Jag skrev ett medborgarförslag till kommunfullmäktige ikväll om politikerpensioner...

Lägg fram förslag till beslut för kommunfullmäktige i form av medborgarförslag från enskilda personer är en utvidgning av demokratin vi har i Vingåkers kommun. Jag utnyttjade den möjligheten nu ikväll vad gäller frågan om orimliga politikerpensioner.

Jag är ju inte precis ensam om att ha engagerat mig i denna fråga. Radions P4 Sörmland gjorde  ju förra året en gedigen insats i den undersökande journalistiken för att kartlägga detta "träsk" av missbruk av medborgarnas förtroende för sina valda ombud och hur dessa ofta berikar sig på sina förtroendeuppdrag i form av rundhänta visstidspensioner.

Jag har skrivit om detta tidigare i min blogg och det har ju inte blivit inaktuellare sen dess:
Vilken bild förmedlar vi av oss som arbetar med politik? (november 2011)
Politikerpensioner = sinekurer? (september 2011)


---------------------
Kommunfullmäktige
Vingåkers kommun
643 80 VINGÅKER

Medborgarförslag

2 september 2012

Från:  Lars Nilsson
           Skogen, Nederhult
           643 93 Vingåker
           070-375 70 15

Förslaget:
Jag föreslår att Vingåkers kommunfullmäktige beslutar att avskaffa alla varianter av s k politikerpensioner, som ger den som varit heltidspolitiker rätt att lyfta  visstidspension före 65 års ålder utan krav att söka nytt jobb.  Arbetslinjen ska gälla alla i samhället.

Motivering:
Dagens modell, som fortfarande rekommenderas av samarbetsorganisationen Sveriges kommuner och landsting, är att den som varit heltidspolitiker i 12 år har rätt att lyfta  s k visstidspension från 50 års ålder fram till dess man fyllt 65 - utan krav att söka nytt jobb - upplevs av de flesta medborgare som orättvis, otidsenlig och orimlig.

Samhällets skyddsnät stramas idag åt för vanliga människor och förståelsen för att just politiker skulle kunna pensionera sig efter eget gottfinnande eller när det medborgerliga stödet efter allmänna val råkar upphöra redan vid 50 år saknas i det allmänna rättsmedvetandet och spär på ett folkligt förakt för våra folkvalda.

Det pågår förvisso utredningar om både riksdagsledamöternas pensioner och inom SKL, som man på sina håll finner bekvämt att avvakta resultatet av. Det är en bekväm hållning. Men eftersom SKL:s rekommendationer är just bara rekommendationer,  har ett antal kommuner redan beslutat att inte avvakta nya riktlinjer utan fattat egna nya beslut i denna fråga  Längst har man kommit i Uddevalla kommun, där man i politisk enighet avskaffat alla politikerpensioner.  Där finns det finns alltså ingen skillnad i pensionsbestämmelser  mellan politiker och anställda.

Få yrkesaktiva har som folkvalda heltidspolitiker möjligheter att skaffa sig en gedigen erfarenhet och kontaktnät i sin yrkesroll som grund för nya yrkeskarriärer. Aktiva politiker vittnar också om hur attraktiva de är på arbetsmarknaden med sina breda yrkeserfarenheter.

Dagens kommun- och länsgränster till hembygdsföreningarna!

Sosseriksdags- och kommunpolitikern i Katrineholm Fredrik Olovsson våga gästtycka i förra veckans Katrineholmskuriren och landets (och kanske i synnerhet Sörmlands) organisatoriska indelningar: En kommunreform bör upp på dagordningen! Jag kommenterade (hittills bara en före mig - så är det i tigandets Sörmland så fort något kontroversiellt tas upp!):

Skrivet 28 aug 2012 10:17 Lasse Nilsson, vänsterdebattör i Vingåker

Fredrik Olovsson (S) tar upp en väldigt viktig diskussion i sin gästkrönika i Katrineholmskuriren den 20 augusti. Viktig inte minst sen okreativa och konservativa bypolitiker runt om i länet skjutit diskussionen kring bildandet av en fungerande region i sank.
Det är ju helt uppenbart att alltfler små och medelstora kommuner får allt svårare att tillhandahålla den service som medborgarna efterfrågar, förväntar sig och behöver. Det beror till stor del just på kommunernas storlek. Varför ökar attraktionskraften hos de orter hela tiden, som redan är stora? Naturligtvis beror det på nivån på serviceutbudet och arbetsmarknaden, vare sig det rör sig om kommunikationer, utbildningsmöjligheter, kultur och nöje.
Därför kan det vara en fördel att ingå i en expansiv region - eller kommun - även om man råkar hamna i dess utkanter.
Det är dags att släppa de gamla kommun- och länsgränserna till förmån för nya kreativa och livskraftiga kombinationer. Vingåker kanske skulle må bäst av att ingå i Örebro kommun, Nyköping och Oxelösund kan nog utvecklas inom ramen för Norrköping. Och låt oss vara realistiska, Gnesta, Strängnäs och Mariefred är förorter till Stockholm.

En svensk gåta...

Alla är vi lika mycket värda - en del bara lite mera!

Ytterligare en i raden som samvetslöst skor sig på våra gemensamma tillgångar kan man läsa i dagens lokaltidning i Vingåker-Katrineholm. Den här gången är det förre kommunalrådet (S) i Katrineholm Jan Larsson, som inte tycker att man efter 53 år fyllda behöver stå till arbetsmarknadens förfogande som alla andra.
Det handlar alltså om en av dessa politiker som väljer att själva "pensionera sig" på skattebetalarnas bekostnad. Teoretiskt skulle Jan Larsson kunna vara väl försörjd i tolv år - fram till sin pensionering vid 65 - utan att lyfta ett finger.

Den s k politikerpension som han nu lyfter är tänkt att vara ett slags omställningsbidrag efter en längre tid i politiken. Det är inte orimligt. Så är ju också a-kassan tänkt att fungera. Bara med den skillnaden att den senare är tidsbegränsad till några månader och med ett omedelbart krav att söka nya jobb. Det är Jan Larsson och hans kollegor befriade ifrån. Men att man som Jan Larsson hittills behövt sex år på sig att hitta nytt jobb!

Men nu är Jan Larsson en riktigt slem typ, för han jobbar visst. Men han har, som vissa andra i förtid självavsuttna politiker, startat eget företag som tar emot inkomster som sen inte behöver avräknas mot hans omställningsbidrag. Det behöver nämligen inte vinstuttag. Intresset ljuger aldrig, som bekant.


Dessutom tycker det moderata kommunalrådet Härnström att det är ett rimligt sätt för kommunen skattepengasponsra - en del lite mer värda - när de vill starta eget. Åtminstone uttryckte han det i dagens P4 Sörmland-nyheter i lokalradion.

När du läser Jan Larssons kåserier med hög moralisk svansföring i KatrineholmsKuriren så vet du: a) vart betalningen för spalten går och varför, b) hur du ska värdera den moraliska lödigheten i det som framförs där.

Att införa rätten till heltid i Nyköpings kommun eller att inte i Landstinget Sörmland - modell Kommunal

Jag skrev under rubriken "Nå'n jävla ordning får det väl ändå vara i ett fackförbund!" i landstingsVänsterns blogg i Sörmlands Nyheter häromdagen och ifrågasatta konsekvensen i SörmlandsKommunals ordförande Christina Södlings ställningstaganden till frågan om heltid för vård- och omsorgsanställda i Nyköping resp. Landstinget Sörmland. Föranledde ett antal kommentarer. Ta gärna del via denna länk till SN!

Vilken bild förmedlar vi av oss som arbetar med politik?

 

Visstidspension - ymnighetshorn för tidigpensionerade
kommunpolitiker?
( http://sv.wikipedia.org/wiki/Ymnighetshorn )

Rubriken verkar bli dagligen aktuell. Nu senast i en ledare av tidningen Folkets i Eskilstuna ledarskribent Fredrik Pettersson under rubriken ”När karriären blir målet”. I sin diskussion tar FP sin utgångpunkt i en nyligen publicerad doktorsavhandling av statsvetaren Sven Dahl: ”Efter folkrörelsepartiet: Om aktivism och politisk förändring i tre svenska riksdagspartier” och det faktum att riksdagens ledamöter dagen innan beslutat bevilja sig lönehöjning med 1000 kronor – ovanpå sina tidigare 57 000 i grundlön. Diskussionen rör det Dahl ser urskilja sig i en förändring av drivkrafterna bakom partipolitiskt engagemang och medlemskap i en tid där viljan att förändra samhället får vika för intresset för välavlönade karriärvägar. Inklusive väl tilltagna och tidiga pensioner eller ”omställningsbidrag”, skulle jag vilja tillägga.

Att FP väljer att den här vägen ställa krav på en diskussion om politikens innehåll och det politiska uppdragets villkor och förutsättningar är dubbelt intressant. Nyligen klev han av sitt uppdrag som personallandstingsråd (S) i Sörmland och dessförinnan politisk sekreterare i Landstinget Sörmland – för att ägna sig åt det politiska redaktörskapet i Folket. Tidigare under året ingick han också i den valberedning som tag fram förslaget till sossarnas nya partiledare.

De arbetsfria ersättningarna före folkpensionsålderns 65 år till politiker på andra nivåer än riksdagen har under hösten på ett förtjänstfullt sätt tagits upp och detaljredovisats av Sveriges radio P4:s lokala redaktioner runt om i landet. Och lokalpressen har tagit sin del i ansvaret genom lokala uppföljningar, som varit minst så avslöjande om den mentalitet som sen länge fått breda ut sig – inte minst genom SKL:s (samarbetsorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting) förmedling genom normerande avtalsmallar.

Det är alltså inte längre bara riksdagsmän som kan dra sig tillbaka med generösa månatliga ersättningar i upp till 15 år (!) utan några som helst krav på att söka jobb - att ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Numera kan det alltså lika väl gälla kommunala (landsting och kommuner) förtroendepersoner, som vid väl valt tillfälle väljer att utlösa sin arbetsfria fallskärm och dra sig tillbaka med en visstidspension frånochmed att man fyllt minst 50 år. Och belastar ofta ansträngda kommunala budgetar med miljonbelopp. Inte är det svårt att förstå kritiska reaktioner från människor med ”vanliga” relationer till arbetsmarknaden, som fram till den dag de fyller 65 aktivt är skyldiga att söka jobb om de förlorar jobbet. Ytterst är det naturligtvis fråga om personlig moral och en hycklande inställning till den s k "arbetslinjen".

Mest besviken blir jag naturligtvis på mina egna kamrater i Vänsterpartiet som viker undan med förklaringen att ”Jag följer bara reglerna som SKL tagit fram” eller ”Det kan vara svårt för politiker med många år i politiken att ta sig in på arbetsmarknaden”. Andra minnesvärda uttalanden av kamrater som visstidspensionerat sig är ”Jag har inte fått nå´t erbjudande när jag lämnade politiken” och ”Jag var trött när jag slutade". Som om man vore sjuk och drabbad av något slags handikapp.

Så här ser P4 Sörmlands lista ut över Sörmlandspolitiker med visstidspension första halvåret 2011:

Priset i klassen "de obotfärdiges klagan" tar kanske ett par visstidspensionerade (S)-kommunpolitiker som från varmare trakter låter meddela att de ”hjälper till i dykshopen då och då” respektive ”Jag hade sååå svårt att acklimatisera mig det första året när vi flyttade ner hit”.

Tanken att kommun- och riksdagspolitikers visstidspensioner skulle vara något annat än ett omställningsbidrag är naturligtvis barock. Sett ur samhällets synvinkel i övrigt – utöver bara illa använda skattepengar - är det ju också ett stort slöseri att arbetsmarknaden går miste om ett stort antal ofta mycket erfarna och kompetenta människor. Vem har sagt att man måste gå tillbaka till sitt gamla jobb när man samlat på sig en massa nya meriter?

Frågan man måste ställa sig i den här debatten är förstås: Vad ger vi som fått det finaste uppdraget som kanske finns – väljarnas förtroende i allmänna demokratiska val – för bild av oss själva? Lyssna själva på Sveriges Radio P4:s intervjuer i ditt eget eller andra län.

Lasse Nilsson, till vardags landstingsskattefinansierad politisk tjänsteman (V)

Politikerpensioner = sinekurer?

Jag skrev till min distriktsstyrelse i ikväll:
"Vingåker 26 september 2011

Till Distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet Sörmland

Det är inte alltid lätt att vara folkvald och politiker, speciellt inte som en del av oss gör det bästa för att rycka undan mattan för oss andra, som försöker leva upp till de /höga/ ideal som borde vara förknippade med att förtroendet att få representera andra människor inom det demokratiska systemets ramar.

Det jag har i åtanke är naturligtvis den diskussion som pågår den senaste tiden i olika media kring politikers på olika nivåer brist på moral när det gäller att bevilja sig ekonomiska fördelar utifrån sina förtroendeuppdrag.

Att det upplevs som direkt stötande av människor som idag är utsatta för den s k  ”arbetslinjens”  mest absurda krav är kanske inte så konstigt. T o m som svårt cancersjuk kan du anses ha viss arbetsförmåga kvar och därmed skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta medan framträdande kommunpolitiker väljer att kliva av sina förtroendeuppdrag och sen kvittera ut en väl tilltagna s k ”politikerpensioner” i kanske upp till femton år och när ordinarie pension.

Jag avser då inte de ersättningar som utgår som ”omställningsbidrag” till politiker som haft uppdrag en längre tid och tvingas lämna dem som följd av en valförlust. Det är naturligtvis viktigt att det finns ett visst ekonomiskt skyddsnät, för att människor ska våga åta sig krävande politiska uppdrag som kräver hel eller deltidsinsatser. Men de här skyddsnäten ska naturligtvis vara klart begränsade i tid och inte beroende av om en person ”har lust” att söka nytt jobb eller inte. Det är vi helt överens om inom Vänsterpartiet. Icke desto mindre finns det kamrater i Vänsterpartiet såväl som i alla övriga partier som missbrukar de här möjligheterna.

Det finns inga tvingande regler från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) om hur långa sådana här omställningsbidrag ska vara och hur höga ersättningarna , utan det är upp till resp. kommun att fatta beslut om. Uppenbarligen tar man i många kommuner chansen till att på detta sätt belöna politiker för lång och trogen tjänst. Utan några som helst krav på att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka jobb.

Jag vill därför föreslå att Vänsterpartiets distriktsstyrelse (DS) i kraft av sitt uppdrag att utveckla partiets politik i Sörmlandsdistriktet, tar initiativ till att kommunföreningarna via sina resp. kommunfullmäktigeförsamlingar kartlägger hur utbrett förekomsten av dessa s k politikerpensionsavtal  är och driver på anpassningar för framtiden som står i samklang med vad gäller arbetsmarknaden i övrigt. För att driva på processen tar DS förslagsvis fram en ”mallmotion” och en ”mallinterpellation” som kommunföreningarna lätt kan anpassa till de lokala förhållandena sina resp. kommuner.

Jag bifogar utkast till en interpellation om kartläggning av politikerpensionsförhållandena i en kommun och en motion om hur ”politikerpensioner” (omställningsbidrag) ska vara utformade i framtiden.

Hälsar vänligt Lasse Nilsson, (V) Vingåker
..................................................................
BILAGA 2MOTION

TillKommunfullmäktige i X kommun 

I väl belagda uppgifter i media (alt. efter utredning av kommunkansliet) har det kommit fram att de s k ”politikerpensioner” som enligt avtal utbetalas till politiker i X-kommun som valt att frivilligt lämna sina hel- eller deltidsarvoderade uppdrag i kommunen eller förlorat dem som resultat av ett valresultat, fungerar som arbetsfria ersättningar fram till dess innehavare uppnått ordinarie pensionsålder. 

Inga verkliga krav på att innehavare aktivt ska söka arbete innefattas av dessa avtal. Sådana avtal strider också mot vad som i övriga samhället kan uppfattas rimliga på arbetsmarknaden, speciellt som de också är skattefinansierade.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta

att                  avtal om ersättningar till politiker som väljer att frivilligt, eller som resultat av förändrat politiskt majoritetsförhållande tvingas lämna arvoderade hel- eller deltidsuppdrag, ska vara ett omställningsbidrag till nya arbetsuppgifter.

att                  mottagaren skall stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete.

att                  sådana bidrag skall kunna utbetalas i upp till 12 månader och minskas i motsvarande grad mottagaren erhåller en anställning på hel- eller deltid.

att                  sådant bidrag kan utbetalas under längre tid om mottagaren uppnått mer än 60 års ålder."