Att köpa politiskt inflytande för pengar

Den absoluta majoriteten av oss som har rösträtt i olika svenska politiska församlingar vet att den bygger på den självklara demokratiska principen ”en person – en röst”. Ytterligare möjligheter att påverka beslutsfattande i samhället är naturligtvis att gå med i ett politiskt parti eller en organisation som driver opinionsbildning i enbart vissa frågor.
Men så finns det de som försöker köpa sig ytterligare politiskt inflytande genom pengabidrag till ett politiskt parti - utan att vi andra ska få veta om det. Den demokratiskt tvivelaktiga hanteringen stöddes – till helt nyligen – av Moderaterna, Kristdemokraterna och SverigeDemokraterna.

Sverige kritiseras nu som stat av Europarådet för att vi inte har en lagstiftning som tvingar partierna att redovisa sina bidragsgivare. Den moderata partisekreteraren Arkelsten har i upprepat snirkliga och vaga resonemang den senaste tiden försökt motivera det med att det är viktigare att ”värna valhemligheten” än att redovisa dem som försöker köpa sig politiskt inflytande.

”Under galgen” tänker man sig nu att frivilligt redovisa bidrag över 20.000 kr, fr o m nu. Någon lagstiftning, jämfört med läget i många andra europeiska länder, vill man fortfarande inte veta av. Där går gränsen för den moderata genomsynligheten i samhällets beslutsfattande. Lite intressant hade det ju varit att veta vilken betydelse de stora pengabidragen kan tänkas ha haft i det senaste sörmlandsvalet.
Helt avvisande är fortfarande – inte helt förvånande - det främlingsfientliga SD.

För att mota en onödig diskussion i grind, så innebär ju inte en redovisning av privata partibidrag att föreningar och andra organisationer som inte är politiska partier slutar agera i politiska frågor.
Skattebetalarnas förening kommer säkert inte att sluta uppmuntra den moderata skattesänkarivern. De täta ideologiska bindningarna mellan bondeägda maktgruppen LRF och Centerns olika krav på statliga subventioner till den svenska jordbruksnäringen kommer naturligtvis inte heller att upphöra. LO kommer, som en av intresseorganisationerna för de lönearbetande, att försöka driva på de politiska partierna i frågor som rör relationen mellan arbete och kapital. För att nu bara antyda några exempel ett par dagar före Första Maj.

Lasse

Hur många ska fortsätta att försvara sitt oförstånd/inkompetens/slöhet/girighet från talarstolarna på årets 1:a maj?

Det är bara att välja ett alternativ i rubriken utifrån hur allvarligt man ser på hur våra folkrörelse- och fackliga företrädare har misskött en stort antal styrelseuppdrag i företag, folkrörelseorganisationer och fondstyrelser. Vi har under våren sett hur våra företrädare svikit sina uppdrag för dem de representerar för den personliga egennyttan, för möjligheten till feta arvoden. I åter andra fall har man inte itts agera i enlighet med sitt uppdrag, man har inte ens läst det man satt sitt namn under. För att inte tala om de som inte fattat något och bara tyckt att det är kul att vara kompis med näringslivets höjdare.

Inte nog med att de inte haft kliva av sina uppdrag när de stått där med "brallorna nere", de har dessutom den ytterst dåliga smaken att tacka ja till framträda som talare på 1:a maj och kanske tillochmed försvara sin brist brist på omdöme och moral. Med såna "vänner" till det röd-gröna alternativet i valet 2010 behöver borgaralliansen i regeringen inte bekymra sig om att inte få förlängt mandat. Ta ert ansvar och kliv av era uppdrag!

När ska ett förtroendeuppdrag återgå till att vara just det, något av det finaste man kan väljas till och inte en födkrok bland andra som man till varje pris vill hålla fast vid. Det är dags att bua kraftigt på en del ställen imorron på 1:a maj!

Demonstrera på 1:a maj!

/Lasse

Lata eller bara okunniga eller rentav färdiga för dumstruten?

Jag läste imorse elaka och vassa ledarskribenten i Svenskan, Maria Abrahamsson. Det händer ibland att hon kommer nära sanningen, som i detta med dem som ska ta tillvara våra intressen i pensionsfondernas styrelser, när hon funderar om det kan röra sig om dubbelmoral eller inkompetens eller oförmåga hos styrelseledamöter att ta sina uppdrag på allvar. Ingetdera kan uteslutas, säger hon. Jag är förskräckt böjd att hålla med.

Och inte kan jag glömma det utmärkta inslag Uppdrag granskning gjorde för snart tre års om just vd-löner och -bonusar i de största börsbolagen. Wanja Lundby-Wedin yttrade då, inte överraskande, att det var "hutlösa " ersättningar. Det pikanta i sammanhanget var vinkeln på programinslaget: Hur tog representanterna för börsens största ägare - våra pensionsfonder, dina och mina pensionspengar - ställning i denna direktörernas dans runt guldkalven? Alla röstade ja. Och det hade, på direkt fråga, Lundby-Wedin inte en aaaning om. Är det då så konstigt om det går snett i pensionsbolagens och pensionsfondernas styrelser när deras vd:ar och topptjänstemän ska belönas hutlöst?

Har vi inte rätt att begära kompetens och ansvar av dem som ska representera oss? Saknar man utbildning eller är det bara dumstruten som gäller? Eller är det ännu värre, enligt devisen "Intresset ljuger aldrig", att det bara är feta styrelsearvoden som gäller?

/Lasse, låt drevet gå - fortfarande rödförbannad på fredag

Inte bara bara frågan om Vanja Lundby-Wedins förlorade heder...

...Det är naturligtvis också de facktopparnas föraktliga beteende. Men det allra värsta är all den skit det stänker på alla oss som år ut och år in satsat våra krafter på fackligt och grundläggande politiskt på en nivå där man möter vanliga människor. Fattar ni vad ni har gjort, Vanja, Erland Sture, Lövén och Ilmar t ex?

När man som Lundby-Wedin förnekar att man visste vad som försiggick när man år efter år satte sitt s k goda namn under årsredovisningar som avslöjade att ersättningsmiljonerna sköljde över topptjänstemännen, är man inget annat än en lögnare. För medlemmarna i en av Sveriges största fackliga centralorganisationer är inte så dumma att man väljer en ordförande som har hål i huvudet.

Ni kan ju föreställa er vad man diskuterade på tåget Vingåker-Stockholm nu i morse, hårt arbetande Scaniarbetare i Södertälje och tjänstemän som tvingas arbetspendla ända till Stockholm. Jag tjuvlyssnade allså, det var svårt att undvika. Det är inga "räkmackeseglare" precis, mina medresenärer.

Men det värsta är nog ändå den totala bristen på personlig resning, heder och ärlighet man visar upp. Då menar jag alltså inte de tjuvaktiga roffare som vi vant oss befolkar diverse storföretags ledningar utan de företrädare vi vanliga människor, "folket", litat på i pensionsfonders styrelser och liknande ska ta tillvara våra intressen.

Det är nog dags att Lundby-Wedin i LO och Nord i TCO ställer sina platser till förfogande. Det fackliga kollektivet är värda bättre ledare.

/Lasse

Ett PS så här på förmiddagen: Nu drar den socialdemokratiska dementimaskinen igång och ska försöka förklara varför det blev såhär tokigt. Det är en beklämmande uppvisning. Det skulle vara mera klädsamt att höra t ex partisekreterare Ibrahim Baylan uppmana sina kamrater att åtminstone göra en s k pudel. Att borgerliga krönikörer skäller som bandhundar nu är väl inte att förvånas över - för en gångs skull råkar de ju ha rätt!

Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson