2012 - vikket jävvla skitår!

• Fortfarande en mörkblå borgerlig regering med en moderat finansminister (Borg) som tvärt emot alla experter spår en lysande ekonomi för Sverige. För att sen med ett knyck på hästsvansen ett par månader senare devalvera sina spådomar med 50%!
• En moderat försvarsminister (Tolgfors, nu avgången) som ljuger svenska folket rätt upp i ansikete om regeringens inblandning i vapenaffärerna med den saudiska diktaturen.
• En ny moderat försvarsminister(Enström) som är så korkad att hon inte kan skilja den blodbesudlade saudiska diktaturen från en demokrati.
• En moderat handelsminister (Björling) som vägrar att svara på frågor regeringens inblandning i Sveriges vapenaffärer med saudierna.
• En generaldirektör som hejdlöst fräckt ljuger rätt ut om FOI:s olagliga vapenaffärer med saudierna.
• Försäkringskassan som återigen tillämpar sina regler byråkratiskt och lågpannat - kräver att en person född, uppväxt och alltid levandes i Sverige ska erkänna sig som invandrare för att få sjukersättning.
• Sörmlands landsting som i stor enighet  konfirmerar sin uppfattning att man ska subventionera religiös rituell könsstympning av små gossebarn.
• Sörmlandslandstinget förlänger också avtal med vårdgivare på antroposofiskt grund (Vidarkiniken, själavandring, astrologi, otestade mediciner, demonologi, grumliga rasläror och vaccinationsfobi) - vård som alltså inte är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.
• Moderatalliansen i riksdagen ökar klassklyftorna ytterligare genom att införa skatteavdrag för välbeställdas barns läxhjälp.
• En socialdemokrati som reser sig ur sina spillror på vägen högerut och förklarar sig beredda att behålla moderatalliansens alla skattesänkningar inklusive pigavdrag.
• Centern, landsbygdens forna folkrörelse som frivilligt förminskat sig till en liten nyliberal sekt vid Stureplan i Stockholm. Med kärnkraftsutbyggnad och plattskatt som profilfrågor.
• Politiker fortsätter låta pensionera sig tiotals år före 65 på skattebetalarnas bekostnad och tycker det är helt i sin ordning att inte behöva "stå till arbetsmarknadens förfogande" - i "arbetslinjens" Sverige.
• Sådär skulle man kunna hålla på i oändlighet om 2012. Tur att det snart blir 2013!

Alla är vi lika mycket värda - en del bara lite mera!

Ytterligare en i raden som samvetslöst skor sig på våra gemensamma tillgångar kan man läsa i dagens lokaltidning i Vingåker-Katrineholm. Den här gången är det förre kommunalrådet (S) i Katrineholm Jan Larsson, som inte tycker att man efter 53 år fyllda behöver stå till arbetsmarknadens förfogande som alla andra.
Det handlar alltså om en av dessa politiker som väljer att själva "pensionera sig" på skattebetalarnas bekostnad. Teoretiskt skulle Jan Larsson kunna vara väl försörjd i tolv år - fram till sin pensionering vid 65 - utan att lyfta ett finger.

Den s k politikerpension som han nu lyfter är tänkt att vara ett slags omställningsbidrag efter en längre tid i politiken. Det är inte orimligt. Så är ju också a-kassan tänkt att fungera. Bara med den skillnaden att den senare är tidsbegränsad till några månader och med ett omedelbart krav att söka nya jobb. Det är Jan Larsson och hans kollegor befriade ifrån. Men att man som Jan Larsson hittills behövt sex år på sig att hitta nytt jobb!

Men nu är Jan Larsson en riktigt slem typ, för han jobbar visst. Men han har, som vissa andra i förtid självavsuttna politiker, startat eget företag som tar emot inkomster som sen inte behöver avräknas mot hans omställningsbidrag. Det behöver nämligen inte vinstuttag. Intresset ljuger aldrig, som bekant.


Dessutom tycker det moderata kommunalrådet Härnström att det är ett rimligt sätt för kommunen skattepengasponsra - en del lite mer värda - när de vill starta eget. Åtminstone uttryckte han det i dagens P4 Sörmland-nyheter i lokalradion.

När du läser Jan Larssons kåserier med hög moralisk svansföring i KatrineholmsKuriren så vet du: a) vart betalningen för spalten går och varför, b) hur du ska värdera den moraliska lödigheten i det som framförs där.

Den israeliska ockupationsregimen har övergått till ren banditism på världshaven

Även från Vingåkers horisont, kan väl knappast den israeliska regimens fortsatta brott mot folkrätten i idag på morgonen kunna beskrivas som annat än ett blodbesudlat piratdåd. Konvojen med obeväpnade handelsfartyg med humanitär last på väg att undsätta det blockerade Gaza i Palestina överfölls av den israeliska statens krigsfartyg. När detta skriv är antalet mördade fredsaktivister fortfarande okänt, liksom antalet skadade. Siffror som nämnts i media är över 10 mördade och dussintals skadade.

Bakgrunden är naturligtvis att Israel är ockupationsmakten sen 40 år tillbaka som hånskrattar åt alla resolutioner i FN som fördömer ockupationen och de upprepade folkrättsbrotten mot det palestinska folket.
Israel är en apartheidregim som bygger höga murar som utestänger det palestinska folket från deras territorium och regelmässigt trakasserar dem som försöker ta sig till arbete och vård.
Israel är regimen som bryter mot alla internationella konventioner om att ockupationsmakter inte får annektera ockuperat territorium för bosättningar.
Israel är regimen där premiärminstrar har givit sina soldater direkta order om att lemlästa demonstranter och aktivt har stött folkmord.
Israel är regimen som har kärnvapen och vägrar underteckna några som helst konventioner om begränsningar och inspektioner på det området.

Sverige och EU har ytterst vänskapliga förbindelser med denna skurkregim och har dessutom givit den förmåner i handelsutbytet.
Till saken hör också att Sverige köper krigsmateriel av denna blodbesudlade regim. Det blir nu intressant om moderatalliansregeringen nöjer sig med några uttalanden om det senaste israeliska folkrättsbrottet under trycket av den interna israellobbyn eller mer konkret vågar inskrida mot denna avskyvärda regim. Men"intresset ljuger aldrig", som bekant.

Det vi har att vänta oss nu är naturligtvis att israelregimens stödgrupper i Sveriges mobiliseras för att återigen förklara att regimens brott mot folkrätten är ett rättmätigt sätt att försvara staten Israel och att alla som uttrycker sin avsky över dessa brott är antisemiter.

Läst ex vis i Aftonbladets nätupplaga hur moderata ungdomsförbundet ordförande och tillika partistyrelsemedlemmen Niklas Wykman försvarar det israeliska blodbadet.

Även om det plågade palestinska folket behöver allt stöd, får man nu inte glömma stödet till den israeliska fredsoppositionen när den davidsstjärnan på den israeliska flaggan håller på att ersättas av piratemblemet Jolly Roger.

Intresset ljuger aldrig - Det är lönsamt att göra affärer med blodbesudlade diktaturer!

Det känns onekligen som om historien "går igen". Som nu när ett av toppnamnen i den blodbesudlade kinesiska diktaturen besöker Sverige och Göteborg. För Kina är en diktatur och Xi Jinping är vicepresident i Kina. Han är här för att Ford ska sälja ut sitt dotterbolag Volvo PV till Kina. Ja, jo, formellt är det ju ett privat kinesiskt bilföretag, Geely, som står som köpare. Men affären är helt finansierad med statliga bankpengar.

Diktator Jinping bjuds på lunch av vice statsminister Maud Olofsson (C). Ska vi gissa att hon passade på att diskutera de ständiga brotten mot mänskliga rättigheter i världens folkrikaste diktatur? Nä, trodde väl det. För så fort det handlar om affärer så försvinner all diskussion om sådant. Intresset ljuger aldrig! Har du nånsin sett en storföretagsledare stå upp för mänskliga rättigheter i samband med en bra affär. Eller alla småhandlare heller, för den delen, som också glatt omedvetet (eller ännu värre - medvetet) profiterar på diktaturen.

När det var dags för den olympiska rörelsen att bjuda den kinesiska diktaturen på ett verkligt smaskigt propagandanummer - de olympiska spelen häromåret, höjdes ändå en rad kritiska röster. Det talades t o m om bojkott, att idrottsföreträdare skulle ställa kritiska frågor och att man skulle kräva öppenhet för journalister. Vi vet ju att den kinesiska diktaturen gjorde precis som de ville, tvärtom alltså. För det rörde sig ju om decenniets propagandatillfälle dem. Men frågan väcktes åtminstone, även om idrottsvärlden i gemen också tyckte illa om det.

Näringslivet drog sig inte ens för etableringar i apartheidens Sydafrika, när det begav sig. Trots klara riktlinjer från t ex FN. Det gick lättare att komma överens bland många av världens länder om ett avståndstagande till en avskyvärd regim då, för Sydafrika var trots allt inte så viktigt för investerare och handel. Och regeringen höll sig på anstighetens kant. Idag är det annorlunda. Hur många av oss har inte sina pensionspengar bundna i kinesiska fonder t ex. Intresset ljuger aldrig!

När jag tänker "historien går igen" - speciellt ur svenskt perspektiv - så tänker jag 60 år tillbaka på regeringens och näringslivets hållning till den nazistiska diktaturens Tyskland förståss. Man levererade järnmalm till den tyska krigsmaskinen in i det sista, formellt privata företag. Och vi köpte tyskt kol så länge det bara gick. Business as usual m a o. På officiell nivå hade man utmärkta och respektfulla förbindelser med regimen, på polis- och militärnivå var väl förbindelserna närmast kärleksfulla! Man uppskattade den tyska ordningen och redan på 1930-talet. Raka autostrador och imponerande massarrangemang. Liknande uttalanden har ju även sentida svenska politiker låtit undslippa sig, men idag gäller det de kinesiska "framstegen".

Miljoner politiska fångar i läger. Systematiskt undertryckande av människorättsaktivister och journalister. Dödsstraffets "förlovade land" med tusentals avrättade varje år. Det är också en del av den kinesiska verkligheten idag.

Nu hör vi plötsligt inte ett knäpp från medierna, i synnerhet inte från de "fursteslickande" ekonomijournalisterna. De har istället växlat upp till att bli "diktaturslickare", att döma av de milt sagt entusiastiska beskrivningarna av affären. "Det bästa som kunde hända", säger t o m de gamla göteborgska betongsossarna Göran Johansson i spetsen i tidningsintervjuer. Hallå, var finns den kritiska hållningen? Nånstans?

Förtöjningarna släppta - nu ingår Katrineholmskuriren öppet i folkpartiets EU-valmaskin

Den folkpartistiska eu-parlamentkandidaten Stefan Käll är nu var och varannan dag största nyhet på Katrineholmskurirens sidor och redaktör Wistbacka stödbloggar för kravet på ny euroomröstning.

Det ärbra - för dem som av någon anledning svävat i okunnighet om tidningens nyliberala inriktning. Men det är naturligtvis dåligt för läsarna - att det lokala tidningsmonopolet inte längre ens försöker driva något slags opartisk linje, vare sig i pappersupplagan eller på sina webbsidor.

Därför ska vi heller inte förvänta oss något slags analys av tidningen när den folkpartistiska eu-parlamentskandidaten Stefan Käll får gott om spaltutrymme för en ny folkomröstning i euro-frågan i samma tidning.

Det är svårt att dölja det populistiska - eller om man så vill, hycklande - inslaget i kampanjen. Efter en undersökning där folk förmodligen främst har svarat utifrån att ha haft sina semesterresor i åtanke, att slippa besväret att växla pengar osv, så duger det nu att fråga svenska folket i en folkomröstning.

Förklarade man att Sverige till skillnad från euroländerna har ett finanspolitiskt verktyg i den egna valutan att påverka sin situation, för - och för den delen -nackdelar?

När det senast funnits anledning att fråga svenska folket i ett ämne där det bevisligen funnits ett stort motstånd och osäkerhet - om ja eller nej till Lissabonfördraget - drev just folkpartiet linjen att det skulle vara alldeles för svårt (är svenskarna - utom riksdagsmännen - kanske för dumma?) för folket att ta ställning till utanför just ett riksdagsval.

Att lämna ifrån oss ytterligare svenskt inflytande i en rad viktiga frågor som t ex arbetsrätt till eu-byråkratin utan att först fråga folket, var inget som bekymrade folkpartisterna. Var det kanske för att det var alldeles för känsligt att erkänna att marknaden i alla lägen går först. Marknaden går före de arbetsmarknadens avtal (strejkrätten, Laval-domen), går före individuell integritet och frihet.

Hur många av riksdagsmännen hade över huvud taget läst fördragstexterna - eller ens satt sig in i frågan före beslut? Där var det nog så att kaserngårdsmajor Björklund pekade med hela handen och "manskapet" i folkpartiet traskade patrullo.

Därför luktar det rätt mycket av hyckleri när man från folkpartiets sida just idag i eurofrågan ska fråga svenska folket om råd i just en folkomröstning. Men att vara liberal är att vara kluven, sa ju redan gamle folkpartiledaren Helén.

Att jag är kritisk till det fp för fram idag innebär inte att jag är motståndare till folkomröstningar - tvärtom. Ibland är det helt enkelt för långt mellan riksdagsvalen. Men nu frågar man bara folket till råds när det passar och man är säker på svaret. Kanske ska folkpartisterna be att få fråga folket till råds om vi verkligen ska satsa svenska soldaters livs i Natos krigsföretag världen runt? Partiledare Björklund - och kanske också Stefan Käll? - är ju rätt sugen på såna företag.

Lasse N, eu-kritisk i Vingåker

"Intresset ljuger aldrig"...

kallade den förre TV2-chefen Oloph Hansson sin bok om spelet kring den svenska public service-radion och -teven. Med det menade han bl a att man ska försöka se också egennyttan bakom människors och organisationers ställningstaganden.
Jag har försökt att applicerade detta sätt att se på saker och ting när jag har gått igenom den senaste skörden av reaktioner på beslutet häromveckan i Vingåkers kommunfullmäktige att lägga ner två av landsbygdsskolorna i kommunen.
Att man från majoritetens sida inte tyckte att det fanns några outredda eller mindre bra belysta områden kvar att fundera över innan man gick till beslut var måhända en felbedömning. Men i en demokrati så måste man nångång komma till beslut, man måste ta ansvar för det beslut man kommer fram till och majoriteten vinner.
Jag kan nånstans förstå dem som är missnöjda med beslutet på ett personligt plan, men jag har samtidigt lika svårt att första hur man utan nån koppling till verkligheten kan sätta sig över det faktum att kommunens kassa inte är ett ymnighetshorn som flödar över av pengar, bara för att man har en direkt personlig koppling till frågan med barn i landsbygdsskola. Man måste faktiskt ta ställning till frågan om dyrbara överdimensionerade skollokaler och minskande elevantal. Varför ska alls några skattepengar gå till detta? Speciellt idag! Och varför ska just barnen i landsbygsskolorna ha en större del av skolbudgetkakan på bekostnad av de barn som råkar bo i centralorten? Det vill man naturligtvis inte svara på!
Istället försöker nu populistgrupperingar som vtl skära pipor i vassen på ett lokalt folkligt missnöje. Och när det gäller en enskild fråga som landsbygdsskolorna så har man tagit på sig spenderbyxorna. Men det är samma vtl som säger nej till skattehöjningar för att försöka bibehålla kvaliteten i skola, vård och omsorg. Det är samma vtl som tillsammans med de övriga högerpartierna i kommunen tar varje tillfälle iakt att föreslå radikala nedskäringar i den kommunala verksamheten, när den spekulationsdrivna finanskrisen börjar slå mot grundläggande behov som just vård, skola och omsorg. Helst skulle man nog i detta läge tillochmed vilja se en kommunal skattesänkning.
Varför inte ta ett samtal med skolminister Björklund istället. I dagens tidningar hytter han med näven åt de kommuner som tvingas dra ner på skolans budget, samtidigt som hans regering drar ned på stödpengar till kommuner i kris. Hos den kaserngårdspolitikern finns det nog större luckor i både samvete och vett än han har mellan framtänderna.
Om nu någon skulle vilja ha ytterligare material om den ohämmade egennyttan, kan man också dra paralleller till andra aspekter på glesbygdsboende, som när ortens enda affär tvingas lägga ner pga vikande kundunderlag. Man har vant sig att ha den som en självklar närservice för att komplettera skafferiet med ett paket mjölk, en limpa och en kvällstidning. Sen tar man bilen till centralorten för att handla billigare på stormarknaden. Intresset ljuger aldrig, som bekant.

Hur många ska fortsätta att försvara sitt oförstånd/inkompetens/slöhet/girighet från talarstolarna på årets 1:a maj?

Det är bara att välja ett alternativ i rubriken utifrån hur allvarligt man ser på hur våra folkrörelse- och fackliga företrädare har misskött en stort antal styrelseuppdrag i företag, folkrörelseorganisationer och fondstyrelser. Vi har under våren sett hur våra företrädare svikit sina uppdrag för dem de representerar för den personliga egennyttan, för möjligheten till feta arvoden. I åter andra fall har man inte itts agera i enlighet med sitt uppdrag, man har inte ens läst det man satt sitt namn under. För att inte tala om de som inte fattat något och bara tyckt att det är kul att vara kompis med näringslivets höjdare.

Inte nog med att de inte haft kliva av sina uppdrag när de stått där med "brallorna nere", de har dessutom den ytterst dåliga smaken att tacka ja till framträda som talare på 1:a maj och kanske tillochmed försvara sin brist brist på omdöme och moral. Med såna "vänner" till det röd-gröna alternativet i valet 2010 behöver borgaralliansen i regeringen inte bekymra sig om att inte få förlängt mandat. Ta ert ansvar och kliv av era uppdrag!

När ska ett förtroendeuppdrag återgå till att vara just det, något av det finaste man kan väljas till och inte en födkrok bland andra som man till varje pris vill hålla fast vid. Det är dags att bua kraftigt på en del ställen imorron på 1:a maj!

Demonstrera på 1:a maj!

/Lasse

Bonusarna än en gång - Nu drar dementimaskinen igång

Vad var det jag sa! Nu drar dementiapparaten igång. "Jag har blivit för bakom ljuset" kommer det nu från fler hycklare än bara Wanja Lundby-Wedin. Men faktum kvarstår, kan man inte begära av en styrelse vars medlemmar kvitterar ut arvoden på 80.000 kronor år efter år vet vad de sätter sina namn under? Och tillvitelsen "hycklare" lär väl kunna kvarstå för flera i den här församlingen, som inte kunnat "hålla rent framför egen dörr". För hur var det med Wanjas ordförandeskap i pensionsbolaget AFA och vd:n som uppbar både en rundhänt lön samtidigt som pension - i samma företag, t ex.
/Lasse

Inte bara bara frågan om Vanja Lundby-Wedins förlorade heder...

...Det är naturligtvis också de facktopparnas föraktliga beteende. Men det allra värsta är all den skit det stänker på alla oss som år ut och år in satsat våra krafter på fackligt och grundläggande politiskt på en nivå där man möter vanliga människor. Fattar ni vad ni har gjort, Vanja, Erland Sture, Lövén och Ilmar t ex?

När man som Lundby-Wedin förnekar att man visste vad som försiggick när man år efter år satte sitt s k goda namn under årsredovisningar som avslöjade att ersättningsmiljonerna sköljde över topptjänstemännen, är man inget annat än en lögnare. För medlemmarna i en av Sveriges största fackliga centralorganisationer är inte så dumma att man väljer en ordförande som har hål i huvudet.

Ni kan ju föreställa er vad man diskuterade på tåget Vingåker-Stockholm nu i morse, hårt arbetande Scaniarbetare i Södertälje och tjänstemän som tvingas arbetspendla ända till Stockholm. Jag tjuvlyssnade allså, det var svårt att undvika. Det är inga "räkmackeseglare" precis, mina medresenärer.

Men det värsta är nog ändå den totala bristen på personlig resning, heder och ärlighet man visar upp. Då menar jag alltså inte de tjuvaktiga roffare som vi vant oss befolkar diverse storföretags ledningar utan de företrädare vi vanliga människor, "folket", litat på i pensionsfonders styrelser och liknande ska ta tillvara våra intressen.

Det är nog dags att Lundby-Wedin i LO och Nord i TCO ställer sina platser till förfogande. Det fackliga kollektivet är värda bättre ledare.

/Lasse

Ett PS så här på förmiddagen: Nu drar den socialdemokratiska dementimaskinen igång och ska försöka förklara varför det blev såhär tokigt. Det är en beklämmande uppvisning. Det skulle vara mera klädsamt att höra t ex partisekreterare Ibrahim Baylan uppmana sina kamrater att åtminstone göra en s k pudel. Att borgerliga krönikörer skäller som bandhundar nu är väl inte att förvånas över - för en gångs skull råkar de ju ha rätt!

Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson