Läkarförbundets förlorade heder

Uppdrag granskning är nog Sveriges för närvarande bästa samhälsbevakande teveprogram. Igår nådde man en av sina absoluta toppar när man avslöjade hur topppolitiker ur de olika blocken satte sig över åratal av grundlig faktaredovisning från sina egna utredare och tjänstemän för att tillmötes en yrkeskår snikna särintressen. Programmet handlade om hur Läkarförbundet systematiskt bearbetat politikertopparna för att begränsa intagningen till läkarutbildningen i Sverige för att hålla uppe löne- och förmånsnivåerna med en konstlad läkarbrist. S k "Stafettläkare" och bemanningsföretag skär guld med täljkniv och prognosen pekar på en ännu värre läkarbrist de närmaste åren.

Inget frånkänner väl Läkarförbundet rätten att på bästa möjliga sätt ta sina medlemmars intressen tillvara. Det ska ju ett fackförbund göra. Men att att höra dess främsta företrädare upprepat säga att det inte var det de främst ägnade sig åt var ytterst märkligt. Kanske var det ett uttryck för att man visste att det spel man drivit och driver ytterst är moraliskt förkastligt.

Det var lika intressant att höra Läkarförbundets förre ordförande Anders Milton liksom nuvarande ordförande Eva Nilsson Bågenholm utan att darra på manschetten ljuga svenska folket rätt upp i ansiktet när de konfronterades med sina egna dokument i svart på vitt hur de under snart 20 år drivit frågan om att begränsa antalet platser i läkarutbildningen. Eller att det var något märkligt i att landstingen idag tvingas dränera vården för att betala dubbla läkarlöner pga av läkarbristen och stafettläkarna.

Förödande var det naturligtvis också för ansvariga politiker att konfronteras med att de hellre satt läkarnas särintressen före svenska folkets behovs av läkare och att man därmed medvetet försämrar vården genom dramatiskt och onödigt ökade kostnader.

Carl Tham (S) bara flinade avvärjande med att han inte hade haft något ansvar, Ylva Johansson (S) lade sin vana trogen ut oändliga pratridåer på in- och utandning för att slippa svara för sina ställningstaganden. Dagens sjukvårdsminister Göran Hägglund (KD) försökte säga att den borgerliga regeringen minsann har ökat intagningen till läkarutbildningen, i en omfattning som är som att spotta en törstig i halsen. Och när katastrofen redan står för dörren. Att borgerliga regeringar under 90-talet lika entusiastiskt lagt sig platt för Läkarförbundets förslag till nedskuren intagning i läkarutbildningen ville han inte ens höra talas om.

Ytterst kompetent journalistik, men inte minskar folkets förakt för arroganta politiker.

Se Uppdrag granskning på SVT Play

"Intresset ljuger aldrig"...

kallade den förre TV2-chefen Oloph Hansson sin bok om spelet kring den svenska public service-radion och -teven. Med det menade han bl a att man ska försöka se också egennyttan bakom människors och organisationers ställningstaganden.
Jag har försökt att applicerade detta sätt att se på saker och ting när jag har gått igenom den senaste skörden av reaktioner på beslutet häromveckan i Vingåkers kommunfullmäktige att lägga ner två av landsbygdsskolorna i kommunen.
Att man från majoritetens sida inte tyckte att det fanns några outredda eller mindre bra belysta områden kvar att fundera över innan man gick till beslut var måhända en felbedömning. Men i en demokrati så måste man nångång komma till beslut, man måste ta ansvar för det beslut man kommer fram till och majoriteten vinner.
Jag kan nånstans förstå dem som är missnöjda med beslutet på ett personligt plan, men jag har samtidigt lika svårt att första hur man utan nån koppling till verkligheten kan sätta sig över det faktum att kommunens kassa inte är ett ymnighetshorn som flödar över av pengar, bara för att man har en direkt personlig koppling till frågan med barn i landsbygdsskola. Man måste faktiskt ta ställning till frågan om dyrbara överdimensionerade skollokaler och minskande elevantal. Varför ska alls några skattepengar gå till detta? Speciellt idag! Och varför ska just barnen i landsbygsskolorna ha en större del av skolbudgetkakan på bekostnad av de barn som råkar bo i centralorten? Det vill man naturligtvis inte svara på!
Istället försöker nu populistgrupperingar som vtl skära pipor i vassen på ett lokalt folkligt missnöje. Och när det gäller en enskild fråga som landsbygdsskolorna så har man tagit på sig spenderbyxorna. Men det är samma vtl som säger nej till skattehöjningar för att försöka bibehålla kvaliteten i skola, vård och omsorg. Det är samma vtl som tillsammans med de övriga högerpartierna i kommunen tar varje tillfälle iakt att föreslå radikala nedskäringar i den kommunala verksamheten, när den spekulationsdrivna finanskrisen börjar slå mot grundläggande behov som just vård, skola och omsorg. Helst skulle man nog i detta läge tillochmed vilja se en kommunal skattesänkning.
Varför inte ta ett samtal med skolminister Björklund istället. I dagens tidningar hytter han med näven åt de kommuner som tvingas dra ner på skolans budget, samtidigt som hans regering drar ned på stödpengar till kommuner i kris. Hos den kaserngårdspolitikern finns det nog större luckor i både samvete och vett än han har mellan framtänderna.
Om nu någon skulle vilja ha ytterligare material om den ohämmade egennyttan, kan man också dra paralleller till andra aspekter på glesbygdsboende, som när ortens enda affär tvingas lägga ner pga vikande kundunderlag. Man har vant sig att ha den som en självklar närservice för att komplettera skafferiet med ett paket mjölk, en limpa och en kvällstidning. Sen tar man bilen till centralorten för att handla billigare på stormarknaden. Intresset ljuger aldrig, som bekant.

Synd om kungen...

Det är synd om kungen. Han måste gå till de svenska skattebetalarna och be om pengahjälp för att få råd att gifta bort sin dotter Victoria. Visserligen får han och familjen drygt 110 miljoner kronor skattepengar av oss varje år, men nu ska man festa till ordentligt på slottet. Och då räcker inte de vanliga slantarna.
En del av oss tycker att karl´n är rent "tondöv", när han inte uppfattat att Sveriges ekonomi störtdyker. "Ur takt med tiden" så att säga. Förutom att han verka få behålla jobbet ett tag till så har han dessutom hyfsat med egna pengar på kistbotten. Såna som vi vanliga brukar få ta till när våra barn ska gifta sig lite festligt. Men kungen är förståss ingen vanlig farsa och Victoria ingen vanlig dotter. Tur att han får en vanlig svärson, även om han också ser ut som om han kammar sig med en fläskkotlett.
För dig som inte vill vara med och betala för andras fester, som t o m tycker att kungligheter är en företeelse som för länge sen borde ha förpassats till historiens skräphög och definitivt inte hör hemma i en demokrati kan gå in på den här sajten: http://www.repf.se/

/ Lasse, i vårens tid