Vem blir överraskad!

Läste just i lördagstidningen (Katrineholmskuriren den 27 augusti) att man plötsligt befarar ett saftigt underskott i Barn- och utbildningsnämndens i Vingåker budget. Om detta vill man bara säga: Men kom igen nu då! Minnet är kort hos en del och andra aktivt förtränger historien.
Såhär var det ju: Först fattade kommunfullmäktiges majoritet av (S) och (M), inte utan stor vånda men efter ett gediget utredningsarbete det nödvändiga beslutet att lägga ner ett antal byskolor i kommunen. Och gjorde man naturligtvis inte för att eländas med berörda familjer. Det självklara målet i en trängd ekonomi var att garantera alla Vingåkers elever bästa möjliga skola för de resurser man förfogade över.

Ingen har väl kunnat undgå att elevantalet - speciellt i byskolorna - år efter år minskar, befolkningen i kommunen som helhet åldras och minskar. Och inte flyttade barnfamiljer till landsbygden för att byskolor fanns och miljön var underbar. Överdimensionerade och dyrbara lokaler i glesbygden har blivit en av följderna, men också att en del elever inte kunnat garanteras tillgång till samma kvalitet på undervisningen i hela organisationen. Det senare funderar nog de flesta föräldrar över.

Vad hände då? Ett antal föräldrar missnöjda med byskolenedläggningar rycker genom att starta friskoleprojekt undan fötterna för kommunens ansträngningar genom att skapa jämlika förutsättningar för alla kommunens elever. Lagligt och en rättighet i dagens privatiserade Sverige, javisst. Men alltså inte särskilt solidariskt!

Riskfritt? Jodå, för det är ju alltid våra gemensamma skattepengar som betalar kalaset. Då kan man ta på sig spenderbyxorna! Går det sen ändå inte vägen ekonomiskt efter ett tag sitter kommunen med sitt ansvar för alla elever med ”svarte petter” och får ta den ekonomiska smällen och dessutom sin skolplanering havererad.

Och de (S)- och (M)-politiker som lade ner byskolorna jamsar nu med. Vem blir förvånad när planeringsunderlaget för barn- och utbildningsnämnden blir så ryckigt och plötsligt landar på underskott? "Skjut inte på budbäraren" - kommunens tjänstemän i detta fall. Det vore mera klädsamt att stå för sina politiska beslut och fullfölja dem.

Vinstintresset hotar alla barns rätt till en likvärdig utbildning

För drygt ett år sen såg sig Vingåkers kommun inte ha något annat alternativ till att klara budgeten för skolan och garantera kvaliteten i undervisningen för alla kommunens barn än att lägga ner ett antal byskolor och låta barnen där byta skola. Det väckte naturligtvis en våldsam förbittring hos de föräldrar som kände sig drabbade, inte minst som det dåvarande majoritetspartiet i kommunfullmäktige, socialdemokraterna, i förra valrörelsen lovat raka motsatsen. Men alltså drev igenom nedläggningarna tillsammans med moderaterna.

Frågan om byskolorna har sen hållits vid liv genom att det efter nedläggningarna har bildats en förening för att försöka starta en fristående skola i de gamla skollokalerna i Österåker. Ny aktualitet har frågan fått då föreningen nyligen fått avslag på sin ansökan att starta skola av Skolinspektionen.

Jag har haft i under 30 år haft en rad kommunpolitiska uppdrag för Vänsterpartiet i olika kommuner, även i skol-, social- och kulturfrågor. Så det är inte första gången jag konfronteras med de problemen kring glesbygdsskolor. Detta som bakgrund till att jag vill förklara Vänsterpartiets inställning till friskolor och privata vinstintressen i den gemensamt finansierade välfärden.

Jag är övertygade om att väldigt många håller med mig om att skolans mål ska vara att ge eleverna den bästa kunskapen – inte att generera vinst till privata bolag.

Vingåker befinner sig sen många år tillbaka i en situation med vikande födelsetal, en alltmer åldrande befolkning och ett fortsatt minskande invånarantal. Trots övertygande miljö- och livskvalitémässiga fördelar att bo på Vingåkers landsbygd, har det ändå inte inneburit inflyttning av barnfamiljer och ökade födelsetal. Istället har vi sett ständigt minskande elevantal i byskolorna och därmed överskott av lokaler och problem att erbjuda eleverna bästa möjliga kvalitet i undervisningen.

Kunskap är en demokratisk rättighet och ingen handelsvara, hävdar vi i Vänsterpartiet. Vi vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd skola. Vänsterpartiet vill förhindra att skattepengar, som ju också finansierar de fristående skolorna, tas ut som vinst av privata företag som driver fristående skolor istället för att användas i verksamheten för elevernas bästa, som det är tänkt från vår - samhällets sida.

I Vingåker innebär naturligtvis försöken att starta friskolor att kommunens ambitioner att skapa garantier för bästa möjliga utbildning för alla kommunens barn på sikt kan undergrävas. Vänsterpartiet lät i somras göra en genomgång av årsredovisningar för 25 företag som driver fristående skolor i Sverige. De redovisade vinster på mellan 3 000 och 30 000 kr per år och elev. Det är ingen överdrift att påstå att den svenska skolan i moderatalliansens Sverige öppnar sig för riskkapitalinvesterare, ofta utländska, som berikar sig på elevernas och lärarnas bekostnad.

En del i detta är att de fristående skolorna överkompenseras genom bidragen från kommunerna, de kan t ex välja bort elever som kräver extra resurser. Lärartätheten är lägre än i den kommunala skolan, liksom andelen behöriga lärare. För vad skulle inte de flera hundra miljoner som nu hamnar i olika skatteparadis kunna betyda i t ex anställningar av flera lärare och en förbättrad elevhälsovård?

Det är också intressant och värt att fundera över att man i våra nordiska grannländer satt stopp för att driva skolor i vinstintresse och att en huvudman inte kan driva flera skolor. Alltså att man sätter elevernas intressen för vinstintressen!
Sen ska man också komma ihåg att när de fristående skolorna inte längre är nöjda med sina vinstnivåer och väljer att lägga ner, tvingas kommunen ta över eleverna. Hur tror ni det påverkar kommunens skolplanering och övriga elever?

Det är därför Vänsterpartiet driver att Riksdagen ska fatta beslut om vilka icke-vinstdrivande driftsformer som är lämpliga för fristående skolor och om begränsningar av antalet skolor som en huvudman kan driva. Det är därför vi vill införa ett system för att fördela pengar till skolorna som tar hänsyn till elevernas behov. Och det är därför vi vill införa en särskild avgift för Skolinspektionens prövning för att begränsa antalet ansökningar om att starta friskolor. Många ansökningar som ofta är undermåliga tar tid att handlägga och förrycker kommunernas möjligheter till planering.

I Vingåker gäller det också att försöka förklara både att man ibland måste lägga ner skolor av skäl som att kunna garantera att resurserna ska kunna räcka till kvalitet i skolan för alla barn i kommunen och att etableringen av fristående skolor riskerar att undergräva kommunens möjligheter till planering och ekonomi för skolan.

Lasse Nilsson, (V) Vingåker

Barnen - är det verkligen vettigt att skära ned på dom först?

I Katrineholmskuriren i slutet av veckan flaggas det för att Vingåkers kommun kommer att behöva varsla 20 personer om uppsägning - sparken alltså - till följd av det underskott den ekonomiska krisen tros förorsaka i kommunens budget fram till 2012. 15 av dessa varsel ska drabba barn- och ungdomsförvaltningen. Inget konstigt tycker Moderata oppositionsrådet Björn Andersson, som säger sig hysa gott hopp om att komma överens med sossarna i denna fråga. Hoppas hans framtidsfientlighet kommer på skam!

Men varför är det så självklart att det är Vingåkers framtid, barn och ungdom, som först ska drabbas? Och varför är det självklart just på personal det ska sparas? Hur påverkas den pedagogiska kvaliteten på olika stadier? För just det senare har ju varit något alla i diskussionen om en eventuell nedläggning av ytterskolor säger sig vara överens inte får ske - försämring av det pedagogiska kvaliteten. Hotas den, befinner vi oss inte bara på det sluttande plan en ökande arbetslöshet utgör för den kommunala ekonomin - vi rutschar utför!

Att sparka ut människor i arbetslöshet är den allra sämsta lösningen i en ekonomisk nedgång som idag. Det vrider bara den negativa spiralen ytterligare nedåt. Valet står mellan att skära ned och förvärra eller att investera oss ur krisen. Hur ska vi annars kunna förbereda oss för en kommande uppgång och dra nytta av den?

När det nu verkar som man inte vill ställa giriga bankdirektörer, finansinstitutens vårdslöst spekulerande kritstrecksrandiga och alla andra som berikar sig andra människors slit till svars för deras samhällsfarliga verksamhet, så är det i varje fall inte vare sig rätt eller rimligt att ta ut skulden på de svagaste i samhället.

Vi kan inte sluta satsa på den pedagogiska kvaliteten i skolan, eller att laga hålen i gatan, eller att ge våra gamla den bästa omvårdnaden. Men vi kan kanske börja med att populistiskt (populism = utbredd politisk missnöjesopinion, enl. Sv. akademins ordlista) fråga oss om vi har råd med mer än ett heltidsavlönat kommunalråd i Vingåker! Eller för den delen, när man såg ett underskott närma sig - anställa en ny toppbyråkrat i form av kommundirektör.
/ Lasse på Nederhult