Statens institutionsstyrelse - ett "barn-gulag" i Sverige?

Så här föreställer jag mig det:
Där sitter dom runt det blankpolerade sammanträdesbordet. Pennorna är formerade, anteckningsblocket med Statens institutionsstyrelses (Sis) logga i huvudet ligger perfekt centrerat på skrivbordsunderläggen framför varje ledamot. Ett glas och en väl kyld flaska mineralvatten står också vid varje plats.


Det är Sis s. k. ”insynsråd” – eller kanske ledningsgrupp – som sammanträder. I båda fallen presiderar generaldirektören Ewa Persson Göransson vid bordets kortände.Runt resten av bordet sitter Thomas Andersson, styrelseledamot (C) i Jämtlands läns landsting; Åsa Börjesson, avdelningschef vid Socialstyrelsen; Iván Czitrom, fullmäktigeledamot (FP)i Köpings kommun; riksdagsledamöterna Christer Engelhardt (S), Cecilia Magnusson (M) och
Chatrine Pålsson Ahlgren riksdagsledamot (KD); kriminalvårdsdirektör Birgitta Göransson. Någonstans trycker de fackliga representanterna Per Hellstrand OFR, Catharina Linder Saco, Ulla Thörnqvist Seko.
Är det Sis ledningsgrupp, så är det förutom gd Göransson regionchefen för södra regionen Bengt Andersson, regionchefen för västra regionen Ingvor Gunnarsson, chefjuristen Åsa Hård af Segerstad, avdelningsdirektör Urban Lindberg, regionchefen för norra regionen Robert Stenbom, regionchefen för mälardalsregionen Jesper Svedberg och avdelningsdirektör Nils Åkesson.

Det är alltså de förhoppningsvis välmeriterade – och välavlönade - toppbyråkrater som fått samhällets förtroende att leda Sis verksamhet, liksom de parlamentariker och andra betrodda som likaså fått samhällets förtroende att utöva insyn över dess verksamhet.

För en utomstånde betraktare verkar allt kritiskt tänkande i församlingarna ha upphört. Sis har nämligen ”drabbats” av public serviceföretaget Sveriges Radios Kaliber-redaktion kritiska granskning vad gäller behandlingen av ungdomar som omhändertas med tvång av samhället och placeras på någon av Sis låsbara institutioner.

Precis som vid den granskning och mycket kritiska utlåtande som JO gjorde efter en anmälan för några år sen, har det nu visat sig att Sis regelmässigt bestraffar ungdomar med att inte få vistas ute någon gång under dagen flera veckor i sträck!

För nu råkar det vara så ungdomarna som vårdas enligt LVU- eller LVM-lagarna, inte straffas, gäller inte kriminalvårdslagen på ungdomshemmen och då inte heller de europeiska fängelsekonventionerna. Det får den märkliga följden att rätten till minst en timmes utevistelse per dag inte gäller barn och unga, men väl för den mest förhärdade brottsling! Det framgår t o m tydligt av Sis ungdomshems egna dokument att flera ungdomshem inte låter nyanlända elever vistas utomhus de första veckorna. Sedan är det tydligen upp till personalen att avgöra när och om eleverna ska gå ut. En rutin som alltså skulle vara olaglig inom fångvården.

När SR:s reportrar försöker få en förklaring av gd Göransson, låter hon meddela att hon inget har att tillföra. När man efter långt om länge till slut får tala med chefjurist Hård förklarar hon att hon inte är säker på att man ska ange en viss tid, att en miniminivå är till barnets bästa...

Prins Hamlet i Shakespeares drama med samma namn konstaterar att ”något är ruttet i staten Danmark”. Det kan män väl lugnt säga också om läget i Sverige vad gäller delar av tvångsvården av undomar. All tankeverksamhet förefaller ha upphört i hela hierarkin i en statlig verksamhet – från generaldirektör Göransson, toppbyråkrater, övervakande styrelseledamöter ner till repressiva vårdare på golvet. Hur kan man någonstans försvara att, inte ens under strikt bevakning, låta unga människor vistas ute i friska luften någon gång under dagen? Tar man intryck av rättsvårdande myndigheters kritik? Nej. Förs det någon synlig diskussion inom organisationen? Nej. Tar de styrelseledamöter och folkvalda parlamentariker som är satta att ha insyn över verksamheten några initiativ för att informera sig? Nej. Talar man från ledningen med seriösa samhällsbevakande medier när de har berättigade frågor om verksamheten, allmänintresset alltså? Nej.

Sis är en svår belastning för det Svenska rätts- och välfärdssamhället så länge man behandlar unga människor på detta vidriga sätt och man har väl rimligen rätt att fråga sig vad det är för värderingar som styr verksamheten och vad det är för förvriden kultur som frodas inom organisationen. Uppenbarligen tål den inte att diskuteras öppet. Men vi har faktiskt rätt att begära kvalitet och humanitet i samhällets skattefinansierade verksamheter.

Bonusarna än en gång - Nu drar dementimaskinen igång

Vad var det jag sa! Nu drar dementiapparaten igång. "Jag har blivit för bakom ljuset" kommer det nu från fler hycklare än bara Wanja Lundby-Wedin. Men faktum kvarstår, kan man inte begära av en styrelse vars medlemmar kvitterar ut arvoden på 80.000 kronor år efter år vet vad de sätter sina namn under? Och tillvitelsen "hycklare" lär väl kunna kvarstå för flera i den här församlingen, som inte kunnat "hålla rent framför egen dörr". För hur var det med Wanjas ordförandeskap i pensionsbolaget AFA och vd:n som uppbar både en rundhänt lön samtidigt som pension - i samma företag, t ex.
/Lasse

Lata eller bara okunniga eller rentav färdiga för dumstruten?

Jag läste imorse elaka och vassa ledarskribenten i Svenskan, Maria Abrahamsson. Det händer ibland att hon kommer nära sanningen, som i detta med dem som ska ta tillvara våra intressen i pensionsfondernas styrelser, när hon funderar om det kan röra sig om dubbelmoral eller inkompetens eller oförmåga hos styrelseledamöter att ta sina uppdrag på allvar. Ingetdera kan uteslutas, säger hon. Jag är förskräckt böjd att hålla med.

Och inte kan jag glömma det utmärkta inslag Uppdrag granskning gjorde för snart tre års om just vd-löner och -bonusar i de största börsbolagen. Wanja Lundby-Wedin yttrade då, inte överraskande, att det var "hutlösa " ersättningar. Det pikanta i sammanhanget var vinkeln på programinslaget: Hur tog representanterna för börsens största ägare - våra pensionsfonder, dina och mina pensionspengar - ställning i denna direktörernas dans runt guldkalven? Alla röstade ja. Och det hade, på direkt fråga, Lundby-Wedin inte en aaaning om. Är det då så konstigt om det går snett i pensionsbolagens och pensionsfondernas styrelser när deras vd:ar och topptjänstemän ska belönas hutlöst?

Har vi inte rätt att begära kompetens och ansvar av dem som ska representera oss? Saknar man utbildning eller är det bara dumstruten som gäller? Eller är det ännu värre, enligt devisen "Intresset ljuger aldrig", att det bara är feta styrelsearvoden som gäller?

/Lasse, låt drevet gå - fortfarande rödförbannad på fredag

Inte bara bara frågan om Vanja Lundby-Wedins förlorade heder...

...Det är naturligtvis också de facktopparnas föraktliga beteende. Men det allra värsta är all den skit det stänker på alla oss som år ut och år in satsat våra krafter på fackligt och grundläggande politiskt på en nivå där man möter vanliga människor. Fattar ni vad ni har gjort, Vanja, Erland Sture, Lövén och Ilmar t ex?

När man som Lundby-Wedin förnekar att man visste vad som försiggick när man år efter år satte sitt s k goda namn under årsredovisningar som avslöjade att ersättningsmiljonerna sköljde över topptjänstemännen, är man inget annat än en lögnare. För medlemmarna i en av Sveriges största fackliga centralorganisationer är inte så dumma att man väljer en ordförande som har hål i huvudet.

Ni kan ju föreställa er vad man diskuterade på tåget Vingåker-Stockholm nu i morse, hårt arbetande Scaniarbetare i Södertälje och tjänstemän som tvingas arbetspendla ända till Stockholm. Jag tjuvlyssnade allså, det var svårt att undvika. Det är inga "räkmackeseglare" precis, mina medresenärer.

Men det värsta är nog ändå den totala bristen på personlig resning, heder och ärlighet man visar upp. Då menar jag alltså inte de tjuvaktiga roffare som vi vant oss befolkar diverse storföretags ledningar utan de företrädare vi vanliga människor, "folket", litat på i pensionsfonders styrelser och liknande ska ta tillvara våra intressen.

Det är nog dags att Lundby-Wedin i LO och Nord i TCO ställer sina platser till förfogande. Det fackliga kollektivet är värda bättre ledare.

/Lasse

Ett PS så här på förmiddagen: Nu drar den socialdemokratiska dementimaskinen igång och ska försöka förklara varför det blev såhär tokigt. Det är en beklämmande uppvisning. Det skulle vara mera klädsamt att höra t ex partisekreterare Ibrahim Baylan uppmana sina kamrater att åtminstone göra en s k pudel. Att borgerliga krönikörer skäller som bandhundar nu är väl inte att förvånas över - för en gångs skull råkar de ju ha rätt!

Nu tror jag "Vingåkrarna" är väldigt arga!

Teveprogrammet Agenda i SVT2 söndag den 22 mars:
Ända sen finanskrisens början har den s k finansmarknadens aktörer visat en allt sjaskigare baksida av sin hantering. Det är inte bara att vd:ar och andra ledande tjänstemän avslöjats som hejdlöst giriga roffare. Lika mycket är det styrelser som helt förlorat styrförmågan i sina företag och visat sig vara i precis samma sorts avsaknad av moral och förmåga att tolka omvärldens värderingar av sitt handlande.
Förmodligen är det ett uttryck för det ryggkliande som härskar i såna kretsar där man belönar varandra med generösa arvoden för styrelseuppdrag.

Då blir det bara ännu mer förfärande att höra i dagens program hur ledande representanter för den fackliga rörelsen som t ex LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, TCO-chefen Sture Nord, förre förhandlingschefen i LO Erland Olausson, kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö och andra liknande potentater som sägs representera oss löntagare i olika pensionsfonder beter sig. Inte nog med att man först går ut och kritiserar bonussvineriet i näringslivet, sen tar man sig före att strö bonusar, höjda bonusar och gratifikationer över cheferna i de företag man besitter en styrelsepost. Ingen hade nånsin ens försökt reservera sig. Har hyckleriet inga gränser?
Vid lunchen, då gårdagens program ofta är en "snackis", sa mina kamrater: "Häromveckan fick girigheten ett nytt ansikte i SEB:s Annika Falkengren, nu fick det oreserverade hyckleriet ett ansikte i LO:s Vanja Lundby-Wedin." Man skulle kanske också kunna tillägga: Det fackliga etablissemangets förlorade heder.

Priset tar nog ändå sossarna nye partisekreterare Ibrahim Baylan i kvällens program, där han gjorde en äkta "Bosse Ringholmare" - ni vet där denna stackare hade fått lära sig att man skulle svara med samma ickesvar oavsett hur reportern ställer frågan. Frågan han fick i olika formuleringar av studioreportern var om inte de enskilda styrelseledamöterna har ett personligt ansvar att säga nej till bonusregnet under rådande finanskris där människor får sänkta pensioner och förlorar jobben i tiotusental.

Jag undrar om inte den rödgröna koalitionen i det skedet förlorade 2010 års val. Med såna vänner behöver man inga fiender, är väl en bra metafor. Nog tror jag att fler än Vingåkrarna är vreda ikväll, och det inte bara på giriga direktörer!
/Lasse Nilsson