Vem blir överraskad!

Läste just i lördagstidningen (Katrineholmskuriren den 27 augusti) att man plötsligt befarar ett saftigt underskott i Barn- och utbildningsnämndens i Vingåker budget. Om detta vill man bara säga: Men kom igen nu då! Minnet är kort hos en del och andra aktivt förtränger historien.
Såhär var det ju: Först fattade kommunfullmäktiges majoritet av (S) och (M), inte utan stor vånda men efter ett gediget utredningsarbete det nödvändiga beslutet att lägga ner ett antal byskolor i kommunen. Och gjorde man naturligtvis inte för att eländas med berörda familjer. Det självklara målet i en trängd ekonomi var att garantera alla Vingåkers elever bästa möjliga skola för de resurser man förfogade över.

Ingen har väl kunnat undgå att elevantalet - speciellt i byskolorna - år efter år minskar, befolkningen i kommunen som helhet åldras och minskar. Och inte flyttade barnfamiljer till landsbygden för att byskolor fanns och miljön var underbar. Överdimensionerade och dyrbara lokaler i glesbygden har blivit en av följderna, men också att en del elever inte kunnat garanteras tillgång till samma kvalitet på undervisningen i hela organisationen. Det senare funderar nog de flesta föräldrar över.

Vad hände då? Ett antal föräldrar missnöjda med byskolenedläggningar rycker genom att starta friskoleprojekt undan fötterna för kommunens ansträngningar genom att skapa jämlika förutsättningar för alla kommunens elever. Lagligt och en rättighet i dagens privatiserade Sverige, javisst. Men alltså inte särskilt solidariskt!

Riskfritt? Jodå, för det är ju alltid våra gemensamma skattepengar som betalar kalaset. Då kan man ta på sig spenderbyxorna! Går det sen ändå inte vägen ekonomiskt efter ett tag sitter kommunen med sitt ansvar för alla elever med ”svarte petter” och får ta den ekonomiska smällen och dessutom sin skolplanering havererad.

Och de (S)- och (M)-politiker som lade ner byskolorna jamsar nu med. Vem blir förvånad när planeringsunderlaget för barn- och utbildningsnämnden blir så ryckigt och plötsligt landar på underskott? "Skjut inte på budbäraren" - kommunens tjänstemän i detta fall. Det vore mera klädsamt att stå för sina politiska beslut och fullfölja dem.

Vinstintresset hotar alla barns rätt till en likvärdig utbildning

För drygt ett år sen såg sig Vingåkers kommun inte ha något annat alternativ till att klara budgeten för skolan och garantera kvaliteten i undervisningen för alla kommunens barn än att lägga ner ett antal byskolor och låta barnen där byta skola. Det väckte naturligtvis en våldsam förbittring hos de föräldrar som kände sig drabbade, inte minst som det dåvarande majoritetspartiet i kommunfullmäktige, socialdemokraterna, i förra valrörelsen lovat raka motsatsen. Men alltså drev igenom nedläggningarna tillsammans med moderaterna.

Frågan om byskolorna har sen hållits vid liv genom att det efter nedläggningarna har bildats en förening för att försöka starta en fristående skola i de gamla skollokalerna i Österåker. Ny aktualitet har frågan fått då föreningen nyligen fått avslag på sin ansökan att starta skola av Skolinspektionen.

Jag har haft i under 30 år haft en rad kommunpolitiska uppdrag för Vänsterpartiet i olika kommuner, även i skol-, social- och kulturfrågor. Så det är inte första gången jag konfronteras med de problemen kring glesbygdsskolor. Detta som bakgrund till att jag vill förklara Vänsterpartiets inställning till friskolor och privata vinstintressen i den gemensamt finansierade välfärden.

Jag är övertygade om att väldigt många håller med mig om att skolans mål ska vara att ge eleverna den bästa kunskapen – inte att generera vinst till privata bolag.

Vingåker befinner sig sen många år tillbaka i en situation med vikande födelsetal, en alltmer åldrande befolkning och ett fortsatt minskande invånarantal. Trots övertygande miljö- och livskvalitémässiga fördelar att bo på Vingåkers landsbygd, har det ändå inte inneburit inflyttning av barnfamiljer och ökade födelsetal. Istället har vi sett ständigt minskande elevantal i byskolorna och därmed överskott av lokaler och problem att erbjuda eleverna bästa möjliga kvalitet i undervisningen.

Kunskap är en demokratisk rättighet och ingen handelsvara, hävdar vi i Vänsterpartiet. Vi vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd skola. Vänsterpartiet vill förhindra att skattepengar, som ju också finansierar de fristående skolorna, tas ut som vinst av privata företag som driver fristående skolor istället för att användas i verksamheten för elevernas bästa, som det är tänkt från vår - samhällets sida.

I Vingåker innebär naturligtvis försöken att starta friskolor att kommunens ambitioner att skapa garantier för bästa möjliga utbildning för alla kommunens barn på sikt kan undergrävas. Vänsterpartiet lät i somras göra en genomgång av årsredovisningar för 25 företag som driver fristående skolor i Sverige. De redovisade vinster på mellan 3 000 och 30 000 kr per år och elev. Det är ingen överdrift att påstå att den svenska skolan i moderatalliansens Sverige öppnar sig för riskkapitalinvesterare, ofta utländska, som berikar sig på elevernas och lärarnas bekostnad.

En del i detta är att de fristående skolorna överkompenseras genom bidragen från kommunerna, de kan t ex välja bort elever som kräver extra resurser. Lärartätheten är lägre än i den kommunala skolan, liksom andelen behöriga lärare. För vad skulle inte de flera hundra miljoner som nu hamnar i olika skatteparadis kunna betyda i t ex anställningar av flera lärare och en förbättrad elevhälsovård?

Det är också intressant och värt att fundera över att man i våra nordiska grannländer satt stopp för att driva skolor i vinstintresse och att en huvudman inte kan driva flera skolor. Alltså att man sätter elevernas intressen för vinstintressen!
Sen ska man också komma ihåg att när de fristående skolorna inte längre är nöjda med sina vinstnivåer och väljer att lägga ner, tvingas kommunen ta över eleverna. Hur tror ni det påverkar kommunens skolplanering och övriga elever?

Det är därför Vänsterpartiet driver att Riksdagen ska fatta beslut om vilka icke-vinstdrivande driftsformer som är lämpliga för fristående skolor och om begränsningar av antalet skolor som en huvudman kan driva. Det är därför vi vill införa ett system för att fördela pengar till skolorna som tar hänsyn till elevernas behov. Och det är därför vi vill införa en särskild avgift för Skolinspektionens prövning för att begränsa antalet ansökningar om att starta friskolor. Många ansökningar som ofta är undermåliga tar tid att handlägga och förrycker kommunernas möjligheter till planering.

I Vingåker gäller det också att försöka förklara både att man ibland måste lägga ner skolor av skäl som att kunna garantera att resurserna ska kunna räcka till kvalitet i skolan för alla barn i kommunen och att etableringen av fristående skolor riskerar att undergräva kommunens möjligheter till planering och ekonomi för skolan.

Lasse Nilsson, (V) Vingåker

"Intresset ljuger aldrig"...

kallade den förre TV2-chefen Oloph Hansson sin bok om spelet kring den svenska public service-radion och -teven. Med det menade han bl a att man ska försöka se också egennyttan bakom människors och organisationers ställningstaganden.
Jag har försökt att applicerade detta sätt att se på saker och ting när jag har gått igenom den senaste skörden av reaktioner på beslutet häromveckan i Vingåkers kommunfullmäktige att lägga ner två av landsbygdsskolorna i kommunen.
Att man från majoritetens sida inte tyckte att det fanns några outredda eller mindre bra belysta områden kvar att fundera över innan man gick till beslut var måhända en felbedömning. Men i en demokrati så måste man nångång komma till beslut, man måste ta ansvar för det beslut man kommer fram till och majoriteten vinner.
Jag kan nånstans förstå dem som är missnöjda med beslutet på ett personligt plan, men jag har samtidigt lika svårt att första hur man utan nån koppling till verkligheten kan sätta sig över det faktum att kommunens kassa inte är ett ymnighetshorn som flödar över av pengar, bara för att man har en direkt personlig koppling till frågan med barn i landsbygdsskola. Man måste faktiskt ta ställning till frågan om dyrbara överdimensionerade skollokaler och minskande elevantal. Varför ska alls några skattepengar gå till detta? Speciellt idag! Och varför ska just barnen i landsbygsskolorna ha en större del av skolbudgetkakan på bekostnad av de barn som råkar bo i centralorten? Det vill man naturligtvis inte svara på!
Istället försöker nu populistgrupperingar som vtl skära pipor i vassen på ett lokalt folkligt missnöje. Och när det gäller en enskild fråga som landsbygdsskolorna så har man tagit på sig spenderbyxorna. Men det är samma vtl som säger nej till skattehöjningar för att försöka bibehålla kvaliteten i skola, vård och omsorg. Det är samma vtl som tillsammans med de övriga högerpartierna i kommunen tar varje tillfälle iakt att föreslå radikala nedskäringar i den kommunala verksamheten, när den spekulationsdrivna finanskrisen börjar slå mot grundläggande behov som just vård, skola och omsorg. Helst skulle man nog i detta läge tillochmed vilja se en kommunal skattesänkning.
Varför inte ta ett samtal med skolminister Björklund istället. I dagens tidningar hytter han med näven åt de kommuner som tvingas dra ner på skolans budget, samtidigt som hans regering drar ned på stödpengar till kommuner i kris. Hos den kaserngårdspolitikern finns det nog större luckor i både samvete och vett än han har mellan framtänderna.
Om nu någon skulle vilja ha ytterligare material om den ohämmade egennyttan, kan man också dra paralleller till andra aspekter på glesbygdsboende, som när ortens enda affär tvingas lägga ner pga vikande kundunderlag. Man har vant sig att ha den som en självklar närservice för att komplettera skafferiet med ett paket mjölk, en limpa och en kvällstidning. Sen tar man bilen till centralorten för att handla billigare på stormarknaden. Intresset ljuger aldrig, som bekant.

Exit landsbygdsskolorna och att låta hela Vingåker leva

Igår den 27 april togs alltså det första steget på vägen att lägga ner alla landsbygdsskolor. För ingen tror väl att det finns en väg tillbaka, utöver någon enstaka friskola, som kan komma att poppa upp under någon övergångtid. Vi får se hur det landar.
Och är det någon som tror att det kommer att ske någon inflyttning "en masse" av barnfamiljer till Vingåkers glesbygd idag under ett antal förutsebara år av ekonomiska besvärligheter? När det nu inte har gjorts det under tjugohundratalets inledande goda år. Det är såna där femtiplussare som jag själv istället, som tagit steget till det goda livet på landet.
Fertiliteten hos Vingåkers glesbygdsboende kan jag inte ha någon uppfattning om, men beredvilligheten att fylla skolorna med nya barn har vi alltför talande siffror på. Det går det bara inte att prata eller önska bort. Vi är en åldrande befolkning i Vingåker.
Alltså snart också exit Högsjö och Marmorbyn skolor! Det är bara en tidsfråga innan man hunnit göra tillräcklig plats i de skolor som redan finns i centralorten.

Det vara bara lite synd att man inte vågat tänka lite vidare i hur man kan lokalisera framtidens kommunala verksamhet. Skolan skulle kunna ha utgjort en startpunkt.
Om man nu ändå tänker sig att "låta hela kommunen leva", något som väl i princip alla verksamma politiska grupperingar ändå skriver under på, så kanske man lite måste ta efter statens ambitioner med att utlokalisera offentlig verksamhet till annat än centrala Stockholm. Ska annat än centralorten Vingåker kunna utvecklas, måste man kanske våga sprida på annan tyngre kommunal verksamhet än skolan. Inte minst för att dra nytta av befintliga investeringar i lokaler och anläggningar. Längre är inte avstånden inom kommunen. Kan vi bussa skolbarn korsochtvärs, klarar nog de kommunanställda med egen bil att också ta sig till- och från arbetet i framtidens Läppe, Högsjö, Österåker, Marmorbyn eller var det nu kan vara. Men vågar vi?
/Lasse

22 tomma klassrum - är det rimligt att låta det gå ut över kvalitén på barnens undervisning?

Vad är viktigast - kvalitén på barnens undervisning och att rädda kvar så många jobb som möjligt eller att till varje pris bevara landsortsskolorna? Så kändes frågeställningen efter den första dragningen förra månda´n av den konsultrapport Vingåkers kommun beställt om landsortsskolornas framtid i Vingåker.

Riktig byskoleromantik. Tallsätters skola från 1855 vid en tid på året då barnen fick börja gå utan strumpor och skor till skolan och tårna ibland sprack av kylan, för att spara skor. Skolskjutsar var naturligtvis inte att tänka på.
Idag skolmuseum ömt, vårdat av Österåkers hembygdsförening.
Foto: Lasse Nilsson, april 2009.

Jag deltog alltså i det möte där partierna i Vingåkers kommunfullmäktige fick ta emot den första informationen om resultatet av konsultutredningen om landsortsskolornas framtid. Alla partier i fullmäktige var också representerade när kommunalrådet Viking Jonsson (S) föredrog huvudlinjerna i konsulternas första sammanfattning, daterad den 30 mars. Det datumet på dokumentet är väl förklaringen till att Katrineholmskuriren (KK) kunde rapportera om deras slutsatser långt innan fullmäktigepartierna tagit del. (Grattis till "scoopet" KK!) Jag ställer mig dock lite tveksam till den ordningen.

Den fullständiga konsultrapporten grundar sig på samma faktamaterial som barn- och ungdoms-förvaltningen utgått ifrån för sina förslag, liksom de olika dialoggrupper av politiker och föräldrar som jobbat med frågan. Inte helt förvånande har konsulterna då kommit fram till ungefär samma slut-satser, tjänstemannaprodukter som de båda är.

Intressantast är dock de lite olika perspektiven, där förvaltningen främst utgår från kommunens överdimensionerade lokalinnehav utifrån ett ständigt minskande elevunderlag för att spara. Mätt i klassrum lär vi ha 22 stycken för mycket skollokaler. Som ska städas, underhållas och uppvärmas. Inte gratis precis! Men tyvärr sån´t många inte vill höra på.

Man skulle också kunna inflika: Innevånarna på Vingåkers landsbygd är antingen för gamla eller föder inte tillräckligt många barn för att fylla upp tillgången på skollokaler. Det kan i varje fall inte vara förekomsten av landsortsskolor som lockar barnfamiljer, eller andra, att flytta till Vingåkers landsbygd!

Konsulterna har i sin rapport försökt att utgå ifrån barnens behov i sin analys, hur kommunen ska kunna tillgodose den pedagogiska kvaliteten med samtidiga besparingskrav i mångmiljonklassen. Det underströk jag också i ett inlägg på mötet, att vilket beslut vi än landar på så måste det vara ledstjärnan. Jag skulle bli ytterst förvånad om någon inom Vingåkersvänstern skulle vilja förfäkta någon annan åsikt, oavsett om man gått till val 2006 på att inte lägga ner landsortsskolor och sen dess konsekvent hävdat den uppfattningen. Ytterligare ett påpekande från min sida var också - självklarheten - att Vingåkers politiker är skyldiga berörda barn och föräldrar ett besked nu - alla måste ha en rimlig möjlighet till framförhållning i familjens planering.

Skolverket har efter inspektion av skolorna i Vingåker haft kritiska synpunkter som enligt konsulternas mening nog ska tolkas som brister i både organisation och personalkompetens. För här kostar skolan mer per elev i Vingåker än i jämförbara kommuner. Det förstår man nog om inte annat när i barn landsortsskolor måste åka skolskjuts inte bara till och från skolan, utan också mellan skolor för undervisning i ämnen som slöjd och gymnastik!

Konsultutredarna kommer alltså fram till att en eller flera landsortsskolor måste läggas ner om man skall klara sparmålet med bibehållen pedagogiskt kvalitet. I torsdagstidningen har KK dessutom kunnat läsa i slutrapporten som presenteras för kommunstyrelsen på tisdag den 14:e, att man helst vill föreslå en nedläggning av alla fyra landsortsskolor! Och som man också påpekar - en alls så angelägen utveckling för en levande landsbygd får inte ske på bekostnad barnens rätt till den utveckling/utbildning de har rätt till. Jag håller med.

MiP:s representanter, med mångårig pedagogisk erfarenhet, kunde på mötet också tillfoga vilka kvalitetsförbättringar det skulle kunna komma att innebära för landsortsskoleelever, med tillgång till de specialkompetenser som finns idag på centralskoleenheterna. Låg- och mellanstadiets elever ska faktiskt undervisas i 16! olika ämnen. Specialkompetenser över hela det fältet kan aldrig landsortsskolorna erbjuda, hur duktiga och engagerade de fåtaliga pedagogerna där än är.


Men skolskjutsproblematiken då? Viking J påpekade att redan idag skolskjutsas hälften av barnen i landsortsskolorna!

På mötet fick vi också för första gången se Vtl:s besparingförslag från slutet av februari. Deras Martin Larsson invecklade sig i ett inte alltför övertygande resonemang om hur besparingar skulle kunna göras på lokaler. Som det visade sig vid närmare eftertanke också skulle innebära betydande investeringar för att kunna genomföras!

Så här dags ingrep nu moderatoppositions-kommunalrådet och ledaren för Vi-i-femman Björn Andersson och berättade hur han kollat av med moderatkollegor i kommuner runt om i landet i liknande situationer och hur de himlat med ögonen över hur små skolenheter vi i Vingåker fortfarande tillåter oss. Sen deklarerade han att moderaterna vill lägga ner samtliga landsortsskolor utom Marmorbyn, som kan erbjudas föräldrar som vill ha ett landsortsskolealternativ. Det senare dock villkorat. Marmorbyn får vara kvar bara om det kan fyllas upp med tillräckligt antal elever.
Viking J infogade att han tänkte försöka få sina partikamrater att ansluta sig till det moderata förslaget på ett kommande medlemsmöte. Det kunde vi också läsa om i torsdagens KK, att det inte gick så bra. Man ville bara lägga ner hälften och dessutom avsa sig ett antal kamrater sina uppdrag.

Jag hoppas naturligvis att Vänsterns slutliga ställningstagande, som sker på ett medlemsmöte den 19:e, landar på just frågan om att först värna den pedagogiska kvalitén och därmed så många jobb kvar i skolan som möjligt. Och då blir det nog inte många landsortsskolor kvar. 22 tomma klassrum...

Bussbilden: Länstrafikens i Sörmland bildarkiv.

/Lasse