Alla är vi lika mycket värda - en del bara lite mera!

Ytterligare en i raden som samvetslöst skor sig på våra gemensamma tillgångar kan man läsa i dagens lokaltidning i Vingåker-Katrineholm. Den här gången är det förre kommunalrådet (S) i Katrineholm Jan Larsson, som inte tycker att man efter 53 år fyllda behöver stå till arbetsmarknadens förfogande som alla andra.
Det handlar alltså om en av dessa politiker som väljer att själva "pensionera sig" på skattebetalarnas bekostnad. Teoretiskt skulle Jan Larsson kunna vara väl försörjd i tolv år - fram till sin pensionering vid 65 - utan att lyfta ett finger.

Den s k politikerpension som han nu lyfter är tänkt att vara ett slags omställningsbidrag efter en längre tid i politiken. Det är inte orimligt. Så är ju också a-kassan tänkt att fungera. Bara med den skillnaden att den senare är tidsbegränsad till några månader och med ett omedelbart krav att söka nya jobb. Det är Jan Larsson och hans kollegor befriade ifrån. Men att man som Jan Larsson hittills behövt sex år på sig att hitta nytt jobb!

Men nu är Jan Larsson en riktigt slem typ, för han jobbar visst. Men han har, som vissa andra i förtid självavsuttna politiker, startat eget företag som tar emot inkomster som sen inte behöver avräknas mot hans omställningsbidrag. Det behöver nämligen inte vinstuttag. Intresset ljuger aldrig, som bekant.


Dessutom tycker det moderata kommunalrådet Härnström att det är ett rimligt sätt för kommunen skattepengasponsra - en del lite mer värda - när de vill starta eget. Åtminstone uttryckte han det i dagens P4 Sörmland-nyheter i lokalradion.

När du läser Jan Larssons kåserier med hög moralisk svansföring i KatrineholmsKuriren så vet du: a) vart betalningen för spalten går och varför, b) hur du ska värdera den moraliska lödigheten i det som framförs där.

Att köpa politiskt inflytande för pengar

Den absoluta majoriteten av oss som har rösträtt i olika svenska politiska församlingar vet att den bygger på den självklara demokratiska principen ”en person – en röst”. Ytterligare möjligheter att påverka beslutsfattande i samhället är naturligtvis att gå med i ett politiskt parti eller en organisation som driver opinionsbildning i enbart vissa frågor.
Men så finns det de som försöker köpa sig ytterligare politiskt inflytande genom pengabidrag till ett politiskt parti - utan att vi andra ska få veta om det. Den demokratiskt tvivelaktiga hanteringen stöddes – till helt nyligen – av Moderaterna, Kristdemokraterna och SverigeDemokraterna.

Sverige kritiseras nu som stat av Europarådet för att vi inte har en lagstiftning som tvingar partierna att redovisa sina bidragsgivare. Den moderata partisekreteraren Arkelsten har i upprepat snirkliga och vaga resonemang den senaste tiden försökt motivera det med att det är viktigare att ”värna valhemligheten” än att redovisa dem som försöker köpa sig politiskt inflytande.

”Under galgen” tänker man sig nu att frivilligt redovisa bidrag över 20.000 kr, fr o m nu. Någon lagstiftning, jämfört med läget i många andra europeiska länder, vill man fortfarande inte veta av. Där går gränsen för den moderata genomsynligheten i samhällets beslutsfattande. Lite intressant hade det ju varit att veta vilken betydelse de stora pengabidragen kan tänkas ha haft i det senaste sörmlandsvalet.
Helt avvisande är fortfarande – inte helt förvånande - det främlingsfientliga SD.

För att mota en onödig diskussion i grind, så innebär ju inte en redovisning av privata partibidrag att föreningar och andra organisationer som inte är politiska partier slutar agera i politiska frågor.
Skattebetalarnas förening kommer säkert inte att sluta uppmuntra den moderata skattesänkarivern. De täta ideologiska bindningarna mellan bondeägda maktgruppen LRF och Centerns olika krav på statliga subventioner till den svenska jordbruksnäringen kommer naturligtvis inte heller att upphöra. LO kommer, som en av intresseorganisationerna för de lönearbetande, att försöka driva på de politiska partierna i frågor som rör relationen mellan arbete och kapital. För att nu bara antyda några exempel ett par dagar före Första Maj.

Lasse

Moderatalliansens politik släppte ut trollen!

Hur tänkte var 20:e svensk väljare som la sin röst på ett öppet rasistiskt parti med bas i den svenska nynazismen? Dom utnyttjade sin rättighet att välja fritt. Det måste vi lära oss att förhålla oss till.
Risken är nu att rasisterna känner sig legitimerade och kryper ut ur sina hålor. Vi får veta vilka de är som ska representera dem. Det är bra, hellre än att de sitter och trycker i sina hålor. Då kan vi äntligen ta diskussionen med dem i de olika politiska forum där vi är tvingade att mötas. Vågar vi, eller kommer vi att vända bort huvudet och inte låtsas se det fula och obehagliga? Demokratin måste ständigt återerövras, den är inte för evigt given.
Moderatlliansen har ett stor ansvar med sin politik under de senaste fyra åren för nedmonteringen av den svenska välfärden. Tänker de axla det ansvaret?

Monarkin - bästföredatum har definivt gått ut!

Kim Fröde, moderathövningen i Vingåker, skrev ett debattinlägg häromveckan i Katrineholms-kuriren med rubriken "Bevara monarkin": http://kkuriren.se/ledareasikter/debatt/1.704894
Sånt står ju var och en fritt att tycka. Men nu var dessvärre det så bemängt med tankeoreda att det inte borde få stå oemotsagt. I en kommentar i tidningens nätupplaga skrev jag:

"Det är väl bara Kim Fröde som lyckats undgå att de som vill avskaffa den gamla unkna odemokratiska företeelsen monarki som svenskt statsskick också förordar att statschefen ska tillsättas i allmänna, fria och demokratiska val. Hur den rollen ska utformas får man väl i vanlig ordning diskutera noga. Men sånt löser man i en demokrati.

Men Fröde gör en jämförelse mellan arvmonarkin och det privata ägandet av storföretag som inte är så dum. Den rimligaste slutsatsen blir förståss att man omedelbart bolagiserar och privatiserar familjen Bernadotte till det marknadsföringsföretag de sen länge i praktiken varit.Sen är jag överens med Fröde, trots att han är moderat och jag vänsterpartist, att styrelsen av storföretagen inte är demokratisk och hellre borde ligga i händerna på de anställda istället för någon som råkar sitta på en stor bunt aktier.

Sen historien - nog har Sverige haft ett antal kungar även före jarlen Birger. Valda inom kretsen av de allra brutalaste maktspelarna som senare kom att betecknas adel. Tills den smartaste och brutalaste av dem alla, Gustav Eriksson, på 1500-talet kom och la sig i och fick det till att just hans familj skulle ärva titeln. Demokrati och republik nu!

Barnen - är det verkligen vettigt att skära ned på dom först?

I Katrineholmskuriren i slutet av veckan flaggas det för att Vingåkers kommun kommer att behöva varsla 20 personer om uppsägning - sparken alltså - till följd av det underskott den ekonomiska krisen tros förorsaka i kommunens budget fram till 2012. 15 av dessa varsel ska drabba barn- och ungdomsförvaltningen. Inget konstigt tycker Moderata oppositionsrådet Björn Andersson, som säger sig hysa gott hopp om att komma överens med sossarna i denna fråga. Hoppas hans framtidsfientlighet kommer på skam!

Men varför är det så självklart att det är Vingåkers framtid, barn och ungdom, som först ska drabbas? Och varför är det självklart just på personal det ska sparas? Hur påverkas den pedagogiska kvaliteten på olika stadier? För just det senare har ju varit något alla i diskussionen om en eventuell nedläggning av ytterskolor säger sig vara överens inte får ske - försämring av det pedagogiska kvaliteten. Hotas den, befinner vi oss inte bara på det sluttande plan en ökande arbetslöshet utgör för den kommunala ekonomin - vi rutschar utför!

Att sparka ut människor i arbetslöshet är den allra sämsta lösningen i en ekonomisk nedgång som idag. Det vrider bara den negativa spiralen ytterligare nedåt. Valet står mellan att skära ned och förvärra eller att investera oss ur krisen. Hur ska vi annars kunna förbereda oss för en kommande uppgång och dra nytta av den?

När det nu verkar som man inte vill ställa giriga bankdirektörer, finansinstitutens vårdslöst spekulerande kritstrecksrandiga och alla andra som berikar sig andra människors slit till svars för deras samhällsfarliga verksamhet, så är det i varje fall inte vare sig rätt eller rimligt att ta ut skulden på de svagaste i samhället.

Vi kan inte sluta satsa på den pedagogiska kvaliteten i skolan, eller att laga hålen i gatan, eller att ge våra gamla den bästa omvårdnaden. Men vi kan kanske börja med att populistiskt (populism = utbredd politisk missnöjesopinion, enl. Sv. akademins ordlista) fråga oss om vi har råd med mer än ett heltidsavlönat kommunalråd i Vingåker! Eller för den delen, när man såg ett underskott närma sig - anställa en ny toppbyråkrat i form av kommundirektör.
/ Lasse på Nederhult