Jag skrev ett medborgarförslag till kommunfullmäktige ikväll om politikerpensioner...

Lägg fram förslag till beslut för kommunfullmäktige i form av medborgarförslag från enskilda personer är en utvidgning av demokratin vi har i Vingåkers kommun. Jag utnyttjade den möjligheten nu ikväll vad gäller frågan om orimliga politikerpensioner.

Jag är ju inte precis ensam om att ha engagerat mig i denna fråga. Radions P4 Sörmland gjorde  ju förra året en gedigen insats i den undersökande journalistiken för att kartlägga detta "träsk" av missbruk av medborgarnas förtroende för sina valda ombud och hur dessa ofta berikar sig på sina förtroendeuppdrag i form av rundhänta visstidspensioner.

Jag har skrivit om detta tidigare i min blogg och det har ju inte blivit inaktuellare sen dess:
Vilken bild förmedlar vi av oss som arbetar med politik? (november 2011)
Politikerpensioner = sinekurer? (september 2011)


---------------------
Kommunfullmäktige
Vingåkers kommun
643 80 VINGÅKER

Medborgarförslag

2 september 2012

Från:  Lars Nilsson
           Skogen, Nederhult
           643 93 Vingåker
           070-375 70 15

Förslaget:
Jag föreslår att Vingåkers kommunfullmäktige beslutar att avskaffa alla varianter av s k politikerpensioner, som ger den som varit heltidspolitiker rätt att lyfta  visstidspension före 65 års ålder utan krav att söka nytt jobb.  Arbetslinjen ska gälla alla i samhället.

Motivering:
Dagens modell, som fortfarande rekommenderas av samarbetsorganisationen Sveriges kommuner och landsting, är att den som varit heltidspolitiker i 12 år har rätt att lyfta  s k visstidspension från 50 års ålder fram till dess man fyllt 65 - utan krav att söka nytt jobb - upplevs av de flesta medborgare som orättvis, otidsenlig och orimlig.

Samhällets skyddsnät stramas idag åt för vanliga människor och förståelsen för att just politiker skulle kunna pensionera sig efter eget gottfinnande eller när det medborgerliga stödet efter allmänna val råkar upphöra redan vid 50 år saknas i det allmänna rättsmedvetandet och spär på ett folkligt förakt för våra folkvalda.

Det pågår förvisso utredningar om både riksdagsledamöternas pensioner och inom SKL, som man på sina håll finner bekvämt att avvakta resultatet av. Det är en bekväm hållning. Men eftersom SKL:s rekommendationer är just bara rekommendationer,  har ett antal kommuner redan beslutat att inte avvakta nya riktlinjer utan fattat egna nya beslut i denna fråga  Längst har man kommit i Uddevalla kommun, där man i politisk enighet avskaffat alla politikerpensioner.  Där finns det finns alltså ingen skillnad i pensionsbestämmelser  mellan politiker och anställda.

Få yrkesaktiva har som folkvalda heltidspolitiker möjligheter att skaffa sig en gedigen erfarenhet och kontaktnät i sin yrkesroll som grund för nya yrkeskarriärer. Aktiva politiker vittnar också om hur attraktiva de är på arbetsmarknaden med sina breda yrkeserfarenheter.

Dagens kommun- och länsgränster till hembygdsföreningarna!

Sosseriksdags- och kommunpolitikern i Katrineholm Fredrik Olovsson våga gästtycka i förra veckans Katrineholmskuriren och landets (och kanske i synnerhet Sörmlands) organisatoriska indelningar: En kommunreform bör upp på dagordningen! Jag kommenterade (hittills bara en före mig - så är det i tigandets Sörmland så fort något kontroversiellt tas upp!):

Skrivet 28 aug 2012 10:17 Lasse Nilsson, vänsterdebattör i Vingåker

Fredrik Olovsson (S) tar upp en väldigt viktig diskussion i sin gästkrönika i Katrineholmskuriren den 20 augusti. Viktig inte minst sen okreativa och konservativa bypolitiker runt om i länet skjutit diskussionen kring bildandet av en fungerande region i sank.
Det är ju helt uppenbart att alltfler små och medelstora kommuner får allt svårare att tillhandahålla den service som medborgarna efterfrågar, förväntar sig och behöver. Det beror till stor del just på kommunernas storlek. Varför ökar attraktionskraften hos de orter hela tiden, som redan är stora? Naturligtvis beror det på nivån på serviceutbudet och arbetsmarknaden, vare sig det rör sig om kommunikationer, utbildningsmöjligheter, kultur och nöje.
Därför kan det vara en fördel att ingå i en expansiv region - eller kommun - även om man råkar hamna i dess utkanter.
Det är dags att släppa de gamla kommun- och länsgränserna till förmån för nya kreativa och livskraftiga kombinationer. Vingåker kanske skulle må bäst av att ingå i Örebro kommun, Nyköping och Oxelösund kan nog utvecklas inom ramen för Norrköping. Och låt oss vara realistiska, Gnesta, Strängnäs och Mariefred är förorter till Stockholm.

När en familjeangelägenhet upphöjs till statsakt

Solen skiner, ljumma lätta vindar råder. Släkt och vänner finklädda har samlats. Fin dag för en familjehög när man vill ge det nya barnet dess namn. Så borde det väl också vara för den yngre familjen Bernadotte, i Solna.

Men nu är det inte riktigt så, för den yngre familjen Bernadotte är inte vilken familj som helst. Fru B är nämligen dotter till kungen av Sverige, tillika landets statschef. Och fru B är alltså arvinge till statschefjobbet när det en gång blir ledigt.

För så går det till i den folkstyrda demokratin Sverige, att landets högsta ämbete tillsätts inte av folket i fria val utan genom samlag i familjen Bernadotte. Och nu har alltså statschefsarvtagerskan fru B säkrat statschefposten inom familjen i ytterligare ett släktled genom att sätta ett barn till världen - dottern Estelle, som idag får sitt namn officiellt.

Hur då officiellt frågar sig någon? Det har väl ingen kunnat undgå efter alla mediers  fäaktigt okritiska och följsamma rappartering sen i princip den lilla konciperades.  Idag upphöjs det som normala människor håller som sin privata namngivningshögtid till statsakt - dopet bevakas av drösar nationell och internationell media. Stackars unge!

Det kanske inte gör så mycket, men samtidigt fråntas hon en av de rättigheter som vi andra svenska medborgare garanteras i grundlag - religionsfrihet. Kanske kan man begära att en som ska verka som präst i ett visst samfund också omfattar dess esoteriska trossatser. Men är det verkligen rimligt att en svensk statschef ska avkrävas att tillhöra den "rena evangeliska tron" och omfatta den augsburgska bekännelsen från slutet av 1500-talet?

Det är dags att vi får en folkvald statschef!

En liten betraktelse över språkets förfall – eller kanske hellre, språkanvändningens? …

Jag satt och överhörde dagens förhandlingar i landstingsfullmäktige i Landstinget Sörmland. Det ingår i mitt arbete som politisk sekreterare i Vänsterpartiets landstingsgrupp, att vara mina folkvalda kamrater behjälpliga under dagen med råd och dåd. Men när man sitter där och ser utöver församlingen ger det också en unik möjlighet att fundera över informerande chefstjänstepersoners och ledamöters retoriska färdigheter och övriga språkbehandling.

Jag tänker nu inte främst på dem som oftast talar både på in- och utandning, för att få så mycket som möjligt sagt inom den tilldelade talartidens ramar. Det får väl vara lite upp till var och en om man faktiskt vill bli förstådd, om hur angelägen man är att nå ut med sitt budskap. I värsta fall vill man kanske tillochmed dölja att man inte har någon substans i det man säger, men sådana tillfällen hoppas jag kan räknas till de unika.

Däremot undrar jag hur många talare som ägnat de här frågorna en tanke, som omedvetet håller sin publik utanför genom sitt sätt att tala? För vem vill egentligen medvetet bidra till ett faktiskt demokratiskt underskott på det här sättet, att medborgare inte kan ta till sig den politiska argumentationen?

Då är det värre med en företeelse som innebär ett medvetet sätt att hålla människor utanför delar av den demokratiska processen. Jag tänker på svagheten för – eller är det kanske något slags språkligt koketterande? – ”gödsla” sin framställning med en utländska modeuttryck och -förkortningar.

Jag hör nu inte till dem som förfasar sig över den dynamik som finns i språk i kontakt med andra, att språken fortlöpande inkorporerar användbara uttryck från varandra. I svenskan kan vi historiskt spåra tyskans starka inflytande under svensk medeltid, när Frankrike var den dominerande stormakten var det en lång tid franskan och nu är det den amerikanska varianten av engelska som starkt påverkar vårt språk. Vi ”tajmar” kanske när vi mäter tid, vi använder ”webben” och ”datorer” dagligen. De senare orden som ett par exempel på hur vi genomgått ett snabbt tekniksprång och det inte tidigare funnits ord i svenskan. Men det är ord som är relativt nya och som förstås av de flesta av oss.

Men vad händer med förståelsen när man kanske inte ids fundera över fungerande uttryck på svenska. Idag talades det i landstingssalen t ex om ”key accounts” och ”FM”-enheten. Det senare på fråga uttytt som ”Facility Management”, vilket i sin tur skulle kunna betyda ”verksamhetsstöd”. På Landstinget Sörmlands externa och interna webbsidor kan man hitta en flitig användning av ”HR”. ”Synsättet för HR ska än mer dominera personalarbetet…” kan man läsa på flera ställen.

Oavsett om det bara är slarv eller att man vill visa att man läser den senaste facklitterarturen på utrikiska språk, så bidrar det till att hålla människor utanför. Man bygger på det demokratiska underskottet i den politiska processen.

Sverige - en banandemokrati?

Ytterligare argument till listan över varför den svenska monarkin ska förpassas till historiens skräphög:

Kungen delar ut medalj ut medalj till en av vår tids mest blodbesudlade diktatorer: den saudiska kungen. Det var han som nyligen lät han sina trupper krossa den bahreinska demokratirörelsen i blod, som låter piska sina kvinnliga undersåtar om de vågar köra bil och som häromveckan lät halshugga en sudanesisk man på anklagelsen om trolleri -  för övrigt bara en i raden som mist huvudet i år i denna medeltida dikatatur. Ska vårt arvstatsöverhuvud ha sådana kontakter?

Landets statsminister Reinfeldt lägger som vanligt huvudet på sne´ tittar in kameran och vägrar kommentera, landets utrikesminister Carl Bildt ironiserar över att folk tycker det är osmakligt av kungen. Han rör sig ju i den stora världen och hur man mååste föra sig.

Fördelen med dåliga svenska regeringar är att man kan byta ut dem efter allmänna val. Nackdelen med en kunglig statschef, som i svensk odemokratisk ordning ärver sitt ämbete, är att han kan vara hur omdömeslös som helst utan att vi kan bli av med honom. Sverige - en banandemokrati?

Att köpa politiskt inflytande för pengar

Den absoluta majoriteten av oss som har rösträtt i olika svenska politiska församlingar vet att den bygger på den självklara demokratiska principen ”en person – en röst”. Ytterligare möjligheter att påverka beslutsfattande i samhället är naturligtvis att gå med i ett politiskt parti eller en organisation som driver opinionsbildning i enbart vissa frågor.
Men så finns det de som försöker köpa sig ytterligare politiskt inflytande genom pengabidrag till ett politiskt parti - utan att vi andra ska få veta om det. Den demokratiskt tvivelaktiga hanteringen stöddes – till helt nyligen – av Moderaterna, Kristdemokraterna och SverigeDemokraterna.

Sverige kritiseras nu som stat av Europarådet för att vi inte har en lagstiftning som tvingar partierna att redovisa sina bidragsgivare. Den moderata partisekreteraren Arkelsten har i upprepat snirkliga och vaga resonemang den senaste tiden försökt motivera det med att det är viktigare att ”värna valhemligheten” än att redovisa dem som försöker köpa sig politiskt inflytande.

”Under galgen” tänker man sig nu att frivilligt redovisa bidrag över 20.000 kr, fr o m nu. Någon lagstiftning, jämfört med läget i många andra europeiska länder, vill man fortfarande inte veta av. Där går gränsen för den moderata genomsynligheten i samhällets beslutsfattande. Lite intressant hade det ju varit att veta vilken betydelse de stora pengabidragen kan tänkas ha haft i det senaste sörmlandsvalet.
Helt avvisande är fortfarande – inte helt förvånande - det främlingsfientliga SD.

För att mota en onödig diskussion i grind, så innebär ju inte en redovisning av privata partibidrag att föreningar och andra organisationer som inte är politiska partier slutar agera i politiska frågor.
Skattebetalarnas förening kommer säkert inte att sluta uppmuntra den moderata skattesänkarivern. De täta ideologiska bindningarna mellan bondeägda maktgruppen LRF och Centerns olika krav på statliga subventioner till den svenska jordbruksnäringen kommer naturligtvis inte heller att upphöra. LO kommer, som en av intresseorganisationerna för de lönearbetande, att försöka driva på de politiska partierna i frågor som rör relationen mellan arbete och kapital. För att nu bara antyda några exempel ett par dagar före Första Maj.

Lasse

Moderatalliansens politik släppte ut trollen!

Hur tänkte var 20:e svensk väljare som la sin röst på ett öppet rasistiskt parti med bas i den svenska nynazismen? Dom utnyttjade sin rättighet att välja fritt. Det måste vi lära oss att förhålla oss till.
Risken är nu att rasisterna känner sig legitimerade och kryper ut ur sina hålor. Vi får veta vilka de är som ska representera dem. Det är bra, hellre än att de sitter och trycker i sina hålor. Då kan vi äntligen ta diskussionen med dem i de olika politiska forum där vi är tvingade att mötas. Vågar vi, eller kommer vi att vända bort huvudet och inte låtsas se det fula och obehagliga? Demokratin måste ständigt återerövras, den är inte för evigt given.
Moderatlliansen har ett stor ansvar med sin politik under de senaste fyra åren för nedmonteringen av den svenska välfärden. Tänker de axla det ansvaret?

Från kungafjäsk och monarki till folkvald statschef och demokrati

Skulle någon i en riktig demokrati kunna tänka sig att den folkvalde presidentens bröllop upphöjs till statsakt, att huvudstadens kollektivtrafik en dag i förväg till stor del ställs in så att folk får ta omvägar till jobbet, att avspärrade butiker tappar sina inkomster utan att få någon kompensation, att folk får svårt att komma in och ut ur sina bostäder och att miljoner av skattemedel sätts av till presidentens privata fester? Någonstans? Nej, tänkte väl det! Bara tanken vore absurd. Utom i dagens bananmonarki Sverige.

Upphöjandet av familjerna Westling-Bernadottes privata högtid till statsakt är inget annat än Moderatalliansens och överklassens öppna hånflin rakt i ansiktet på det svenska folket. ”Vi festar - ni betalar”, är budskapet. Och att man ärver landets högsta ämbete inom en familj är helt i sin ordning! Är det?

Efter den här vårens orgie i kunglighetsfjäsk skulle jag vilja rekommendera att man utnyttjar sin rösträtt i höstens val och väljer riksdagsledamöter som inte svävar på målet om verklig demokrati, utan öppet arbetar för republik i Sverige. Fråga dem som kandiderar till riksdagen – helt enkelt!

Monarkin - bästföredatum har definivt gått ut!

Kim Fröde, moderathövningen i Vingåker, skrev ett debattinlägg häromveckan i Katrineholms-kuriren med rubriken "Bevara monarkin": http://kkuriren.se/ledareasikter/debatt/1.704894
Sånt står ju var och en fritt att tycka. Men nu var dessvärre det så bemängt med tankeoreda att det inte borde få stå oemotsagt. I en kommentar i tidningens nätupplaga skrev jag:

"Det är väl bara Kim Fröde som lyckats undgå att de som vill avskaffa den gamla unkna odemokratiska företeelsen monarki som svenskt statsskick också förordar att statschefen ska tillsättas i allmänna, fria och demokratiska val. Hur den rollen ska utformas får man väl i vanlig ordning diskutera noga. Men sånt löser man i en demokrati.

Men Fröde gör en jämförelse mellan arvmonarkin och det privata ägandet av storföretag som inte är så dum. Den rimligaste slutsatsen blir förståss att man omedelbart bolagiserar och privatiserar familjen Bernadotte till det marknadsföringsföretag de sen länge i praktiken varit.Sen är jag överens med Fröde, trots att han är moderat och jag vänsterpartist, att styrelsen av storföretagen inte är demokratisk och hellre borde ligga i händerna på de anställda istället för någon som råkar sitta på en stor bunt aktier.

Sen historien - nog har Sverige haft ett antal kungar även före jarlen Birger. Valda inom kretsen av de allra brutalaste maktspelarna som senare kom att betecknas adel. Tills den smartaste och brutalaste av dem alla, Gustav Eriksson, på 1500-talet kom och la sig i och fick det till att just hans familj skulle ärva titeln. Demokrati och republik nu!

Intresset ljuger aldrig - Det är lönsamt att göra affärer med blodbesudlade diktaturer!

Det känns onekligen som om historien "går igen". Som nu när ett av toppnamnen i den blodbesudlade kinesiska diktaturen besöker Sverige och Göteborg. För Kina är en diktatur och Xi Jinping är vicepresident i Kina. Han är här för att Ford ska sälja ut sitt dotterbolag Volvo PV till Kina. Ja, jo, formellt är det ju ett privat kinesiskt bilföretag, Geely, som står som köpare. Men affären är helt finansierad med statliga bankpengar.

Diktator Jinping bjuds på lunch av vice statsminister Maud Olofsson (C). Ska vi gissa att hon passade på att diskutera de ständiga brotten mot mänskliga rättigheter i världens folkrikaste diktatur? Nä, trodde väl det. För så fort det handlar om affärer så försvinner all diskussion om sådant. Intresset ljuger aldrig! Har du nånsin sett en storföretagsledare stå upp för mänskliga rättigheter i samband med en bra affär. Eller alla småhandlare heller, för den delen, som också glatt omedvetet (eller ännu värre - medvetet) profiterar på diktaturen.

När det var dags för den olympiska rörelsen att bjuda den kinesiska diktaturen på ett verkligt smaskigt propagandanummer - de olympiska spelen häromåret, höjdes ändå en rad kritiska röster. Det talades t o m om bojkott, att idrottsföreträdare skulle ställa kritiska frågor och att man skulle kräva öppenhet för journalister. Vi vet ju att den kinesiska diktaturen gjorde precis som de ville, tvärtom alltså. För det rörde sig ju om decenniets propagandatillfälle dem. Men frågan väcktes åtminstone, även om idrottsvärlden i gemen också tyckte illa om det.

Näringslivet drog sig inte ens för etableringar i apartheidens Sydafrika, när det begav sig. Trots klara riktlinjer från t ex FN. Det gick lättare att komma överens bland många av världens länder om ett avståndstagande till en avskyvärd regim då, för Sydafrika var trots allt inte så viktigt för investerare och handel. Och regeringen höll sig på anstighetens kant. Idag är det annorlunda. Hur många av oss har inte sina pensionspengar bundna i kinesiska fonder t ex. Intresset ljuger aldrig!

När jag tänker "historien går igen" - speciellt ur svenskt perspektiv - så tänker jag 60 år tillbaka på regeringens och näringslivets hållning till den nazistiska diktaturens Tyskland förståss. Man levererade järnmalm till den tyska krigsmaskinen in i det sista, formellt privata företag. Och vi köpte tyskt kol så länge det bara gick. Business as usual m a o. På officiell nivå hade man utmärkta och respektfulla förbindelser med regimen, på polis- och militärnivå var väl förbindelserna närmast kärleksfulla! Man uppskattade den tyska ordningen och redan på 1930-talet. Raka autostrador och imponerande massarrangemang. Liknande uttalanden har ju även sentida svenska politiker låtit undslippa sig, men idag gäller det de kinesiska "framstegen".

Miljoner politiska fångar i läger. Systematiskt undertryckande av människorättsaktivister och journalister. Dödsstraffets "förlovade land" med tusentals avrättade varje år. Det är också en del av den kinesiska verkligheten idag.

Nu hör vi plötsligt inte ett knäpp från medierna, i synnerhet inte från de "fursteslickande" ekonomijournalisterna. De har istället växlat upp till att bli "diktaturslickare", att döma av de milt sagt entusiastiska beskrivningarna av affären. "Det bästa som kunde hända", säger t o m de gamla göteborgska betongsossarna Göran Johansson i spetsen i tidningsintervjuer. Hallå, var finns den kritiska hållningen? Nånstans?

Debattmässigt hjärnsläpp?

I ett av förra veckans nummer gjorde Lars Knapasjö (S) gjorde ett debattinlägg i KatrineholmsKuriren (KK) angående demokratin i sin partiorganisation. Allt tyder på att han drabbats av något som skulle kunna betecknas som intelletuellt o- debattmässigt hjärnsläpp. Brukar ju ofta inträffa när argumenten tryter. De ideér han förfäktar led (ett knappt) nederlag i en intern omröstning och med detta så underkänner han med svepande formuleringar både det demokratiska sinnelaget hos en stor del av sina partikamrater liksom enkla och självklara principer i en demokrati. Alltså att majoriteten får störst inflytande.

Ett par dagar senare får han svar av sin partikamrat Robert Skoglund under rubriken "Gäller Knapasjös röst då demokratin inte räcker till?, där Skoglund effektivt fäller hans argumentation. Det är förståss byskolefrågan som fortfarande spökar, liksom den totala bristen på övergripande sammanhang när kommunens budget tryter.

Klok man, den där Skoglund! Såna bör ju stöttas. Jag skrev i KK dagen efter:

"Skrivet 20 nov 2009 12:51 Lasse Nilsson (V) Vingåker Jag känner inte Robert Skoglund (S), men utifrån vad han skriver i sin kommentar om Lars Knapasjös syn på demokrati, så förefaller han vara en klok man. Jag kan bara instämma. Man kan inte som Lars Knapasjö fortsätta att alltid beskylla dem som står för en majoritetsuppfattning i en fråga, som t ex byskolornas vara eller inte, för att vara odemokratiska utan att faktiskt få sin egen demokratisyn diskuterad. Det ingår ju faktiskt i de spelregler de flesta av oss är överens om, att det är majoritetens uppfattning som råder efter en omröstning. Resan fram till beslut i byskolefrågan i Vingåker har kanske nog inslag som kan diskuteras och man kan förstå att det finns människor som är besvikna. Men det är en väldigt bekväm ståndpunkt att alltid välja bort de inslag i ett beslutsunderlag som inte talar till ens egen förmån, som enskilda debattörer lätt tenderar att göra.Våra valda representanter i kommunfullmäktige måste väga samman många olika intressen. Det förtjänar de respekt för."

Kungafjäsket vet inga gränser längre

Att stövelslickeriet och kungafjäsker och bekännandet från många borgerliga (politiker) till den unkna feodala odemokratiska rest vi har kvar i vårt statsskick – en kung som statsöverhuvud och att statschefens ämbete är ärftligt – får de försöka förklara.

Att de s k dam- eller kanske snarare då – dumtidningarna lever i ett symbiotiskt förhållande till kungahuset är ju inte mycket att orda om. Det är väl mest genant för dem som läser eländet.

Men riktigt upprörd och bekymrad blir jag när de största dagstidningarna formligen vältrar sig i kungafjäsk. Man brukar ju hänvisa till marknadens s k efterfrågan. Och tidningarna ska ju dra in pengar till sina aktieägare. Visst, men ska man inte anlägga något slags kvalitetsaspekt på det man gör? Självklart ska man rapportera om nyheter, även såna som rör obehagliga och genanta företeelser i det svenska samhället. Men här har man lämnat de journalistiska principerna bakom som.

Vad motiverar att Sveriges största arbetarrörelsetidning (berömde sig i varje fall förut att vara det) Aftonbladet ägnar mer än ett dussin sidor idag åt prinsessan Madelaines förlovning på ett total okritiskt sätt. För att inte tala om publicservicesteves soffprogram på morronen och en sen länge etablerad ”kungasajt” på företagets webbsidor.

Som anställd journalist blir man naturligtvis tilldelad arbetsuppgifter inom ramen för resp.mediaföretags verksamhet och som det ingår i anställningsavtal att utföra. Men man kan också avböja att utföra arbetsuppgifter som är kränkande.

Här är det dock främst redaktionsledningar som ska skämmas över att ha satt sin publicistiska heder på spel för ”snabba cash”, liksom enskilda journalister som kan tänka över sitt personliga ansvar vilka uppdrag man accepterar och ffa hur man utför det.

För att aktivt visa att man är demokrat och tar avstånd från de antidemokratiska resterna i det svenska statsskicket kan man t ex bli medlem i Republikanska föreningen och inte rösta i kommande val på partier eller enskilda politiker som bekänner sig till antidemokratiska kvarlevor. Ställ krav på dina politiker att "komma ut" i republikfrågan!

Synd om kungen...

Det är synd om kungen. Han måste gå till de svenska skattebetalarna och be om pengahjälp för att få råd att gifta bort sin dotter Victoria. Visserligen får han och familjen drygt 110 miljoner kronor skattepengar av oss varje år, men nu ska man festa till ordentligt på slottet. Och då räcker inte de vanliga slantarna.
En del av oss tycker att karl´n är rent "tondöv", när han inte uppfattat att Sveriges ekonomi störtdyker. "Ur takt med tiden" så att säga. Förutom att han verka få behålla jobbet ett tag till så har han dessutom hyfsat med egna pengar på kistbotten. Såna som vi vanliga brukar få ta till när våra barn ska gifta sig lite festligt. Men kungen är förståss ingen vanlig farsa och Victoria ingen vanlig dotter. Tur att han får en vanlig svärson, även om han också ser ut som om han kammar sig med en fläskkotlett.
För dig som inte vill vara med och betala för andras fester, som t o m tycker att kungligheter är en företeelse som för länge sen borde ha förpassats till historiens skräphög och definitivt inte hör hemma i en demokrati kan gå in på den här sajten: http://www.repf.se/

/ Lasse, i vårens tid

Lata eller bara okunniga eller rentav färdiga för dumstruten?

Jag läste imorse elaka och vassa ledarskribenten i Svenskan, Maria Abrahamsson. Det händer ibland att hon kommer nära sanningen, som i detta med dem som ska ta tillvara våra intressen i pensionsfondernas styrelser, när hon funderar om det kan röra sig om dubbelmoral eller inkompetens eller oförmåga hos styrelseledamöter att ta sina uppdrag på allvar. Ingetdera kan uteslutas, säger hon. Jag är förskräckt böjd att hålla med.

Och inte kan jag glömma det utmärkta inslag Uppdrag granskning gjorde för snart tre års om just vd-löner och -bonusar i de största börsbolagen. Wanja Lundby-Wedin yttrade då, inte överraskande, att det var "hutlösa " ersättningar. Det pikanta i sammanhanget var vinkeln på programinslaget: Hur tog representanterna för börsens största ägare - våra pensionsfonder, dina och mina pensionspengar - ställning i denna direktörernas dans runt guldkalven? Alla röstade ja. Och det hade, på direkt fråga, Lundby-Wedin inte en aaaning om. Är det då så konstigt om det går snett i pensionsbolagens och pensionsfondernas styrelser när deras vd:ar och topptjänstemän ska belönas hutlöst?

Har vi inte rätt att begära kompetens och ansvar av dem som ska representera oss? Saknar man utbildning eller är det bara dumstruten som gäller? Eller är det ännu värre, enligt devisen "Intresset ljuger aldrig", att det bara är feta styrelsearvoden som gäller?

/Lasse, låt drevet gå - fortfarande rödförbannad på fredag

Vad rör sig i svenska krigares huvud...

...eller är det bara allmän brist på puts? Jag vet inte vad jag ska tro, men på väg hem från jobbet på Östermalm - där också de flesta av landets högsta militära staber av någon anledning är lokaliserade - blev jag utsatt för en ytterst bisarr upplevelse. Samtidigt med mig kliver en svensk officer klädd i fältuniform på tunnelbanevagnen vid Karlaplans station. I o f s en bisarr utstyrsel mitt i stan, för vi är ju varken i krig eller utgör ett excercisfält, vad jag vet. Men mannen ifråga (en kvinnlig officer hade nog aldrig ens kommit på den befängda tanken) totat till sin skärmmössa på ett mycket karakteristiskt sätt med ett välpressat jack fram på skulten. Mig veterligen förekommer en sån huvudbonad bara på ett ställe i världen - på huvudet hos officerarna i den bosnienserbiska krigsförbrytararmén. Se bilden på den av Interpol efterlyste folkmördaren Ratko Mladic t ex och jämför med hur de flesta av våra hedervärda svenska soldater bär sina uniformspersedlar.


Sen finns det ju tyvärr företrädare för den svenska krigsmakten som på olika sätt vill markera andra ideal än svenska. En av dem är Sveriges främsta krigsförespråkare idag, folkpartiledaren Jan Björklund. Han har bara skiftat sitt verksamhetsområde från det militära till det politiska slagfältet. Vad rör sig egentligen i huvudet på vissa svenska krigare?
/ Lasse Nilsson