Alla är vi lika mycket värda - en del bara lite mera!

Ytterligare en i raden som samvetslöst skor sig på våra gemensamma tillgångar kan man läsa i dagens lokaltidning i Vingåker-Katrineholm. Den här gången är det förre kommunalrådet (S) i Katrineholm Jan Larsson, som inte tycker att man efter 53 år fyllda behöver stå till arbetsmarknadens förfogande som alla andra.
Det handlar alltså om en av dessa politiker som väljer att själva "pensionera sig" på skattebetalarnas bekostnad. Teoretiskt skulle Jan Larsson kunna vara väl försörjd i tolv år - fram till sin pensionering vid 65 - utan att lyfta ett finger.

Den s k politikerpension som han nu lyfter är tänkt att vara ett slags omställningsbidrag efter en längre tid i politiken. Det är inte orimligt. Så är ju också a-kassan tänkt att fungera. Bara med den skillnaden att den senare är tidsbegränsad till några månader och med ett omedelbart krav att söka nya jobb. Det är Jan Larsson och hans kollegor befriade ifrån. Men att man som Jan Larsson hittills behövt sex år på sig att hitta nytt jobb!

Men nu är Jan Larsson en riktigt slem typ, för han jobbar visst. Men han har, som vissa andra i förtid självavsuttna politiker, startat eget företag som tar emot inkomster som sen inte behöver avräknas mot hans omställningsbidrag. Det behöver nämligen inte vinstuttag. Intresset ljuger aldrig, som bekant.


Dessutom tycker det moderata kommunalrådet Härnström att det är ett rimligt sätt för kommunen skattepengasponsra - en del lite mer värda - när de vill starta eget. Åtminstone uttryckte han det i dagens P4 Sörmland-nyheter i lokalradion.

När du läser Jan Larssons kåserier med hög moralisk svansföring i KatrineholmsKuriren så vet du: a) vart betalningen för spalten går och varför, b) hur du ska värdera den moraliska lödigheten i det som framförs där.

Med lite hjälp av våra vänner i Folkpartipressen...

Även nyliberala Katrineholmskuriren kommenterade förståss nyheten om att Lars Ohly avser att dra sig tillbaka från partilederiet i Vänsterpartiet. Kunde inte låta bli att tacka för biståndet från våra lite mer avlägsna supportrar... (Klicka på bilden för länk till hela ledaren i dagens KK!)

Skulle vara intressant att skriva om den här ledare i tidningens nya nyliberala färg. Då fick vi kanske läsa att ”Jan Björklund lämnar partiledarposten i Folkpartiet men stannar i riksdagen. Major Björklund kommer alltså inte att återvända till kaserngården. … Men Folkpartiets framgång beror i stor utsträckning på ett helt annat parti, och en helt annan partiledare. När Moderaterna går åt vänster kan Fp plocka smulorna. Om M känns för gubbigt kan en Fp-ledare av BirgittaOlsson-typ locka med mer EU-överstatlighet, kamp för Nato-anslutning och återgång till en auktoritär skola. Och bara genom samarbete med M kan Folkpartiet räkna med något faktiskt inflytande i riksdagen. Däremot kan naturligtvis Fp spela en viktig roll i samhällsdebatten, för att driva M och därmed den politiska högern ännu mera högerut. Det har man dock misslyckats med på senare år.” (Obs alltså delvis fiktivt citat ur dagen ledare!). Men man skulle kunna tillägga att Fp nu själva intagit den allra högeryttersta positionen i politiken, med undantag från SD förståss.

Men ledarskribenten berör naturligtvis några viktiga punkter i sin bild av Vänsterpartiet läge i dagens politik. Vi har - liksom övriga partier - för få kvinnor och invandrade företrädare i våra led. Det kan vi inte skylla någon annan för. När vi ska välja ny partiledare måste vi visa att vår förra – kvinnliga - partiledare inte var en engångsföreteelse på posten. Det finns en rad kandidater, som t ex Rossana Dinamarca, Josefin Brink och Ulla Andersson som skulle kunna få axla den posten, om partiet menar allvar med att kalla sig feministiskt.

Det är också en riktig analys att Vänsterpartiet måste positionera sig som vänsteralternativet i svensk politik, oavsett vilka samarbetspartner vi väljer efter nästa val. Där har säkert Vänsterpartiet större möjligheter än Folkpartiet har att etablera sig på borgerlighetens allra högraste flygel.

Lika rätt har ledarskribenten i att Vänsterpartiet måste bli tydligare och våga driva ett begränsat antal hjärtefrågor fullt ut. Meningen med det svenska politiska systemet är ju att det är väljarna som ska bestämma relationerna mellan de olika politiska alternativen. Annars går det som för de små partierna i dagens borgerliga minoritetsregeringen, där desperationen breder ut sig.

Nyanser av brunt...

I lördags skrev Katrineholms-Kuriren på sin ledarsida under rubriken "Jag är inte rasist, men..." och inledde med: "Något har hänt i samhällsklimatet i Sverige. Plötsligt är det okej att säga nästan vad som helst om invandrare och invandring...".

En viktig och tänkvärd analys, även om den saknade en självklar koppling till den alltmer vidgade klyftan mellan rika och fattiga i vårt samhälle, som vuxit fram under den reinfeldska moderatalliansen.

I Vingåker tog SD, med sina rötter i olika nynazistiska rörelser, ett mandat höstens kommunval. I dagens vingåkerspolitik finns trådar mellan det högerpopulistiska Vtl och SD. Undrar just hur de som röstade på dessa partier tänkte? Kommer undan sitt personliga ansvar gör de under alla omständigheter inte.

Jag kommenterade på tidningens webb idag...

Det är nog så, som ledaren beskriver och någon kommentar beskriver i vår relation till våra nya svenskar och dom som söker en fristad i Sverige - "rädsla urholkar själen"! Man slutar tänka, begrepp som solidaritet och medkänsla är som bortblåsta. Det är denna rädsla som främlingsfientliga och rasistiska grupperingar i samhället exploaterar och människor du trodde du kände plötsligt "i förtroende" säger saker om dessa människor du aldrig trodde vara möjligt.Men det undandrar inte dessa människor ansvar för hur det kommer att gå med Sverige, hur vi kommer att lyckas med att integrera våra nya svenskar och ta till vara de viktiga resurser de representerar.Ser vi oss omkring i dagens Sverige - och inte minst i lilla Vingåker - så märker en något normalbegåvad människa att det är ett samhälle som alltmer åldras, att vi blir färre och att det kommer att saknas arbetskraft. Vi kommer att behöva alla våra nya svenskar och det är allas vårt ansvar att få dem att vilja stanna just hos oss, alla vilja förkovra sig i vår utbildningsapparat osv.

Debattmässigt hjärnsläpp?

I ett av förra veckans nummer gjorde Lars Knapasjö (S) gjorde ett debattinlägg i KatrineholmsKuriren (KK) angående demokratin i sin partiorganisation. Allt tyder på att han drabbats av något som skulle kunna betecknas som intelletuellt o- debattmässigt hjärnsläpp. Brukar ju ofta inträffa när argumenten tryter. De ideér han förfäktar led (ett knappt) nederlag i en intern omröstning och med detta så underkänner han med svepande formuleringar både det demokratiska sinnelaget hos en stor del av sina partikamrater liksom enkla och självklara principer i en demokrati. Alltså att majoriteten får störst inflytande.

Ett par dagar senare får han svar av sin partikamrat Robert Skoglund under rubriken "Gäller Knapasjös röst då demokratin inte räcker till?, där Skoglund effektivt fäller hans argumentation. Det är förståss byskolefrågan som fortfarande spökar, liksom den totala bristen på övergripande sammanhang när kommunens budget tryter.

Klok man, den där Skoglund! Såna bör ju stöttas. Jag skrev i KK dagen efter:

"Skrivet 20 nov 2009 12:51 Lasse Nilsson (V) Vingåker Jag känner inte Robert Skoglund (S), men utifrån vad han skriver i sin kommentar om Lars Knapasjös syn på demokrati, så förefaller han vara en klok man. Jag kan bara instämma. Man kan inte som Lars Knapasjö fortsätta att alltid beskylla dem som står för en majoritetsuppfattning i en fråga, som t ex byskolornas vara eller inte, för att vara odemokratiska utan att faktiskt få sin egen demokratisyn diskuterad. Det ingår ju faktiskt i de spelregler de flesta av oss är överens om, att det är majoritetens uppfattning som råder efter en omröstning. Resan fram till beslut i byskolefrågan i Vingåker har kanske nog inslag som kan diskuteras och man kan förstå att det finns människor som är besvikna. Men det är en väldigt bekväm ståndpunkt att alltid välja bort de inslag i ett beslutsunderlag som inte talar till ens egen förmån, som enskilda debattörer lätt tenderar att göra.Våra valda representanter i kommunfullmäktige måste väga samman många olika intressen. Det förtjänar de respekt för."

Förtöjningarna släppta - nu ingår Katrineholmskuriren öppet i folkpartiets EU-valmaskin

Den folkpartistiska eu-parlamentkandidaten Stefan Käll är nu var och varannan dag största nyhet på Katrineholmskurirens sidor och redaktör Wistbacka stödbloggar för kravet på ny euroomröstning.

Det ärbra - för dem som av någon anledning svävat i okunnighet om tidningens nyliberala inriktning. Men det är naturligtvis dåligt för läsarna - att det lokala tidningsmonopolet inte längre ens försöker driva något slags opartisk linje, vare sig i pappersupplagan eller på sina webbsidor.

Därför ska vi heller inte förvänta oss något slags analys av tidningen när den folkpartistiska eu-parlamentskandidaten Stefan Käll får gott om spaltutrymme för en ny folkomröstning i euro-frågan i samma tidning.

Det är svårt att dölja det populistiska - eller om man så vill, hycklande - inslaget i kampanjen. Efter en undersökning där folk förmodligen främst har svarat utifrån att ha haft sina semesterresor i åtanke, att slippa besväret att växla pengar osv, så duger det nu att fråga svenska folket i en folkomröstning.

Förklarade man att Sverige till skillnad från euroländerna har ett finanspolitiskt verktyg i den egna valutan att påverka sin situation, för - och för den delen -nackdelar?

När det senast funnits anledning att fråga svenska folket i ett ämne där det bevisligen funnits ett stort motstånd och osäkerhet - om ja eller nej till Lissabonfördraget - drev just folkpartiet linjen att det skulle vara alldeles för svårt (är svenskarna - utom riksdagsmännen - kanske för dumma?) för folket att ta ställning till utanför just ett riksdagsval.

Att lämna ifrån oss ytterligare svenskt inflytande i en rad viktiga frågor som t ex arbetsrätt till eu-byråkratin utan att först fråga folket, var inget som bekymrade folkpartisterna. Var det kanske för att det var alldeles för känsligt att erkänna att marknaden i alla lägen går först. Marknaden går före de arbetsmarknadens avtal (strejkrätten, Laval-domen), går före individuell integritet och frihet.

Hur många av riksdagsmännen hade över huvud taget läst fördragstexterna - eller ens satt sig in i frågan före beslut? Där var det nog så att kaserngårdsmajor Björklund pekade med hela handen och "manskapet" i folkpartiet traskade patrullo.

Därför luktar det rätt mycket av hyckleri när man från folkpartiets sida just idag i eurofrågan ska fråga svenska folket om råd i just en folkomröstning. Men att vara liberal är att vara kluven, sa ju redan gamle folkpartiledaren Helén.

Att jag är kritisk till det fp för fram idag innebär inte att jag är motståndare till folkomröstningar - tvärtom. Ibland är det helt enkelt för långt mellan riksdagsvalen. Men nu frågar man bara folket till råds när det passar och man är säker på svaret. Kanske ska folkpartisterna be att få fråga folket till råds om vi verkligen ska satsa svenska soldaters livs i Natos krigsföretag världen runt? Partiledare Björklund - och kanske också Stefan Käll? - är ju rätt sugen på såna företag.

Lasse N, eu-kritisk i Vingåker