttalade istället i radio, när förlängning av avtalet kom på tal, att ”Det är en värdefull verksamhet” och ”Dethär ger ett mervärde” osv. Där fanns uppenbarligen ingen analys av vad ”antroposofisk inriktning” faktiskt står för.

Det är nu inte helt lätt att greppa över vad antroposofin står för utöver sin uttalade vaccinfobi, inte ens vad just den står för. I år har den kanske lett till utbrottet av en röda hundepidemi i just Järnatrakten, där olika antroposofiska verksamheter är en stor arbetsgivare. Kan det finnas ett samband?
Men vilka tankar har chefläkargruppen i landstinget och de beslutande politikerna om att antroposoferna i sin verksamhet faktiskt motarbetar det viktiga smittskyddsarbete som övriga läkare bedriver, att den här religiöst-filosofiska inriktningens propaganda kan vara orsak till att gravida kvinnor i onödan smittas av röda hund och föder gravt skadade barn?

Antroposofin räknar utöver den fysiska verkligheten med en andlig verklighet. Enligt antroposofin har människan fyra kroppar, varav endast en är fysisk. Uppdelning fysiskt/andligt gäller också deras sjukdomsbegrepp, som inte kan förstås med vanlig psykologi eller skolmedicinskt tänkande.
Förstå det den som orkar, med en lära som helt bygger på antroposofigrundaren Rudolf Steiners auktoritet. Hans samlade skrifter från början av förra århundradet omfattar hundratals band. Men enligt antroposoferna själva ska det gå om man följer den antroposofiska utvecklingsvägen och blir en skådare in i andevärlden. Att kontrollera deras ”kunskap” med kända vetenskapliga metoder är i varje fall inte möjligt.

Det vore intressant att få ta del av hur landstingets chefläkargrupp – och i förlängningen de beslutande landstingspolitiker som stödjer sig på deras expertis - har tagit ställning till att antroposofin är en magisk världsbild där allting styrs av goda eller onda andemakter, när man begrundar avtalets skrivningar om vård med”antroposofisk inriktning”. För en sida av Steiners lära, som antroposofer inte gärna presenterar offentligt, är demonologin. Orsaken är väl att den även för den troende antroposofen kan te sig väl fantastisk och bisarr. Steiner räknade med tre kategorier av onda väsen.
Från teosofin övertog Steiner föreställningen att människans andliga utveckling försiggår genom ett antal olika ”rotraser”. Därmed är rasismen ofrånkomlig och så att säga inbyggd i systemet. Den högst utvecklade rasen är den ariska, som naturligtvis Steiner själv tillhör. De ”färgade raserna” representerar enligt Steiner olika tidigare utvecklingsfaser i mänskligheten. Här får de alltså veta att de har sin mörkare hudfärg därför att de i sig har demoniska krafter och är lägre andligt utvecklade.

För att förstå den antroposofiska vårdfilosofin måste man också känna till den centrala roll reinkarnationen (reinkarnation=självandring/återfördelse) har i deras lärosystem. Antroposoferna hävdar med Steiner att en människas sjudomar beror på hur man levt i tidigare liv. Undrar just hur man förklarar detta för en cancerpatient på sitt yttersta, inlagd på Vidarkliniken?
Steiner hävdade också att sjukdomar inte behövde vara något negativt, tvärtom kunde det leda till en bättre reinkarnation. Det är bl a såna föreställningar som ligger bakom antroposofernas motstånd mot vaccinering mot barnsjukdomar.

Andra viktiga delar i den antroposofiska vårdfilosofin är användningen av vetenskapligt oprövade preparat av egen tillverkning, preparat som väljs efter sina andliga egenskaper. Hur man kan resonera som läkare när man ordinerar preparat som t ex är extrakt på flugsvamp, korsspindel och spikklubba, destillerat guld eller koögon, undandrar sig min bedömning. Men det har förhoppningsvis landstingets chefläkargrupp, efter vetenskaplig kontroll och beprövad erfarenhet, full kontroll på när man skickar sina patienter till Vidarkliniken!

Vänsterpartiets lokalförening i Vingåker kommer under hösten, innan frågan behandlas av landstingsfullmäktige, att arrangera ett öppet möte i frågan. En expertpanel med hög medicinsk och vetenskaplig kompetens kommer att finnas på plats, liksom förhoppningsvis representanter för antroposoferna.

Lasse Nilsson, (V) Vingåker och (V) landstinsgrupp i Landstinget Sörmland
- - - - - - - - - -
Också publicerad i Folket den 24 augusti: http://folket.se/asikter/debatt/1.1529689
Replik i Folket av Thomas af Bjur 31 augusti under rubriken "Låt oss diskutera utan smutskastning": http://folket.se/asikter/debatt/1.1536284

En liten betraktelse över språkets förfall – eller kanske hellre, språkanvändningens? …

Jag satt och överhörde dagens förhandlingar i landstingsfullmäktige i Landstinget Sörmland. Det ingår i mitt arbete som politisk sekreterare i Vänsterpartiets landstingsgrupp, att vara mina folkvalda kamrater behjälpliga under dagen med råd och dåd. Men när man sitter där och ser utöver församlingen ger det också en unik möjlighet att fundera över informerande chefstjänstepersoners och ledamöters retoriska färdigheter och övriga språkbehandling.

Jag tänker nu inte främst på dem som oftast talar både på in- och utandning, för att få så mycket som möjligt sagt inom den tilldelade talartidens ramar. Det får väl vara lite upp till var och en om man faktiskt vill bli förstådd, om hur angelägen man är att nå ut med sitt budskap. I värsta fall vill man kanske tillochmed dölja att man inte har någon substans i det man säger, men sådana tillfällen hoppas jag kan räknas till de unika.

Däremot undrar jag hur många talare som ägnat de här frågorna en tanke, som omedvetet håller sin publik utanför genom sitt sätt att tala? För vem vill egentligen medvetet bidra till ett faktiskt demokratiskt underskott på det här sättet, att medborgare inte kan ta till sig den politiska argumentationen?

Då är det värre med en företeelse som innebär ett medvetet sätt att hålla människor utanför delar av den demokratiska processen. Jag tänker på svagheten för – eller är det kanske något slags språkligt koketterande? – ”gödsla” sin framställning med en utländska modeuttryck och -förkortningar.

Jag hör nu inte till dem som förfasar sig över den dynamik som finns i språk i kontakt med andra, att språken fortlöpande inkorporerar användbara uttryck från varandra. I svenskan kan vi historiskt spåra tyskans starka inflytande under svensk medeltid, när Frankrike var den dominerande stormakten var det en lång tid franskan och nu är det den amerikanska varianten av engelska som starkt påverkar vårt språk. Vi ”tajmar” kanske när vi mäter tid, vi använder ”webben” och ”datorer” dagligen. De senare orden som ett par exempel på hur vi genomgått ett snabbt tekniksprång och det inte tidigare funnits ord i svenskan. Men det är ord som är relativt nya och som förstås av de flesta av oss.

Men vad händer med förståelsen när man kanske inte ids fundera över fungerande uttryck på svenska. Idag talades det i landstingssalen t ex om ”key accounts” och ”FM”-enheten. Det senare på fråga uttytt som ”Facility Management”, vilket i sin tur skulle kunna betyda ”verksamhetsstöd”. På Landstinget Sörmlands externa och interna webbsidor kan man hitta en flitig användning av ”HR”. ”Synsättet för HR ska än mer dominera personalarbetet…” kan man läsa på flera ställen.

Oavsett om det bara är slarv eller att man vill visa att man läser den senaste facklitterarturen på utrikiska språk, så bidrar det till att hålla människor utanför. Man bygger på det demokratiska underskottet i den politiska processen.

Politikerpensioner = sinekurer?

Jag skrev till min distriktsstyrelse i ikväll:
"Vingåker 26 september 2011

Till Distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet Sörmland

Det är inte alltid lätt att vara folkvald och politiker, speciellt inte som en del av oss gör det bästa för att rycka undan mattan för oss andra, som försöker leva upp till de /höga/ ideal som borde vara förknippade med att förtroendet att få representera andra människor inom det demokratiska systemets ramar.

Det jag har i åtanke är naturligtvis den diskussion som pågår den senaste tiden i olika media kring politikers på olika nivåer brist på moral när det gäller att bevilja sig ekonomiska fördelar utifrån sina förtroendeuppdrag.

Att det upplevs som direkt stötande av människor som idag är utsatta för den s k  ”arbetslinjens”  mest absurda krav är kanske inte så konstigt. T o m som svårt cancersjuk kan du anses ha viss arbetsförmåga kvar och därmed skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta medan framträdande kommunpolitiker väljer att kliva av sina förtroendeuppdrag och sen kvittera ut en väl tilltagna s k ”politikerpensioner” i kanske upp till femton år och när ordinarie pension.

Jag avser då inte de ersättningar som utgår som ”omställningsbidrag” till politiker som haft uppdrag en längre tid och tvingas lämna dem som följd av en valförlust. Det är naturligtvis viktigt att det finns ett visst ekonomiskt skyddsnät, för att människor ska våga åta sig krävande politiska uppdrag som kräver hel eller deltidsinsatser. Men de här skyddsnäten ska naturligtvis vara klart begränsade i tid och inte beroende av om en person ”har lust” att söka nytt jobb eller inte. Det är vi helt överens om inom Vänsterpartiet. Icke desto mindre finns det kamrater i Vänsterpartiet såväl som i alla övriga partier som missbrukar de här möjligheterna.

Det finns inga tvingande regler från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) om hur långa sådana här omställningsbidrag ska vara och hur höga ersättningarna , utan det är upp till resp. kommun att fatta beslut om. Uppenbarligen tar man i många kommuner chansen till att på detta sätt belöna politiker för lång och trogen tjänst. Utan några som helst krav på att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka jobb.

Jag vill därför föreslå att Vänsterpartiets distriktsstyrelse (DS) i kraft av sitt uppdrag att utveckla partiets politik i Sörmlandsdistriktet, tar initiativ till att kommunföreningarna via sina resp. kommunfullmäktigeförsamlingar kartlägger hur utbrett förekomsten av dessa s k politikerpensionsavtal  är och driver på anpassningar för framtiden som står i samklang med vad gäller arbetsmarknaden i övrigt. För att driva på processen tar DS förslagsvis fram en ”mallmotion” och en ”mallinterpellation” som kommunföreningarna lätt kan anpassa till de lokala förhållandena sina resp. kommuner.

Jag bifogar utkast till en interpellation om kartläggning av politikerpensionsförhållandena i en kommun och en motion om hur ”politikerpensioner” (omställningsbidrag) ska vara utformade i framtiden.

Hälsar vänligt Lasse Nilsson, (V) Vingåker
..................................................................
BILAGA 2MOTION

TillKommunfullmäktige i X kommun 

I väl belagda uppgifter i media (alt. efter utredning av kommunkansliet) har det kommit fram att de s k ”politikerpensioner” som enligt avtal utbetalas till politiker i X-kommun som valt att frivilligt lämna sina hel- eller deltidsarvoderade uppdrag i kommunen eller förlorat dem som resultat av ett valresultat, fungerar som arbetsfria ersättningar fram till dess innehavare uppnått ordinarie pensionsålder. 

Inga verkliga krav på att innehavare aktivt ska söka arbete innefattas av dessa avtal. Sådana avtal strider också mot vad som i övriga samhället kan uppfattas rimliga på arbetsmarknaden, speciellt som de också är skattefinansierade.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta

att                  avtal om ersättningar till politiker som väljer att frivilligt, eller som resultat av förändrat politiskt majoritetsförhållande tvingas lämna arvoderade hel- eller deltidsuppdrag, ska vara ett omställningsbidrag till nya arbetsuppgifter.

att                  mottagaren skall stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete.

att                  sådana bidrag skall kunna utbetalas i upp till 12 månader och minskas i motsvarande grad mottagaren erhåller en anställning på hel- eller deltid.

att                  sådant bidrag kan utbetalas under längre tid om mottagaren uppnått mer än 60 års ålder."