När en familjeangelägenhet upphöjs till statsakt

Solen skiner, ljumma lätta vindar råder. Släkt och vänner finklädda har samlats. Fin dag för en familjehög när man vill ge det nya barnet dess namn. Så borde det väl också vara för den yngre familjen Bernadotte, i Solna.

Men nu är det inte riktigt så, för den yngre familjen Bernadotte är inte vilken familj som helst. Fru B är nämligen dotter till kungen av Sverige, tillika landets statschef. Och fru B är alltså arvinge till statschefjobbet när det en gång blir ledigt.

För så går det till i den folkstyrda demokratin Sverige, att landets högsta ämbete tillsätts inte av folket i fria val utan genom samlag i familjen Bernadotte. Och nu har alltså statschefsarvtagerskan fru B säkrat statschefposten inom familjen i ytterligare ett släktled genom att sätta ett barn till världen - dottern Estelle, som idag får sitt namn officiellt.

Hur då officiellt frågar sig någon? Det har väl ingen kunnat undgå efter alla mediers  fäaktigt okritiska och följsamma rappartering sen i princip den lilla konciperades.  Idag upphöjs det som normala människor håller som sin privata namngivningshögtid till statsakt - dopet bevakas av drösar nationell och internationell media. Stackars unge!

Det kanske inte gör så mycket, men samtidigt fråntas hon en av de rättigheter som vi andra svenska medborgare garanteras i grundlag - religionsfrihet. Kanske kan man begära att en som ska verka som präst i ett visst samfund också omfattar dess esoteriska trossatser. Men är det verkligen rimligt att en svensk statschef ska avkrävas att tillhöra den "rena evangeliska tron" och omfatta den augsburgska bekännelsen från slutet av 1500-talet?

Det är dags att vi får en folkvald statschef!

Från kungafjäsk och monarki till folkvald statschef och demokrati

Skulle någon i en riktig demokrati kunna tänka sig att den folkvalde presidentens bröllop upphöjs till statsakt, att huvudstadens kollektivtrafik en dag i förväg till stor del ställs in så att folk får ta omvägar till jobbet, att avspärrade butiker tappar sina inkomster utan att få någon kompensation, att folk får svårt att komma in och ut ur sina bostäder och att miljoner av skattemedel sätts av till presidentens privata fester? Någonstans? Nej, tänkte väl det! Bara tanken vore absurd. Utom i dagens bananmonarki Sverige.

Upphöjandet av familjerna Westling-Bernadottes privata högtid till statsakt är inget annat än Moderatalliansens och överklassens öppna hånflin rakt i ansiktet på det svenska folket. ”Vi festar - ni betalar”, är budskapet. Och att man ärver landets högsta ämbete inom en familj är helt i sin ordning! Är det?

Efter den här vårens orgie i kunglighetsfjäsk skulle jag vilja rekommendera att man utnyttjar sin rösträtt i höstens val och väljer riksdagsledamöter som inte svävar på målet om verklig demokrati, utan öppet arbetar för republik i Sverige. Fråga dem som kandiderar till riksdagen – helt enkelt!

Monarkin - bästföredatum har definivt gått ut!

Kim Fröde, moderathövningen i Vingåker, skrev ett debattinlägg häromveckan i Katrineholms-kuriren med rubriken "Bevara monarkin": http://kkuriren.se/ledareasikter/debatt/1.704894
Sånt står ju var och en fritt att tycka. Men nu var dessvärre det så bemängt med tankeoreda att det inte borde få stå oemotsagt. I en kommentar i tidningens nätupplaga skrev jag:

"Det är väl bara Kim Fröde som lyckats undgå att de som vill avskaffa den gamla unkna odemokratiska företeelsen monarki som svenskt statsskick också förordar att statschefen ska tillsättas i allmänna, fria och demokratiska val. Hur den rollen ska utformas får man väl i vanlig ordning diskutera noga. Men sånt löser man i en demokrati.

Men Fröde gör en jämförelse mellan arvmonarkin och det privata ägandet av storföretag som inte är så dum. Den rimligaste slutsatsen blir förståss att man omedelbart bolagiserar och privatiserar familjen Bernadotte till det marknadsföringsföretag de sen länge i praktiken varit.Sen är jag överens med Fröde, trots att han är moderat och jag vänsterpartist, att styrelsen av storföretagen inte är demokratisk och hellre borde ligga i händerna på de anställda istället för någon som råkar sitta på en stor bunt aktier.

Sen historien - nog har Sverige haft ett antal kungar även före jarlen Birger. Valda inom kretsen av de allra brutalaste maktspelarna som senare kom att betecknas adel. Tills den smartaste och brutalaste av dem alla, Gustav Eriksson, på 1500-talet kom och la sig i och fick det till att just hans familj skulle ärva titeln. Demokrati och republik nu!

Kungafjäsket vet inga gränser längre

Att stövelslickeriet och kungafjäsker och bekännandet från många borgerliga (politiker) till den unkna feodala odemokratiska rest vi har kvar i vårt statsskick – en kung som statsöverhuvud och att statschefens ämbete är ärftligt – får de försöka förklara.

Att de s k dam- eller kanske snarare då – dumtidningarna lever i ett symbiotiskt förhållande till kungahuset är ju inte mycket att orda om. Det är väl mest genant för dem som läser eländet.

Men riktigt upprörd och bekymrad blir jag när de största dagstidningarna formligen vältrar sig i kungafjäsk. Man brukar ju hänvisa till marknadens s k efterfrågan. Och tidningarna ska ju dra in pengar till sina aktieägare. Visst, men ska man inte anlägga något slags kvalitetsaspekt på det man gör? Självklart ska man rapportera om nyheter, även såna som rör obehagliga och genanta företeelser i det svenska samhället. Men här har man lämnat de journalistiska principerna bakom som.

Vad motiverar att Sveriges största arbetarrörelsetidning (berömde sig i varje fall förut att vara det) Aftonbladet ägnar mer än ett dussin sidor idag åt prinsessan Madelaines förlovning på ett total okritiskt sätt. För att inte tala om publicservicesteves soffprogram på morronen och en sen länge etablerad ”kungasajt” på företagets webbsidor.

Som anställd journalist blir man naturligtvis tilldelad arbetsuppgifter inom ramen för resp.mediaföretags verksamhet och som det ingår i anställningsavtal att utföra. Men man kan också avböja att utföra arbetsuppgifter som är kränkande.

Här är det dock främst redaktionsledningar som ska skämmas över att ha satt sin publicistiska heder på spel för ”snabba cash”, liksom enskilda journalister som kan tänka över sitt personliga ansvar vilka uppdrag man accepterar och ffa hur man utför det.

För att aktivt visa att man är demokrat och tar avstånd från de antidemokratiska resterna i det svenska statsskicket kan man t ex bli medlem i Republikanska föreningen och inte rösta i kommande val på partier eller enskilda politiker som bekänner sig till antidemokratiska kvarlevor. Ställ krav på dina politiker att "komma ut" i republikfrågan!