Bonusarna än en gång - Nu drar dementimaskinen igång

Vad var det jag sa! Nu drar dementiapparaten igång. "Jag har blivit för bakom ljuset" kommer det nu från fler hycklare än bara Wanja Lundby-Wedin. Men faktum kvarstår, kan man inte begära av en styrelse vars medlemmar kvitterar ut arvoden på 80.000 kronor år efter år vet vad de sätter sina namn under? Och tillvitelsen "hycklare" lär väl kunna kvarstå för flera i den här församlingen, som inte kunnat "hålla rent framför egen dörr". För hur var det med Wanjas ordförandeskap i pensionsbolaget AFA och vd:n som uppbar både en rundhänt lön samtidigt som pension - i samma företag, t ex.
/Lasse

Lata eller bara okunniga eller rentav färdiga för dumstruten?

Jag läste imorse elaka och vassa ledarskribenten i Svenskan, Maria Abrahamsson. Det händer ibland att hon kommer nära sanningen, som i detta med dem som ska ta tillvara våra intressen i pensionsfondernas styrelser, när hon funderar om det kan röra sig om dubbelmoral eller inkompetens eller oförmåga hos styrelseledamöter att ta sina uppdrag på allvar. Ingetdera kan uteslutas, säger hon. Jag är förskräckt böjd att hålla med.

Och inte kan jag glömma det utmärkta inslag Uppdrag granskning gjorde för snart tre års om just vd-löner och -bonusar i de största börsbolagen. Wanja Lundby-Wedin yttrade då, inte överraskande, att det var "hutlösa " ersättningar. Det pikanta i sammanhanget var vinkeln på programinslaget: Hur tog representanterna för börsens största ägare - våra pensionsfonder, dina och mina pensionspengar - ställning i denna direktörernas dans runt guldkalven? Alla röstade ja. Och det hade, på direkt fråga, Lundby-Wedin inte en aaaning om. Är det då så konstigt om det går snett i pensionsbolagens och pensionsfondernas styrelser när deras vd:ar och topptjänstemän ska belönas hutlöst?

Har vi inte rätt att begära kompetens och ansvar av dem som ska representera oss? Saknar man utbildning eller är det bara dumstruten som gäller? Eller är det ännu värre, enligt devisen "Intresset ljuger aldrig", att det bara är feta styrelsearvoden som gäller?

/Lasse, låt drevet gå - fortfarande rödförbannad på fredag

Inte bara bara frågan om Vanja Lundby-Wedins förlorade heder...

...Det är naturligtvis också de facktopparnas föraktliga beteende. Men det allra värsta är all den skit det stänker på alla oss som år ut och år in satsat våra krafter på fackligt och grundläggande politiskt på en nivå där man möter vanliga människor. Fattar ni vad ni har gjort, Vanja, Erland Sture, Lövén och Ilmar t ex?

När man som Lundby-Wedin förnekar att man visste vad som försiggick när man år efter år satte sitt s k goda namn under årsredovisningar som avslöjade att ersättningsmiljonerna sköljde över topptjänstemännen, är man inget annat än en lögnare. För medlemmarna i en av Sveriges största fackliga centralorganisationer är inte så dumma att man väljer en ordförande som har hål i huvudet.

Ni kan ju föreställa er vad man diskuterade på tåget Vingåker-Stockholm nu i morse, hårt arbetande Scaniarbetare i Södertälje och tjänstemän som tvingas arbetspendla ända till Stockholm. Jag tjuvlyssnade allså, det var svårt att undvika. Det är inga "räkmackeseglare" precis, mina medresenärer.

Men det värsta är nog ändå den totala bristen på personlig resning, heder och ärlighet man visar upp. Då menar jag alltså inte de tjuvaktiga roffare som vi vant oss befolkar diverse storföretags ledningar utan de företrädare vi vanliga människor, "folket", litat på i pensionsfonders styrelser och liknande ska ta tillvara våra intressen.

Det är nog dags att Lundby-Wedin i LO och Nord i TCO ställer sina platser till förfogande. Det fackliga kollektivet är värda bättre ledare.

/Lasse

Ett PS så här på förmiddagen: Nu drar den socialdemokratiska dementimaskinen igång och ska försöka förklara varför det blev såhär tokigt. Det är en beklämmande uppvisning. Det skulle vara mera klädsamt att höra t ex partisekreterare Ibrahim Baylan uppmana sina kamrater att åtminstone göra en s k pudel. Att borgerliga krönikörer skäller som bandhundar nu är väl inte att förvånas över - för en gångs skull råkar de ju ha rätt!

Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson