Moderatalliansens politik släppte ut trollen!

Hur tänkte var 20:e svensk väljare som la sin röst på ett öppet rasistiskt parti med bas i den svenska nynazismen? Dom utnyttjade sin rättighet att välja fritt. Det måste vi lära oss att förhålla oss till.
Risken är nu att rasisterna känner sig legitimerade och kryper ut ur sina hålor. Vi får veta vilka de är som ska representera dem. Det är bra, hellre än att de sitter och trycker i sina hålor. Då kan vi äntligen ta diskussionen med dem i de olika politiska forum där vi är tvingade att mötas. Vågar vi, eller kommer vi att vända bort huvudet och inte låtsas se det fula och obehagliga? Demokratin måste ständigt återerövras, den är inte för evigt given.
Moderatlliansen har ett stor ansvar med sin politik under de senaste fyra åren för nedmonteringen av den svenska välfärden. Tänker de axla det ansvaret?

Från kungafjäsk och monarki till folkvald statschef och demokrati

Skulle någon i en riktig demokrati kunna tänka sig att den folkvalde presidentens bröllop upphöjs till statsakt, att huvudstadens kollektivtrafik en dag i förväg till stor del ställs in så att folk får ta omvägar till jobbet, att avspärrade butiker tappar sina inkomster utan att få någon kompensation, att folk får svårt att komma in och ut ur sina bostäder och att miljoner av skattemedel sätts av till presidentens privata fester? Någonstans? Nej, tänkte väl det! Bara tanken vore absurd. Utom i dagens bananmonarki Sverige.

Upphöjandet av familjerna Westling-Bernadottes privata högtid till statsakt är inget annat än Moderatalliansens och överklassens öppna hånflin rakt i ansiktet på det svenska folket. ”Vi festar - ni betalar”, är budskapet. Och att man ärver landets högsta ämbete inom en familj är helt i sin ordning! Är det?

Efter den här vårens orgie i kunglighetsfjäsk skulle jag vilja rekommendera att man utnyttjar sin rösträtt i höstens val och väljer riksdagsledamöter som inte svävar på målet om verklig demokrati, utan öppet arbetar för republik i Sverige. Fråga dem som kandiderar till riksdagen – helt enkelt!

Vårvindar friska ... En betraktelse över tågpendling i vårens tid

Det är fint att tågpendla i Mälardalen - i flera bemärkelser. Jag kan jobba kvar i Stockholm och ändå samtidigt bo och njuta lantlivet på landsbygden i Vingåker. Just nu spankulerar tranorna på ängen nedanför mitt köksfönster när jag äter frukost i soluppgången (Jo, man får stiga upp rätt tidigt för att komma till jobbet i tid!). Och när man kliver ut på förstutrappen är fågelkonserten överväldigande.
Det är kalla morgnar nu, med klara nätter.

Varför körde jag alldeles för fort till stationen för att jag var sen, det var ju ändå drygt 10 minuter försenat från Hallsberg? Missad tågpassning hette en av den dagens förseningar. Det är väl att lok och vagnar inte hittar varandra. Som om de levde nå´t slags eget liv.
Och blåste snålt på perrongen gjorde det. Högtalaren annonserar att tåget mot Hallsberg 06.45 även denna dag är inställt och ersatt med buss, som under de senaste månaderna för övrigt. För mitt tåg mot Stockholm byggs förseningen på med en skraltig växel före Flen som ska passeras.
Framme i Stockholm hör vi över högtalarna att även denna dag är malmötåget inställt och resenärerna ombeds byta sina biljetter. Där rök deras planering. Flyg, någon? Kanske inte just nu med isländsk vulkanrök på ingång, men ändå...

Det går faktiskt inte någon dag att min arbetspendling fungerar som man rimligen borde kunna förvänta sig. Är det inte på morronen, så kan man vara säker på att något inte är som det ska på hemresan. Vanligast, när tåget faktiskt rullar in på någorlunda utsatt tid, är att tågsetet inte är komplett – för kort alltså. Alltid en vagn kort när det är loktåg, oftast ett halvt tåg när det är de eländigt trånga dubbeldäckarna. Inte sällan är SJ riktigt humoristiska i sitt umgänge med oss regionalpendlare. Då skojar man till det med två lok och kanske en liggvagn eller en kafévagn med stängt kafé iställe för en vanlig sittkupévagn. Kul, det där!
Ni kan ju försöka föreställa er kalabaliken, när trötta arbetspendlare har försökt positionera sig till lägena för de obokade vagnarna - som inte finns. Men vi kommer nära varandra, vi mälardalspendlare. Och man lär känna en massa nya trevliga människor när man står och stampar i kylan på Stockholms blåsiga Central. Det blir liksom lite som i en av Hasse-å-Tages berömda sketcher, ”Råger Moore alltså...!”, när man försöker överträffa varann i bisarra upplevelser som pendlare med SJ.

Häromveckan var det byta-perrong-flera-gånger-leken, för vårt tåg kom inte iväg från tågstallarna. Vi skulle istället få åka med ett loktåg som kom från Göteborg och som sedan skulle kunna vändas. Det tog fyra perrongbyten för oss resenärer. Tänk er lämmeltåget av resenärer med resväskor och annat pickochpack att släpa på, upp- och ner för trapporna till olika perronger. För det fina med att åka tåg – förutom att det är miljövänligt och ofta rentav bekvämt – är att ett fullt tåg rymmer väldigt många resenärer. Inte värst många tyckte det var en kul lek.
I stolsryggarnas ryggstödspåsar på det smutsiga tåget låg en pappremsa med ett budskap från SJ:s vd Jan Forsberg. Han bad om ursäkt för sitt usla sätt att leda SJ de senaste månaderna. Nåja, inte exakt så stod det kanske inte, det är mitt sätt att läsa mellan raderna. Men han bad SJ-resenärerna om ursäkt för de senaste månadernas misslyckanden att upprätthålla trafiken. Han kunde nog ha varit generös nog att åtminstone erkänna att eländesperioden har varit bra mycket längre än så.

Undrar just om han tror att vi regionalpendlare nöjer oss med en ursäkt på en pappersremsa. Speciellt som det redan är rätt länge sen snö och is försvann från spår och växlar. Skyller han på sin likaledes oduktiga kollega generaldirektrisen Minoo Akhtarsand på Banverket? För varför strejkar växlar och signalsystem nu i vårens tid?

Och någonstans i Sverige måste det finnas ett gigantiskt upplag av trasiga lok och vagnar. Jag undrar just var? För det kan väl inte vara så att Forsberg skickar ut avkortade och halva tåg på pin kiv? Tågen är ju fullare än nånsin. Folk gillar att åka tåg trots att de fungerar så uselt. Kan det vara så att Aktarsand och Forsberg har nedbemannat sina organisationer så till den milda grad, för att spara och leverera så stor vinst till statskassan som möjligt, att det inte finns reparatörer som hinner reparera och underhålla? Det är fler än jag som lever med den misstanken gnagande i oss.

Vi som faktiskt äger banor och tåg – vi Svenska Folket alltså – skulle nog önska att vårt ägarombud regeringen hade möjlighet att avlyssna hur snacket går på pendlarperrongerna. Då skulle det gå upp för dem att de flesta av oss betraktar SJ och banorna som en nödvändig samhällsnyttighet i första hand – inte en affärsverksamhet vilkensomhelst som ska leverera pengar till statskassan för att t ex sänka skatter och skicka städbidrag till de mest välbeställda i samhället – för att bara ta ett par exempel.

Såhär i vårens skulle man vilja påminna tågminister Torstensson (C) och hennes kamrater i den moderata alliansregeringen, SJ-vd Forsberg och banverks-vd Akhtarsand om att efter sommar kommer höst.
Speciellt med årets höst är att svenska folket kan avgöra om dess ledare lyckats med det förtroende de fick för fyra år sen. Har man lyckats sköta tågtrafiken och infrastrukturen, har man lyckats tillsätta kompetenta styrelser och ledare för statliga verk och företag? Man har ju trots allt haft fyra år på sig. Och tågstoppen i Vingåker betyder mycket för oss lokalt, liksom tågtrafiken i Mälardalen är ett villkor för en positiv utveckling!

Inte bara i egen sak - Lasse Nilsson

Hur många ska fortsätta att försvara sitt oförstånd/inkompetens/slöhet/girighet från talarstolarna på årets 1:a maj?

Det är bara att välja ett alternativ i rubriken utifrån hur allvarligt man ser på hur våra folkrörelse- och fackliga företrädare har misskött en stort antal styrelseuppdrag i företag, folkrörelseorganisationer och fondstyrelser. Vi har under våren sett hur våra företrädare svikit sina uppdrag för dem de representerar för den personliga egennyttan, för möjligheten till feta arvoden. I åter andra fall har man inte itts agera i enlighet med sitt uppdrag, man har inte ens läst det man satt sitt namn under. För att inte tala om de som inte fattat något och bara tyckt att det är kul att vara kompis med näringslivets höjdare.

Inte nog med att de inte haft kliva av sina uppdrag när de stått där med "brallorna nere", de har dessutom den ytterst dåliga smaken att tacka ja till framträda som talare på 1:a maj och kanske tillochmed försvara sin brist brist på omdöme och moral. Med såna "vänner" till det röd-gröna alternativet i valet 2010 behöver borgaralliansen i regeringen inte bekymra sig om att inte få förlängt mandat. Ta ert ansvar och kliv av era uppdrag!

När ska ett förtroendeuppdrag återgå till att vara just det, något av det finaste man kan väljas till och inte en födkrok bland andra som man till varje pris vill hålla fast vid. Det är dags att bua kraftigt på en del ställen imorron på 1:a maj!

Demonstrera på 1:a maj!

/Lasse

Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson